Tänk att jag skulle få en så fin fredagspaddling alldeles i slutet av oktober. Nästan konstigt. Drygt 10 grader varmt då jag startade i Juniskär. Och intill vidstilla.
Snirklade runt i skärgården vid Juniskär, riktigt trevligt. Totalt var jag ute 100 minuter. Kunde paddla hela turen utan paddelhandskar.
Tänk om man hade kunnat sova över på en klippa. Nästa år!
En lång paddelsäsong börjar komma mot sitt slut. Första paddlingen gjorde jag i slutet av mars och jag gissar att helgens paddling på Höga Kusten var den sista med tält.
Prognosen för helgen lovade lite av varje i väderväg: solsken, dimma och mulet. På det hela taget träffade meteorologerna rätt men med dragning ät det bättre. Turligt nog var det trista delen av vädret under natten mellan lördag och söndag.
Ägnade helgen åt att snirkla kring i några av mina favoritmiljöer på Höga Kusten. Övernattade gjorde jag på Ronön. Lyckades med konststycket att sova i tolv timmar, somnande halv åtta till tät blöt dimma och vaknade halv åtta till tät blöt dimma. Som tur var lättade dimman fram på söndag förmiddag, lagom till kaffet var uppdrucket.
Blev förvånad över den gröna sörjan som flöt på vattnet i hela området jag paddlade i. På vissa ställen tät sörja och ibland med inslag av blått. Det såg inte bra ut. Har det varit algblommning sent på säsongen?! Konstigt! Obra!
Vitörarna är en liten ö som ligger drygt två kilometer ut i havet utanför Gnarp i Hälsningland. Vitörarna är ett naturreservat sedan 1978. Där ute gillar jag att vara.
Norrfjärden – Vitörarna – NorrfjärdenSträcka: 21 kilometer
Då jag kastar loss från Norrfjärden känns det lugnt på vattnet, men Norrfjärden ligger skyddat från havet inne i en vik så det är lätt att lura sig. Jag vet att det blåst hårt under dagen men från nordväst, så det borde vara stilla på havet.
Så fort jag kommer ut på öppet vatten märker jag hur fel jag haft, det går rejält med sjö och blåser en del. När havsdyningen möter grundare vatten vid kusten så reser den sig och blir utmanande. Våglängden är 15 – 20 meter och våghöjden kring två meter.
Surfar med havskajaken i 17 km/h.
Jag väljer att följa kusten söderut istället för att gå direkt ut på havet mot Vitörarna. Kortaste överfarten från fastland ut till Vitörarna är vid Sörfjärden. Fortsätter det vara grov sjö så kan jag alltid gå in till Sörfjärden och fika där. Vinden och vågorna skjuter på ordentligt: surfar med havskajaken i 17 km/h.
Då jag passerat Sörfjärden känns sjön mer hanterbar och jag bestämmer mig för att gå över till Vitörarna. Enligt väderprognosen så ska det fortsätta att lugna sig mot kvällen.
Det är så fridfullt att titta ut över havet och lyssna på vågskvalpet i vattenbrynet.
Vitörarna bjuder på fantastiskt fika. Jag hittar en fin sten att sitta på, kokar kaffe och dukar upp kaffebrödet. Det är så fridfullt att titta ut över havet och lyssna på vågskvalpet i vattenbrynet. Solen värmer och kaffet smakar väldigt bra.
Jag hade gärna sovit kvar på Vitörarna, men jag måste hem och det börjar bli kväll. Havet har lugnat sig nästan helt och jag kan titta in i fiskeläget på Vitörarna och sedan gena över vattnet direkt mot Norrfjärden. Solens låga kvällsljus leker och kastar bländade strålar i ögonen.
Det hinner bli svalt innan jag kommer fram till Norrfjärden. Då jag sätter mig i bilen visar den +7 grader. Hösten är på gång på riktigt!
Höga Kusten på hösten i finväder är riktigt bra. Det är lite båtar ute och det känns som man har skärgården för sig själv. Denna gång rundade jag Mjältön fördelat på två dagar, i strålande förhållanden. Och jag hittar en ny tältplats.
Docksta – RonönSträcka: 20 kilometer
Startar i Docksta på seneftermiddagen. Det känns i luften att hösten är i antågande, även om det är varmt. Kan fortfarande paddla i korta tights och en superunderställströja.
