Idag blev det mycket skidor på schemat. Underbara förhållanden idag med kall snö, solsken och fina spår. Kan inte bli bättre om man gillar längdskidor. Riktig propaganda!
Dottern lägger på sista lagret med fäste inför racet
Började med att hjälpa dottern med ett träningsrace över 5km. Jag skötte tidtagning och banläggning.
Tokfina förhållanden på Södra Berget
Efter att ha kollat på längdskidor-VM på teve så körde jag ett pass med frugan. Jag hade inte en chans mot frugan, inte helt oväntat. Jag körde 10km med lungorna på utsidan och frugan 15km med lungorna på insidan.
Känslan av att klara av kalla och lite svårare förhållanden på kalfjället är riktig härlig. Utsattheten och ensamheten lockar. Jag dras till frihetskänslan och ensamheten!
Över ett par år har jag jobbat fram ett sovsystem för vinterturer som ger möjlighet att klara nattförhållandena som möter mig. Jag har landat i ett traditionellt sovsystem som många använder sig av. Hur ser det ut?!
Basen i systemet bygger på bra liggunderlag, en stadig syntetsäck, fleeceinnerpåse i säcken och ullkläder. De här delarna använder jag mig av.
Liggunderlag 1: Therm-a-Rest RidgeRest Classic
Liggunderlag 2: Exped Dura 6R LW
Kudde: Exped AirPillow XL
Sovsäck: Mammut Tyin MTI Winter
Innerpåse i sovsäcken: En gammal fleeceinnerpåse som jag inte minns märket på. Fick den av frun i början på 2000-talet.
Strumpor: Ullsockar från Woolpower
Långkalsonger: Långa ullkalsonger från Woolpower
Tröja: Ulltröja från Woolpower
Balaklava: Balaklava från Woolpower
Blir det riktigt kallt tar jag även på mig dunsockar, mössa och tunna ullvantar.
Med detta system klarar jag natten i temperaturer ned till mellan femton och tjugo minusgrader.
Lämnar vardagen bakom mig. Stänger igen datorn och lägger mail, möten och passa tider i byrålådan. Bilen rullar västerut mot Jämtland fullpackad med utrustning för vintertur.
Tar in på Vålådalens fjällstation och slår mig till ro. Ett äventyr väntar. Äventyret ligger inte i platsen, denna gång ligger äventyret i kylan och mörkret.
Läser på kartan innan jag släcker lampan för dag.
Karta över Vålådalen
Fredag 3/2
Vålådalen – Foten av Smällhögarna
Jag tittar ut genom fönstret under frukosten på fjällstationen. Känner en viss nervositet, det ser rejält kallt ut ute. Under tiden jag dricker kaffet gryr ljuset och dagen. Det börjar bli dags att ge sig av.
Det pirrar till lite i kroppen då jag drar de första kalla andetagen utanför dörren. Minus femton, är det inte kallare? Bilen säger sjutton.
De första kilometrarna går lätt. Någon har kört skoter på skidleden. Färden snirklar sig fram mellan träden, ibland över myrar. Kroppen får en chans att anpassa sig till kylan och belastningen av skidpulkan. Tankarna strövar fritt, vad kommer härnäst? Kommer det gå så här lätt.
Skoterspår på leden
Efter 6-7 kilometer kommer jag bron över Stensån. Här slutar skoterspåret. Anar att det kommer bli tuffare på andra sidan bron. Skidar försiktigt över bron, ekipaget är långt med pulkan på släp. På andra sidan möts jag av en ny verklighet. En halvmeter bottenlös snö.
I två timmar sliter jag i djupsnön. Ömsom skidar jag, ömsom använder jag snöskor. Ingetdera går lätt eller fort. Svetten rinner längs ryggen. Jag svär! Ska det vara så här hela vägen upp till kalfjället? Jag vet att det är långt kvar. Kommer jag orka? Kommer jag hinna dit jag vill innan mörkret lägger sig? Jag vill så gärna nå kalfjället och slå läger på en härlig plats.
