Kategori: Turer

Kategorier
Segling Turer

Spikarnas Fiskeläge

Årets sista segeltur

Båtsäsongen 2023 närmar sig sitt slut och i helgen gjorde vi den sista segelturen. Konstigt, det känns som säsongen precis började. Men det är som det är, det är inget att hänga läpp över!

När vi vaknade på lördag så regnade det och var tråkigt. Vi tog en lugn morgon hemma och kastade loss från Ortviken vi lunchtid. Vi hade hoppats på segling men havet låg spegelblankt.

Landade långsides vid gästbryggan i Spikarnas fiskeläge. Där drack vi kaffe tills svärfar kom och plockade upp oss, de hade lagat fisksoppa och det tackar man inte nej till!

Åt 22-skriket blev jag skjutsade till båten medan dottern och frugan tog bilen hem. Frugan skulle resa bort tidigt på söndag morgon.

Satt en stund och njöt av septembermörkret i sittbrunnen. Det är nått magiskt med de sena höstkvällarna och mörkret efter sommarens ljusa kvällar. Somnade sedan i förpiken och sov som en prins.

På söndag morgon vaknade jag utsövd. Drack kaffe och slöade innan jag gick en kort promenad i fiskeläget. Spikarna är vackert och särskilt på morgonen när det är tyst och stilla.

När jag kastade loss gick det att segla även om det bara var ett par sekundmeter i grundvind. Snart dojjade det ur helt och jag fick gå för motor.

Mellan Vindhem och stan så mötte jag deltagarna i kappseglingen Sendraget. De fick sitt tålamod prövat i den svaga vindarna. Ett flertal Neptunkryssare och 606:or samt en Mini 650.

Nu ligger Festina Lente i Ortviken och väntar på att höstrustningen ska börja.

Kategorier
Segling Turer

Tre sköna veckor

Segling på Höga Kusten 2023

Sommarens semester bjöd på tre underbara veckor med båten på Höga Kusten. Det är lätt att gilla Höga Kusten, det är en vansinnigt vacker plats. Delar av tiden seglade jag själv och delar av tiden med familjen.

Kastade loss från Sundsvall sent måndagen den 3:e juli. Ensam på båten kryssade jag ut mot Åkeröviken för nattvila. Dagen därpå sträckte jag hela vägen till Häggvik.

Häggvik är en av mina favorithamnar. Här ligger man tryggt och miljön är vacker. Dottern besökte mig på sin resa mot Finland för att träna.

Häggvik följdes av besök i Baggviken på Mjältön. Hittade en fin plats långt in på bryggan och kunde njuta av båtar som kom och gick.

Sprang två gånger upp till toppen. Första dagen såg jag ingenting då det var rejält med dimma medans andra dagen bjöd på underbart väder och vacker sikt. På toppen träffade jag ett danskt par som seglade en vansinnigt vacker träbåt som de byggt själva. Ett trevligt möte med en god stunds samtal.

Mjältön följdes av segling mot Trysunda. På havet möte jag en finsk seglare med en polkagrisfärgad genua.

Kastade ankar vid en av de privata sjöbodarna inne i viken. Hade sällskap av motorbåtar, övriga segelbåtar låg i gästhamnen.

Sprang några rundor på ön, besökte utsiktsplatsen, tittade till kapellet, badade och njöt av en whiskey i sittbrunnen i kvällsljuset.

Nu var det dags att hämta upp frun och sonen i Näske. När de kommit till rätta ombord tog vi oss ut till Högholmen. Högholmen har blivit en populär plats att lägga till på. Som tur var fanns det en plats över åt oss på bryggnocken mellan två segelbåtar.

Vi badade i vattnet som var varmt och njöt av en skön kväll.

Frun och sonen ville till Trysunda så det blev en sväng till dit. Sonen tog rodret och seglade oss tryggt. Som en seglarbekant sagt: ”Trysunda kan man ju ligga på i en vecka utan att ta Alvedon!”.

Från Trysunda la vi kurs mot Mjältön och därefter Bönhamn. På vägen fick vi följa starten av sista dagens kappseglingar i Ulöregattan. Det är härligt att se en samlad undanvindsstart med alla färgglada undanvindssegel.

Vi delade på att styra när vi var tillsammans på båten men jag försökte hålla mig från rorkulten så gott det gick.

