En helt vanlig onsdag, men en ovanligt bra kväll. Fick med frun som sällskap på paddlingen. Väldigt väldigt trevligt! Avslutade med kaffe och smörgås och svärföäldrarna.
Blev knappt två timmar på havet och dryga 14 km paddling. Fint väder med värmande sol och svaga vindar.
Väderprognoserna pekade enhälligt på en vacker dag på söndagen: Solsken och svaga vindare. Och så bra det blev! Paddlade till och med en kort stund utan paddelhandskar.
Startade på badstranden i Juniskär. Längre in i viken låg det is som folk var ut och gick på. Fick kliva ner i vattnet då jag sjösatte, tur att jag hade neoprensockar.
Gjorde en lov runt öarna i Juniskär och även en bit ut på öppet vatten. Det låg tunn tunn tunn is på vissa ställen även ute på de fria vattenytorna. Fikade sittandes i kajaken i Högöns fiskeläge, så varmt och gott i lä mot en fritidsbåtskaj. En Snickers och lite sportdryck slank ner.
Tacksam för så fina förhållanden!
Så var äntligen paddelåret igång! Har paddlat en hel del på paddelmaskin men nu har jag även fått komma ut på nästan flytande vatten. Riktig paddling!
Startade turen i Spikarnas fiskeläge på Alnö. Vattnet i själva fiskeläget var fruset men det var fritt i kanalen ut mot havet. Efter lite bärande och kånkade och donande så fick jag ner rumpan i sittbrunnen på kajaken. Så härligt att skjuta ut från land och paddla iväg.
Årets premiär är tio dagar tidigare än i fjol och det märktes: Det låg kvar en hel del mer is i år. Fick snirkla och ta omtag och korta ner tänkta färdvägen. Men, vad gör det när man äntligen får paddla.
Vet inte hur länge jag satt i kajaken, men jag paddlade ca 13 kilometer. Inga skav eller skavanker efter paddlingen och kroppen känns ovanligt pigg och stark för att vara en premiär.
En härlig dag!
Februari månad bjuder ofta på fina vinterdagar, det gäller att ta vara på dem och njuta. Fredag den 25:e var en av dessa fantastiska vinterdagarna.
Jag packade en enkel ryggsäck med lite varma kläder och ett liggunderlag. For sedan ut till Björköfjärden söder om Sundsvall. Skidade på isen över Björkfjärden, förbi Skatans fiskeläge och sedan ut till där isen blev öppet vatten.
Hittade mig en fin sten i lä från vinden och la mig ner och halvslumrade en stund. Vattnet kluckade under isen och solen värmde gott. Det behövs inte mer än så här…jo jag hade gärna haft en kopp kaffe med men det hade jag inte.
På väg hem såg jag spår efter vad jag tror var räv. Såg även en fin havsörn på avstånd.
En fin dag!
Tänk att jag skulle få en så fin fredagspaddling alldeles i slutet av oktober. Nästan konstigt. Drygt 10 grader varmt då jag startade i Juniskär. Och intill vidstilla.
Snirklade runt i skärgården vid Juniskär, riktigt trevligt. Totalt var jag ute 100 minuter. Kunde paddla hela turen utan paddelhandskar.
Tänk om man hade kunnat sova över på en klippa. Nästa år!
En lång paddelsäsong börjar komma mot sitt slut. Första paddlingen gjorde jag i slutet av mars och jag gissar att helgens paddling på Höga Kusten var den sista med tält.
Prognosen för helgen lovade lite av varje i väderväg: solsken, dimma och mulet. På det hela taget träffade meteorologerna rätt men med dragning ät det bättre. Turligt nog var det trista delen av vädret under natten mellan lördag och söndag.
Ägnade helgen åt att snirkla kring i några av mina favoritmiljöer på Höga Kusten. Övernattade gjorde jag på Ronön. Lyckades med konststycket att sova i tolv timmar, somnande halv åtta till tät blöt dimma och vaknade halv åtta till tät blöt dimma. Som tur var lättade dimman fram på söndag förmiddag, lagom till kaffet var uppdrucket.
Blev förvånad över den gröna sörjan som flöt på vattnet i hela området jag paddlade i. På vissa ställen tät sörja och ibland med inslag av blått. Det såg inte bra ut. Har det varit algblommning sent på säsongen?! Konstigt! Obra!
Vitörarna är en liten ö som ligger drygt två kilometer ut i havet utanför Gnarp i Hälsningland. Vitörarna är ett naturreservat sedan 1978. Där ute gillar jag att vara.
Norrfjärden – Vitörarna – NorrfjärdenSträcka: 21 kilometer
Då jag kastar loss från Norrfjärden känns det lugnt på vattnet, men Norrfjärden ligger skyddat från havet inne i en vik så det är lätt att lura sig. Jag vet att det blåst hårt under dagen men från nordväst, så det borde vara stilla på havet.
Så fort jag kommer ut på öppet vatten märker jag hur fel jag haft, det går rejält med sjö och blåser en del. När havsdyningen möter grundare vatten vid kusten så reser den sig och blir utmanande. Våglängden är 15 – 20 meter och våghöjden kring två meter.
Surfar med havskajaken i 17 km/h.
Jag väljer att följa kusten söderut istället för att gå direkt ut på havet mot Vitörarna. Kortaste överfarten från fastland ut till Vitörarna är vid Sörfjärden. Fortsätter det vara grov sjö så kan jag alltid gå in till Sörfjärden och fika där. Vinden och vågorna skjuter på ordentligt: surfar med havskajaken i 17 km/h.