Har egentligen ingen plan för turen, mer än att komma ut och att jag skulle vilja upptäcka någon ny tältplats. Paddlar för omväxlings skull på insidan om Mjältön. Tror jag har paddlat denna väg en gång tidigare för en evighet sedan. Det är kul att möta öarna och Höga Kusten från ett ovant håll, miljöerna presenterar på ett annat sätt och det känns nytt.
Paddlingen går lätt även om jag har motvind i drygt 15 kilometer. Hittar en ny tältplats på Ronön västsida som jag tycker mycket om. Den är lite utsatt så man kan nog inte bo här på alla vindar, men på en snäll nordost så kan man slå upp ett litet tält.
Kvällen blir lugn. Det är så skönt att bara finnas till och njuta av utsikten. När solen gått ner kryper jag in i tältet och tänder gaslyktan och läser bok. Somnar vid 9-snåret, mätt och nöjd och glad.
Ronön – DockstaSträcka: 21 kilometer
Vaknar av mig själv vid 7-tiden. Solen når inte riktigt över trädtopparna så det är svalt och sovskönt inne i tältet. Tar en riktigt lugn frukost, dricker en liter kaffe och flyttar runt på klipporna för att fånga de få solstrålarna som når ner.
På hemvägen paddlar jag på Mjältöns utsida. Det är nästan inga båtar ute i skärgården. Ser två på vattnet vid inloppet till Baggviken då jag jag paddlar tillbaks mot bilen, konstigt att inte fler är ute en så här fin helg.
Vid Mjältöns södra udde får jag en pratstund med en kustbevakare, på vattenskoter, som kontrollerar ett fiskenät. Kustbevakare verkar som ett trevligt jobb en sån här dag, gissar att de finns tuffare dagar för dem.
Efter 21 kilometer är jag åter till bilen. Har varit ute i mindre än ett dygn men det känns som betydligt mer, en fin hösttur. Det behövs inte så mycket!
Det blev ett varv runt Mjältön: Västsidan på fredagen och ostsidan på lördagen. Trevligt att få se gamla kända miljöer från nya vinklar, låta öarna växa fram på nya sätt och ur nya perspektiv.
Det har varit ovanligt varmt i havet denna sommar. Jag har badat mer än på många år. I söndags tog jag en tur till Brämöns utsida och fick ett bad till och klipphäng med kaffe och gifflar.
Startade i Lörudden och paddlade moturs mot ostsidan av Brämön. Det är så skönt att komma ut i sundet mellan Brämön och Brämökalven och blicka ut mot havet där Finland är nästa fastland.
Det låg mer sjö och dyning på utsidan än jag väntat mig. Att hitta en landstigningsplats var lurigare än tänkt. Hittade en skyddad plats till slut.
Började med ett bad innan jag fortsatte med kaffe på en klippa. Klämde in fem minuter på örat oxå.
Yr.no hade lovat avtagande vindar och uppklarnande mot kvällen. Det blev precis tvärtom. Fick gneta i motvinden på vägen tillbaka mot Lörudden. Är glad att jag slapp regn.
Totalt paddlade jag 20 kilometer. Undra om detta var årets sista bad i havet?!
Det finns någon obeskrivligt härligt med att segla ensam. Att kunna hantera drygt tio meter segelbåt på egen hand. Jag gillar det!
Efter sista mötet på jobbet i fredags så kastade jag loss från Sundsvall och seglade ut till Spikarna. På Spikarna åt jag lite mat och sov en stund innan jag vände åter till hemmahamnen i Ortviken, Sundsvall.
Varje gång man är ute och soloseglar så lär man sig något nytt. Denna gången fick jag öva mycket på att trimma och trimma om och trimma om och trimma igen, vinden vred och varierade mycket under turen.
Totalt seglade jag kring 16 sjömil.
Egentligen hade jag tänkt mig en paddling på Västkusten eller i Stockholms södra skärgård, men vädret satte krokben. Egentligen hade jag tänkt mig tre dagars paddling på Höga Kusten, men vädret satte krokben. Jag fick två dagars paddling på Höga Kusten med glass som tema. Två riktigt fina dagar och en nyupptäckt ö.
Näske – KlösanSträcka: 34 kilometer
Startar i Näske efter att ha lunchat en god öl och smörgås med benen dinglandes över en bryggkant. Sträcker ut mot Strängöarna och Älgön. Stannar till som kortast på Älgön. Tänker att Älgön borde man paddla till någon gång och klättra upp på, man har nog fin utsikt på toppen.