På Bönhamn hade vi planerat att ligga still. Ruskigt väder med hårda sydostliga vindar var lovat och så blev det. Det blåste och regnade mycket. Men efter regn följer solsken och vi fick åter se Bönhamn bada i sol och värme.

Nu var vi rastlösa efter ett par dagar i samma hamn. Bestämde att det var läge att se till Ulvön.

Vi ligger väldigt sällan inne i Ulvö hamnområde. Hellre kastar vi ankare innan hamnen, på Ankarberget eller ’Snikviken’ som det kallas i folkmun. Denna gång var det väldigt lugnt vid Ankarberget, bara vi och två lokala segelbåtar.

Efter detta började det bli dags att fundera på hemsegling. Vi gjorde ett kort besök till på Mjältön innan jag släppte av familjen i Näske för hemfärd. Själv hade jag hemseglingen kvar.

Sträckte från Näske till Härnösands Segelsällskaps uthamn Lustholmen. På vägen fick jag se mäktiga Högbondens fyr på nära håll under segel.

Från Lustholmen gick jag direkt till Åkeröviken. Hade bestämt mig för att avsluta båtsemestern med att sitta in hemmamiljön i en hamn nära hemma. Lite ’varva ner semestern’ och vänja sig mjukt vid återtåget till vardagen.

Är väldigt nöjd och glad med de tre veckorna på Höga Kusten. Kommer tillbaka!

Kategorier
Segling Turer

Sol, segling och Yatzy

Båtdag i solsken

Sista tiden har vädret varit vingligt: Vissa dagar rejält skruttigt med regn, andra dagar vingliga med alla sorters väder och däremellan någon fin dag. Idag var en fin dag som jag tog vara på.

Kastade loss båten från Ortvikens båthamn vid halv nio på morgon och gled ut med vinden i ryggen. Hade ingen egentlig plan mer än att vara på vattnet. Tänkte att det kunde vara kul att runda Brämön med segelbåt, det har jag aldrig gjort.

Vid Draghällans fyr ringde dottern och undrade var jag var, hon var sugen på att komma till båten. Vi kom överens om att ses på Vindhem. Jag vände vid Draghällan och seglade in på Vindhem istället för att sikta mot Brämön.

Dottern kom med bil och vi åt en trevlig lunch tillsammans, slöade och spelade Yatzy. Jag förlorade Yatzy och fick diska efter maten. Typiskt!

Vid treskriket kastade jag loss igen och seglade en kort sväng mot Juniskär innan jag vände nosen åter mot Ortviken och hemmahamnen.

En bra dag!

Kategorier
Segling Turer

Solsken och lugn och ro

Midsommar

Kastade loss från Ortviken på midsommaraftons eftermiddag. Vi hade bestämt oss för en kort tur och vi ville ha en lugn natt utan bus, buller och fylla i närheten. Siktade mot Vindhem precis som helgen innan.

Focken drog oss i god fart ut ur staden. Sonen tog rodret så fort vi lämnat hamn. Frun och jag kunde sitta ner och bara njuta av färden. Vinden låg på nordväst och det blåste hårt. Vi var lite fundersamma på om det var en bra idé att ligga på gästplatserna på piren på Vindhem. Som tur var fanns det lediga platser att låna på bryggan mot dansbanan så vi slapp vinden på piren.

Satte upp sittbrunnstältet och slog oss till ro. Innan middagen så sprang frun en sväng. Åt en klassiskt midsommarmiddag med sill potatis och ägg, avrundade middagen med jordgubbar.

Flaggspel i riggen på en 606
Frun efter träning

Sov gott natten mot midsommardagen. Det är magiskt vad skönt man sover när det rör sig lite lätt som en vagga. Vaknade till strålande sol, perfekt för kaffefrukost i sittbrunnen.

Efter frukost tog jag en slö stund på rygg i sittbrunnen. Skönt att bara ligga still och titta på himlen lite.

En bra helg med lugn och ro! Nu ser jag fram emot båtsemestern.

Kategorier
Segling Turer

Mysig, skön och kort tur hemmavid

Vindhem

Vindhem är Sundsvalls Segelsällskaps hamn på Alnö, bara några få sjömil utanför stadskärnan. Det är en härlig hamn med jolleverksamhet, fasta hamnplatser, gästplatser och en trevlig restaurang.

Det var ett tag sedan vi var på besök med båt på Vindhem men i helgen gjorde vi slag i saken. Seglade ut på fredag eftermiddag efter jobbet och la oss på gästplats. Som grannar fick vi några båtar som skulle deltaga i lördagens Alnö Runt. Alnö Runt är en av de klassiska kappseglingarna i trakten.