Då jag passerat Sörfjärden känns sjön mer hanterbar och jag bestämmer mig för att gå över till Vitörarna. Enligt väderprognosen så ska det fortsätta att lugna sig mot kvällen.
Det är så fridfullt att titta ut över havet och lyssna på vågskvalpet i vattenbrynet.
Vitörarna bjuder på fantastiskt fika. Jag hittar en fin sten att sitta på, kokar kaffe och dukar upp kaffebrödet. Det är så fridfullt att titta ut över havet och lyssna på vågskvalpet i vattenbrynet. Solen värmer och kaffet smakar väldigt bra.
Jag hade gärna sovit kvar på Vitörarna, men jag måste hem och det börjar bli kväll. Havet har lugnat sig nästan helt och jag kan titta in i fiskeläget på Vitörarna och sedan gena över vattnet direkt mot Norrfjärden. Solens låga kvällsljus leker och kastar bländade strålar i ögonen.
Det hinner bli svalt innan jag kommer fram till Norrfjärden. Då jag sätter mig i bilen visar den +7 grader. Hösten är på gång på riktigt!
Höga Kusten på hösten i finväder är riktigt bra. Det är lite båtar ute och det känns som man har skärgården för sig själv. Denna gång rundade jag Mjältön fördelat på två dagar, i strålande förhållanden. Och jag hittar en ny tältplats.
Docksta – RonönSträcka: 20 kilometer
Startar i Docksta på seneftermiddagen. Det känns i luften att hösten är i antågande, även om det är varmt. Kan fortfarande paddla i korta tights och en superunderställströja.
Har egentligen ingen plan för turen, mer än att komma ut och att jag skulle vilja upptäcka någon ny tältplats. Paddlar för omväxlings skull på insidan om Mjältön. Tror jag har paddlat denna väg en gång tidigare för en evighet sedan. Det är kul att möta öarna och Höga Kusten från ett ovant håll, miljöerna presenterar på ett annat sätt och det känns nytt.
Paddlingen går lätt även om jag har motvind i drygt 15 kilometer. Hittar en ny tältplats på Ronön västsida som jag tycker mycket om. Den är lite utsatt så man kan nog inte bo här på alla vindar, men på en snäll nordost så kan man slå upp ett litet tält.
Kvällen blir lugn. Det är så skönt att bara finnas till och njuta av utsikten. När solen gått ner kryper jag in i tältet och tänder gaslyktan och läser bok. Somnar vid 9-snåret, mätt och nöjd och glad.
Ronön – DockstaSträcka: 21 kilometer
Vaknar av mig själv vid 7-tiden. Solen når inte riktigt över trädtopparna så det är svalt och sovskönt inne i tältet. Tar en riktigt lugn frukost, dricker en liter kaffe och flyttar runt på klipporna för att fånga de få solstrålarna som når ner.
På hemvägen paddlar jag på Mjältöns utsida. Det är nästan inga båtar ute i skärgården. Ser två på vattnet vid inloppet till Baggviken då jag jag paddlar tillbaks mot bilen, konstigt att inte fler är ute en så här fin helg.
Vid Mjältöns södra udde får jag en pratstund med en kustbevakare, på vattenskoter, som kontrollerar ett fiskenät. Kustbevakare verkar som ett trevligt jobb en sån här dag, gissar att de finns tuffare dagar för dem.
Efter 21 kilometer är jag åter till bilen. Har varit ute i mindre än ett dygn men det känns som betydligt mer, en fin hösttur. Det behövs inte så mycket!
Det blev ett varv runt Mjältön: Västsidan på fredagen och ostsidan på lördagen. Trevligt att få se gamla kända miljöer från nya vinklar, låta öarna växa fram på nya sätt och ur nya perspektiv.
Det har varit ovanligt varmt i havet denna sommar. Jag har badat mer än på många år. I söndags tog jag en tur till Brämöns utsida och fick ett bad till och klipphäng med kaffe och gifflar.
Startade i Lörudden och paddlade moturs mot ostsidan av Brämön. Det är så skönt att komma ut i sundet mellan Brämön och Brämökalven och blicka ut mot havet där Finland är nästa fastland.
Det låg mer sjö och dyning på utsidan än jag väntat mig. Att hitta en landstigningsplats var lurigare än tänkt. Hittade en skyddad plats till slut.
Började med ett bad innan jag fortsatte med kaffe på en klippa. Klämde in fem minuter på örat oxå.
Yr.no hade lovat avtagande vindar och uppklarnande mot kvällen. Det blev precis tvärtom. Fick gneta i motvinden på vägen tillbaka mot Lörudden. Är glad att jag slapp regn.
Totalt paddlade jag 20 kilometer. Undra om detta var årets sista bad i havet?!
Det finns någon obeskrivligt härligt med att segla ensam. Att kunna hantera drygt tio meter segelbåt på egen hand. Jag gillar det!
Efter sista mötet på jobbet i fredags så kastade jag loss från Sundsvall och seglade ut till Spikarna. På Spikarna åt jag lite mat och sov en stund innan jag vände åter till hemmahamnen i Ortviken, Sundsvall.
Varje gång man är ute och soloseglar så lär man sig något nytt. Denna gången fick jag öva mycket på att trimma och trimma om och trimma om och trimma igen, vinden vred och varierade mycket under turen.
Totalt seglade jag kring 16 sjömil.