Jag vägrar ge upp och försöker hålla humöret uppe. Ena stunden är jag positiv och andra vill jag lägga mig i snön och skrika. Plötsligt får jag syn på skoterleden, vilken befrielse.
Skoterleden upp mot kalfjället
Sista biten upp till kalfjället går rasande lätt. Jag känner mig nöjd över att jag inte gav upp i mjuksnön.
Jag hittar en ås där jag slår upp mitt tält i en liten dunge av träd. Platsen är läcker men utsatt. Egentligen är den inte smart alls om det skulle bli busväder under natten. Det hinner bli mörkt innan jag byggt lägret klart.
Packar ur det sista ur pulkan inför natten
Med mörkret kommer nattkylan. Det här kommer nog bli min kallaste tältnatt någonsin, tur att jag inte har någon termometer.
Över Vålådalen ligger ett molnlock men uppe på höjden är det stjärnklart. Månen lyser som en ficklampa över landskapet. Det är så ljust att man skulle kunna skida hela natten utan pannlampa om man ville. Tänk att få uppleva en sån här vy.
Månsken över Vålådalen
Lördag 4/2
Foten av Smällhögarna – Vålådalen
Sover som en prins natten mot lördag. Vaknar någon udda gång under natten men somnar om lätt. Har inte frusit något under natten. Sover tio timmar.
Utanför tältet stiger solen upp till en vacker dag. Det är svårt att ta in allt som finns att se och njuta av.
Tätplatsen när solen går upp
Kokar kaffe i tältet och äter några smörgåsar. Jag får tina brödet över gaslyktan. Frukosten följs av allt bestyr med att plocka samman lägret och få ned det i pulkan. Fjällen badar i morgonljuset.
Blickar ut över landskapet innan jag börjar skidturen tillbaka till Vålådalen. Jag hade gärna stannat kvar på kalfjället men det är lovat riktigt hårda vindar och på söndag ska vinden kompletteras med snö.
Färden till Vålådalen blir på skoterleden. Jag vill inte plumsa i djupsnön igen, en gång räckte för en helg.
På skoterleden går det lätt
Ännu en gång slås jag av hur mycket det finns att uppleva i naturen om man bara tar sig ut. Det gäller att ta sig för och ge sig ut på färd! Platsen behöver inte alltid vara äventyret ibland kan kylan och mörkret vara upplevelsen.
Med jämna mellanrum är det bra och trevligt att kolla till båten under vintern. Kolla så att presenningen ligger bra och att inget hänt i nått oväder.
Sen är det dessutom väldigt skönt att komma ner till hamnen och vattnet, att sätta sig en stund i sittbrunnen och ta en liten promenad mellan båtarna.
Passade på att klättra upp i båten idag. Kollade batteriladdning, tittade in i båten och klurade lite på vad som behöver göras till våren.
Det ligger lite grejer huller om buller i båten men det är som det ska vara under vintern. Värmen sprider sig i kroppen när man slår på strömmen och tänder lamporna, trots att det är kallt ute.
Tog en promenad i hamnen efter att jag hade tittat till båten. Det ligger några båtar i sjön hela vintern.
The Ocean Race är igång. Det ska bli otroligt spännande att följa. Vilka båtar kommer att kämpa om segern och kommer alla båtar att hålla ihop när de möter havet?
Jag kommer kolla på massor med videos från racet då jag sitter på paddelmaskinen. Perfekt underhållning!
Söker du en lättviktsdunjacka som är smidig att slänga med i packningen och som värmer bra, då är Klättermusen Liv 2.0 ett intressant alternativ.
Inledning
Jag ska erkänna att jag har en svaghet för Klättermusens utrustning. Jag minns då jag i slutet av 90-talet satt i baksätet på en bil under en resa och bläddade i en katalog från Klättermusen. Deras kläder verkade ouppnåeligt dyra för en ung mig.
Ursprungligen tycker jag Klättermusen var ett företag som hade en härligt galen kompromisslös inställning. Produkterna de tog fram var tänkta för en smal skara som ville vara ute året runt i alla väder och känna sig trygga och må gott.