Vi åt middag på kvällen och surrade med våra båtgrannar som vi träffat många gånger förut på Höga Kusten.

Lördag morgon bjöd på solsken och lugn frukoststund med kaffe i sittbrunnen. Vi kollade in förberedelserna för Alnö Runt och även starten innan vi seglade hem.

En riktigt bra tur!

Kategorier
Paddling Turer

Bättre sent än aldrig

Paddelpremiär 2023

Lördag 8:e april

Spikarna – Spikarna: 11,5 kilometer

I år var jag sen med paddelpremiären. Mycket har stått i vägen men till sist så. Sjösatte i Spikarnas Fiskeläge på Alnö. Isen låg tät i delar av viken så jag fick använda mig av kanalen ut mot havet.

Första paddeltagen var ovana men det ordnade sig snart och efter någon halvtimme kändes det hemtamt och stabilt i kajaken.

Paddlade lugnt och fint och njöt av vädret och att vara på vattnet. Tänk att nått man gjort så mycket kan fortsätta att skänka sådan glädje och harmoni.

Passerade Snöskäret, Storholmen, Storholmsfläsjan och Gubben på paddlingen. Mycket sjöfågel i rörelse i skärgården.

Hoppas det ges tid och väder snart igen!

Kategorier
Turer

Kyla och mörker

Vintertur i Vålådalen

Torsdag 2/2

Bilresa Sundsvall – Vålådalen

Lämnar vardagen bakom mig. Stänger igen datorn och lägger mail, möten och passa tider i byrålådan. Bilen rullar västerut mot Jämtland fullpackad med utrustning för vintertur.

Tar in på Vålådalens fjällstation och slår mig till ro. Ett äventyr väntar. Äventyret ligger inte i platsen, denna gång ligger äventyret i kylan och mörkret.

Läser på kartan innan jag släcker lampan för dag.

Karta över Vålådalen

Fredag 3/2

Vålådalen – Foten av Smällhögarna

Jag tittar ut genom fönstret under frukosten på fjällstationen. Känner en viss nervositet, det ser rejält kallt ut ute. Under tiden jag dricker kaffet gryr ljuset och dagen. Det börjar bli dags att ge sig av.

Det pirrar till lite i kroppen då jag drar de första kalla andetagen utanför dörren. Minus femton, är det inte kallare? Bilen säger sjutton.

De första kilometrarna går lätt. Någon har kört skoter på skidleden. Färden snirklar sig fram mellan träden, ibland över myrar. Kroppen får en chans att anpassa sig till kylan och belastningen av skidpulkan. Tankarna strövar fritt, vad kommer härnäst? Kommer det gå så här lätt.

Skoterspår på leden

Efter 6-7 kilometer kommer jag bron över Stensån. Här slutar skoterspåret. Anar att det kommer bli tuffare på andra sidan bron. Skidar försiktigt över bron, ekipaget är långt med pulkan på släp. På andra sidan möts jag av en ny verklighet. En halvmeter bottenlös snö.

I två timmar sliter jag i djupsnön. Ömsom skidar jag, ömsom använder jag snöskor. Ingetdera går lätt eller fort. Svetten rinner längs ryggen. Jag svär! Ska det vara så här hela vägen upp till kalfjället? Jag vet att det är långt kvar. Kommer jag orka? Kommer jag hinna dit jag vill innan mörkret lägger sig? Jag vill så gärna nå kalfjället och slå läger på en härlig plats.

Jag vägrar ge upp och försöker hålla humöret uppe. Ena stunden är jag positiv och andra vill jag lägga mig i snön och skrika. Plötsligt får jag syn på skoterleden, vilken befrielse.

Skoterleden upp mot kalfjället

Sista biten upp till kalfjället går rasande lätt. Jag känner mig nöjd över att jag inte gav upp i mjuksnön.

Jag hittar en ås där jag slår upp mitt tält i en liten dunge av träd. Platsen är läcker men utsatt. Egentligen är den inte smart alls om det skulle bli busväder under natten. Det hinner bli mörkt innan jag byggt lägret klart.

Packar ur det sista ur pulkan inför natten

Med mörkret kommer nattkylan. Det här kommer nog bli min kallaste tältnatt någonsin, tur att jag inte har någon termometer.