Efter stoppet på Älgön tar jag mig till Trysunda där jag planerat för en glass. Det finns en minilivs på Trysunda som säljer delar av livets nödtorft. Jag har svårt att finna ro då jag äter glassen, det är så mycket människor och båtar och hundar. Stoppet på Trysunda blir kort.
Under tiden jag ätit glass så har nordosten som väntat funnit livskraft och ökat. Färden mot Grisslans fiskeläge på Vågön blir lite motig, kämpar på. Hade tänkt mig tältplats strax söder om Grisslans fiskeläge, men platsen är upptagen av badare och vattenskotrar. Jag får paddla vidare, med vinden i ryggen som tur var.
Hinner gå lite låg på energi innan jag hittar en tältplast på Klösan. Det är en plats som vid första anblicken är omöjlig. Sitter på rumpan en stund och efter det hittar jag en yta att sätta upp tältet på. Tjoho!
Klipporna är varma och jag tar ett bad innan jag somnar en stund i värmen. Min omöjliga tältplats på Klösan visar sig vara ett litet smycke i rätt förhållanden och jag får en fin kväll. Klösan är för mig en ny ö.
När solen är på väg ner klättrar jag upp på höjden bakom tältet. Ser inga båtar eller människor, det känns som jag är ensam i skärgården…en skön känsla och lyxig sådan.
Tänk så många fina upplevelser som finns i en närhet om man bara tar sig ut. Det är lätt att glömma i vardagen då man passar tider och har fullt upp med allt och ingenting!
Klösan – NäskeSträcka: 37 kilometer
När jag vaknar på fredagen så känns det bokstavligen som om någon kört över mig med en ångvält under natten, är så sliten i kroppen. Frukostbestyren tar tid och kaffet smakar guld. Har svårt att slita mig och få något gjort.
Kollar vädret på YR.no och konstaterar att detta blir sista dagen på turen, det är lovat regn och svalare på lördagen. Hellre två fina dagar än tre och komma hem blöt från topp till tå.
Havet är stilla och jag tar vägen utanför Trysunda och Skrubban. Vid Skrubban kommer jag ikapp en segelbåt som tålmodigt försöker få seglen att stå, till slut ger de upp och låter ’järngenuan’ jobba istället.
Tar en enkel lunch på Värnsingarna. Slänger in ett bad bara för att det är så skönt. Soltorkar på klipporna efter badet.
Efter Värnsingarna väntar Ulvön. Det är färre båtar på Ulvön nu än under semesterseglingen, men det känns som det är fler som tagit sig ut med turbåtarna.
Turens andra glass blir en klassisk 88:an. 88:an är en tusan så glass för en gubbe. Vid stranden där jag landat kajaken träffar jag ett paddelgäng från Västerås och får en trevlig pratstund.
Stärkt av glassen vänder jag fören mot Näske för hemfärd. Vinden står nästan helt stilla och paddling blir så varma att jag nästan blir knäpp. Jag borde ha stannat och badat men det blir inte av.
Slutet gott allting gott trots att det inte blev som ursprungsplanen. Fin tur i magisk miljö!
Traditionsenligt seglade vi på Höga Kusten under juli månad, det passar oss väldigt bra: Vi gillar Höga Kusten och det är nära hemma för oss.
I år blev det fjorton dagar ombord på båten. Fjorton dagar som bjöd på de mest fantastisk förhållandena. Länge var det sedan vi seglade så mycket och körde så lite motor. Länge var det sedan vi badade så mycket. Länge var det sedan vi fick så många och fina soldagar.
Bilderna nedan får sammanfatta upplevelsen.
Stockholms skärgård är smycket för turpaddling i Sverige. Här finns oändligt med möjligheter till turer och upplevelser. Att paddla i Stockholms skärgård är fantastiskt!
Ifjol sommar kring mitten av juni var jag i Stockholm och paddlade. Av olika anledningar blev inte turen som jag tänkt mig, jag kände att jag ville ta ett omtag innan jag var nöjd. I fredags kom jag iväg och jag hade fyra dagar på mig.
Sjösätter kajaken i Räfsnäs en bit efter lunch. Tack Ronny för tipset om sjösättningsplats. Träffar en annan paddlare vid rampen, det roliga är att vi båda bor i Norrland: Han i Östersund och jag i Sundsvall. Får en trevlig pratstund.
Har målet inställt på Norrpada skärgård. Det blåser en hård sydlig vind som är motig att jobba mot. Att korsa farleden på Granhamnsfjärden är lite obekvämt, fartygen går vansinnigt fort och kommer ofta. Tar en rast och sen lunch på Sundskär, somnar på maten. Tänkt att det kan vara så skönt att sova i solen på ett liggunderlag.