Med de nuvarande ägarna tycker jag att Klättermusen har ändrat karaktär som bolag. Borta är delar av den galna kompromisslösa inställning som fanns i de tidigare dagarna. Nu är företaget tyvärr lite mer inriktat mot att flirta med konfektion och konsumption. Men det finns smycken i sortimentet och Klättermusen Liv 2.0 Jacket är ett av dessa smycken.
Vad är Klättermusen Liv 2.0
Klättermusen Liv 2.0 är kort och gott en lättviktsdunjacka och det finns många sådana på marknaden. Jag har inte testat någon annan modell så jag ska inte säga att jag kan eller vet vad som är bättre. Liv 2.0 har 800+ fill power dun, så den värmer ordentligt med tanke på vikten. Jackan är lätt och komprimerbar.
Enligt Klättermusen ska det det gå att använda Liv 2.0 under en skaljacka, utöver att den funkar bra att bära som den är. Själv gillar jag inte tanken på dun under skal, så jag har haft den som dunjacka ytterst under vår/kall sommar/höst. Ett exempel på tur då jag använt Klättermusen Liv 2.0 är den blåsiga paddlingen till Mjältön i början av novemeber 2022.
Liv 2.0 har två fickor och ska kunna packas i sin egen innerficka. Jag har skaffat en liten vattentät packpåse som jag förvarar jackan i på tur, det tycker jag är enklare och bättre. Jackan har en boxkonstruktion utan genomgående sömmar och har en justerbar resår i livet.
Liv 2.0 finns i en uppsjö av färger och den finns både som jacka och tröja, beroende på önskemål.
Plus för Klättermusen Liv 2.0
Jackan är väldigt väldigt skön, passformen är toppen. När man tar på sig jackan känner man sig bekväm, varm och ombonad.
Fickorna har lite mysigt flossigt tyg mot handryggen så det är trevligt att värma händerna där när man fryser.
Jackan är lätt att packa ner och komprimera. Då jag inte är på tur ligger jackan luftigt i en garderob så fluffigheten i dunet behålls.
Jackan är värmer bra, särskilt med tanke på vikt/volym.
Jag gillar att det är en diskret och snygg jacka utan massa designgrejer adderade. Jag uppskattar rak och okomplicerad design.
Jackan är välgjord och välsydd. Har inte upplevt några problem med den.
Jackan är lätt (450 gram) och tar liten plats.
Den bakflyttad handledsresåren är skön.
Liv 2.0 packad i vattentät packpåse
Minus för Klättermusen Liv 2.0
Det är en dyr lättviktsdunjacka. Listpriset ligger på drygt 5000 sek. Jag köpte på en rea och kom undan betydligt billigare.
Jackan känns ömtålig. Jag häver och slänger mig inte hur som helst med jackan på.
Jag är kluven till den sneda dragkedjan, men det är nån grej som Klättermusen kör med. Inbillar mig att det skulle funka lika bra med rak dragkedja.
Blixtlåsen till fickorna är lite pickliga.
Axlarna sägs vara förstärkta. Men jag känner mig lite tveksam till hur tålig den är. Jag använder aldrig dunjackan då jag bär ryggsäck hur som.
Betyg
Jag gillar Klättermusen Liv 2.0 Jacket skarpt och använder den flitigt under vår, kalla sommardagar och höst. Att ge den en femma i betyg känns våldsamt så det fyra dragkedjor av fem möjliga för Liv 2.0 Jacket. Om jag inte hade någon lättviksdunjacka och skulle skaffa en så skulle jag definitivt titta på Liv 2.0 Jacket igen, men på rea.
Ofta brukar jag kunna sjösätta kajaken i andra hälften av mars. Det brukar komma en period med lite värme under vårvintern som räcker för en vilsen paddelsjäls önskan att komma ut på vattnet.
Tiden på vattnet är den lätta delen när det är kallt ute. Det luriga är när man kommer upp ur vattnet och är lite rå i kläder, då kan det bli riktigt kallt. Att snabbt komma i torrt ombyte är ett måste för att det ska vara trevligt.