Över Vålådalen ligger ett molnlock men uppe på höjden är det stjärnklart. Månen lyser som en ficklampa över landskapet. Det är så ljust att man skulle kunna skida hela natten utan pannlampa om man ville. Tänk att få uppleva en sån här vy.

Månsken över Vålådalen

Lördag 4/2

Foten av Smällhögarna – Vålådalen

Sover som en prins natten mot lördag. Vaknar någon udda gång under natten men somnar om lätt. Har inte frusit något under natten. Sover tio timmar.

Utanför tältet stiger solen upp till en vacker dag. Det är svårt att ta in allt som finns att se och njuta av.

Tätplatsen när solen går upp

Kokar kaffe i tältet och äter några smörgåsar. Jag får tina brödet över gaslyktan. Frukosten följs av allt bestyr med att plocka samman lägret och få ned det i pulkan. Fjällen badar i morgonljuset.

Blickar ut över landskapet innan jag börjar skidturen tillbaka till Vålådalen. Jag hade gärna stannat kvar på kalfjället men det är lovat riktigt hårda vindar och på söndag ska vinden kompletteras med snö.

Färden till Vålådalen blir på skoterleden. Jag vill inte plumsa i djupsnön igen, en gång räckte för en helg.

På skoterleden går det lätt

Ännu en gång slås jag av hur mycket det finns att uppleva i naturen om man bara tar sig ut. Det gäller att ta sig för och ge sig ut på färd! Platsen behöver inte alltid vara äventyret ibland kan kylan och mörkret vara upplevelsen.

Kategorier
Paddling Turer

Ett oväntat extranummer

Mjältön

Vinden rycker i kajaken på taket av bilen. Byar dansar rastlöst på sjöarna bredvid vägen. Det känns att luftmassorna är oroliga och att det ska komma mer och mycket vind. Jag är på väg till Docksta för att sjösätta kajaken. Tar jag mig hela vägen ut till Mjältön?

Lördag

Docksta – Mjältön (15 km)

Det går lätt att packa kajaken. Kastar loss från Docksta med vinden i ryggen. Ganska snart inser jag att det blåser mycket, inte oväntat då prognoserna pekat på 9-18 m/s. Resan ut till Mjältön kantas av omtag och sökande av säkra passager över de få och korta men utsatta överfarterna.

Det känns otroligt skönt att komma fram till Mjältön efter 15 km i kajaken. Är rejält genomblåst i kroppen och knoppen. Kollar lite på observationerna från Skagsudde, det blåser 16-20 m/s där med toppar på 23 m/s.

Slår upp tältet och bygger bo. Dricker en öl och äter lite mat. Vandrar sen en kort tur längs stranden innan mörkret sänker sig. Det blir en väldigt fin kväll.

Söndag

Mjältön – Docksta (15 km)

Vaknar tidigt på söndag morgon. Vet att det är sista tältnatten med kajak för denna säsong. Passar på att njuta extra. I vanliga fall tar det två timmar från det jag kliver ur sovsäcken tills jag sitter i kajaken, idag tar det fyra timmar.

Har en måttlig motvind och sol i ansiktet på vägen tillbaka till Docksta. Idag är det betydligt bekvämare att paddla och jag behöver inte anpassa överfarterna nämnvärt.

Landar i Docksta glad, tacksam och nöjd att ha fått ett oväntat extranummer på Höga Kusten som säsongsavslutning. Nu ser jag fram emot nästa säsongs äventyr!

Kategorier
Paddling Turer

Årets sista tälttur med kajaken

Idenorsolmen

Sista tältturen med kajaken är alltid lite sorgsen i kanten. Jag vill som inte att säsongen ska ta slut. Säsongerna kommer och säsongerna går, det gäller att ta vara på dem och njuta till fullo. Årets sista tälttur blev till Idenorsholmen, en favorit i Hudiksvalls skärgård.

Fredag 14:e oktober

Väderprognoserna spår om osäkert väder under helgen. Jag läser på SMHI och YR.no, de verkar eniga om att Hudiksvall är säkraste kortet i närområdet. Jag väntar med att bestämma mig, kanske ändrar det sig?!

Lördag 15:e oktober

Saltvik – Idenorsolmen (10 km)

Kajaken styr nosen ut från Saltvik. Jag startar vid föräldrarnas stuga. Det båser en sur motvind, regnet hänger i luften och himlen är grå. Strävsamt gnetar jag förbi Enbärsskär och Långören innan jag hoppar över mot Tunaolmen och Idenorsolmen.