Efter tuppluren och maten fortsätter färden. Vinden vill inte ge sig och överfarten av Vidingefjärden blir blöt. Når Norrpada och Storskäret där jag hittar en nattplats. Är väldigt nöjd med att ha nått målet Norrpada.
Vaknar tidigt, så går det när man lägger sig tidigt. Den sydliga vinden från dagen innan har vänt till nordligt och jag har vinden i ryggen. Paddlingen söderut mot Fredlarna går lätt, surfar och mår gott. Tänk så mycket glädje medvind och vågor kan skänka.
Når Fredlarna tidigt på förmiddagen. Fredlarna är fantastiska, lite av min favorit på turen: Öarna är små, har ganska lite skog på sig och det är få människor här.
Egentligen hade jag kunnat stanna på Fredlarna och bara finnas till resten av dagen, men min rastlösa själ vill vidare. Behöver öva på att bara finnas till.
Strävar vidare mot Nassa skärgård som jag aldrig varit i. Kommer fram till en helt fantastisk övärld. På min karta är Nassa markerat med en stor del fågelskydd, det i kombination med båtar gör att jag mest paddlar igenom Nassa och ser mig omkring: Jag vill inte tälta med folk i närheten, ensamheten är viktig.
Vänder norröver igen efter Nassa och finner ett enskilt skär i Kallskärs skärgård. Solen står högt på himlen och jag badar två gånger för att få svalka. Nu har jag badat klart för denna sommar 🙂
Återigen en tidig morgon. Solen värmer tältduken och det är nästan omöjligt att ligga kvar. Har sparkat av mig sovsäcken under natten och bara sovit i min resepåse av silke.
Fortsätter turen norröver. Kroppen är tung, som den brukar vara på tredje dagen. Fjärde dagen brukar bli lättare så jag stretar norröver mot en lätt motvind. Ser fram emot att komma till Söderarms skärgård där jag hoppas på total enslighet.
Efter en kort lunchrast i Norrpada skärgård når jag Söderarms skärgård på eftermiddagen. Har inte hundra koll på vilken ö jag tältar på, har svårt att läsa detaljerna på kartan under paddlingen utan läsglasögon. Som tur var är det inte så noga, huvudsaken jag vet ungefär var jag är.
Slöar stenhårt på kvällen, njuter solnedgången och känner visst vemod att detta är sista kvällen innan hemfärd. Somnar gott med en trött kropp som längtar efter nattvilan.
Sista dagen bjuder på en kort paddling från Söderarms skärgård in till Räfsnäs. Tar en hamburgare i Norrtälje innan jag rullar norröver hemåt.
Efter denna tur så känner jag att jag vill utforska någon ny del av Sveriges skärgårdar, Stockholms norra ytterskärgård är jag klar med.
Är glad över mängden havsörnar jag såg under turen. Höll inte räkningen riktigt, men såg fler än fem och mindre än tio! Känns som att Stockholms norra ytterskärgård är havsörnarnas örike.
Årets nationaldag bjöd på underbart väder, såväl solsken som värme och svaga vindar. Perfekt för en paddeltur på havet med fikastopp och bad.
Jessika och jag sjösatte i Spikarna på Alnö. Spikarna är en härligt marin miljö med sjöbodar, gästbrygga och aktiv lots. I kapellet i Spikarna gifte vi oss för 20 år sedan, så det är en speciell plats för oss.
Målet med turen var att komma ut med kajakerna tillsammans och dricka kaffe på nån fin klippa. Och Jessika var sugen på att bada.
Från Spikarna sträckte vi mot Rödön, där klipporna är röda som namnet antyder. Det var väldigt trevligt att ha sällskap på vattnet som omväxling.
Innan vi stannade för kaffe så besökte vi Svarthamns fiskeläge på Rödön. Det är ett litet fiskeläge som inte många har koll på och det är sällan vi tittar in där.
Jessika dricker kaffe och äter citronmuffins efter årets premiärbad i havet. Rastplatsen tog vi på norra Rödön där vi fick lä.
Tyvärr har allt roligt ett slut, så även paddelturer med klippkaffe. Slutförde vårt varv runt Rödön efter kaffe och bad och återvände till Spikarna. På seneftermiddagen såg molnen lite otäcka ut men vi hade tur och klarade oss torra hem.
Turen blev cirka 15 km och vi paddlade nästan på pricken i två timmar, lugnt och stilla. En värdig nationaldagspaddling!