Vinden lägger sig mot kvällen och himlen spricker så sakta upp. Turen är med mig och kvällen blir väldigt fin.

Det är väldigt lugnt i skärgården trots att det är varmt för att vara i oktober. Någon udda snurrebåt skyndar över vattnet mot sjöbodarna på Tunaolmen.

Kvällen fylls med mat, musik och bok. Somnar gott till vågorna som brusar mot klipporna utanför tältet.

Söndag 16:e oktober

Idenorsolmen – Saltvik (10 km)

Vaknar till en fin morgon. Tar det riktigt lugnt. I vanliga fall tar det två timmar från sovsäck till avfärd. Denna söndag tar det tre timmar.

Olmens fiskeläge på väg mot Saltvik

Jag tar nästan samma väg åter till Saltvik. Vinden ligger fortfarande från syd och skapar fina vågor att surfa och leka i. Paddlingen in till Saltvik tar bara en timme.

Packar i bilen och avslutar turen med fika hos föräldrarna i Hudiksvall.

Epilog

Nu är det att se fram emot vintern och turer på snö. Kanske blir det någon tur med pulka på fjället. Sen är det snart dags att paddla på havet igen och njuta tältning på klippor.

Kategorier
Paddling Turer

Mörkrets återkomst

Drakön

September månad har kommit och mörkret sänker sig på kvällarna. Fortfarande kan dagarna vara varma trots att nätterna är kalla. Luften är klar och spår och den annalkande vintern.

Fredag 2:a september

Hölick – Drakön (13 km)

Arbetsveckan har varit intensiv och det ska bli skönt att andas ut i skärgården med kajaken och tält. Sjösätter i Hölicks fiskeläge på Hornslandet utanför Hudiksvall. Så här på höstkanten är det stilla och tyst bland stugorna. Möter inte många människor, bara någon udda besökare och en båtägare i hamnen.

Hölicks fiskeläge

Det ska blåsa nordligt under fredag och lördag så planen är att dra ut till Draköns södra sida. Draköns södra sida kräver vindstilla väder eller nordliga vindar, annars är det svår att komma iland på klipporna.

Färden går via Olmens fiskeläge där jag stannar till och njuter. Ser inte en enda människa. Efter besöket i Olmens fiskeläge styr jag söderut och ut på öppet vatten med blicken mot Drakön.

Olmens fiskeläge

På öppet vatten ligger det en nordostlig havsdyning. Dyning blandas upp med färska vindvågor, förhållandena är spännande. Med mer vind skulle det bli tufft.

Sista biten in mot Drakön reser sig sjön ytterligare då det grundar upp. Vågorna reflekteras även mot de nordliga klipporna. I sundet mellan Kråkö och Drakö lugnar sig allt plötsligt.

***

Hittar en fin klippa på Drakön där jag landar kajaken. Hänger de blöta paddelkläderna på tork på en sten. Att ständigt vara blöt då jag paddlar är nått jag förlikat mig med och anpassat mig till. Det är ingen idé att kämpa mot blötan. Havet är blött och blöter ner.

Solen värmer gott och det känns lyxigt att slå sig ner och njuta. Att bo nära vattnet med kajaken vid tältet är trevligt. Att ha sakerna samlade ger en känsla av en plats där man hör hemma och där man bor, om en för ett kort tag.

Tältplats på Drakön

Efter en enkel middag slår jag mig ner utanför tältet och väntar in mörket. Kombinationen av varma dagar och mörka kvällar är svårslaget härlig. Att skärgården nästan är fri från båttrafik gör att det känns som man äger det vackraste kungadömet helt själv. Får man ha det så här bra?!

Somnar efter en bra dag med ett stort leende.

Lördag 3:a september

Drakön – Hölick (13 km)

På lördag morgon har jag ont om tid. Vi ska ha middagsbesök hemma och jag har ärenden att göra. Kaffe och smörgås till frukost och sedan bär det av åter mot Hölick.

Idenorsholmens västra klippor

Vinden är tjurig mitt i nosen på väg mot Idenorsolmen. Min väg korsas dessutom av ett virkesfartyg med kurs mot Iggesunds Bruk. Det gäller att vara vaken i farleden.

Från Idenorsolmen och Olmen in mot Hölick blir färden mer skyddad. Njuter. En kort tur i en liten fin skärgård. Öarna utanför Hudiksvall är toppen!