Kategori: Turer

Kategorier
Turer

Kyla och mörker

Vintertur i Vålådalen

Torsdag 2/2

Bilresa Sundsvall – Vålådalen

Lämnar vardagen bakom mig. Stänger igen datorn och lägger mail, möten och passa tider i byrålådan. Bilen rullar västerut mot Jämtland fullpackad med utrustning för vintertur.

Tar in på Vålådalens fjällstation och slår mig till ro. Ett äventyr väntar. Äventyret ligger inte i platsen, denna gång ligger äventyret i kylan och mörkret.

Läser på kartan innan jag släcker lampan för dag.

Karta över Vålådalen

Fredag 3/2

Vålådalen – Foten av Smällhögarna

Jag tittar ut genom fönstret under frukosten på fjällstationen. Känner en viss nervositet, det ser rejält kallt ut ute. Under tiden jag dricker kaffet gryr ljuset och dagen. Det börjar bli dags att ge sig av.

Det pirrar till lite i kroppen då jag drar de första kalla andetagen utanför dörren. Minus femton, är det inte kallare? Bilen säger sjutton.

De första kilometrarna går lätt. Någon har kört skoter på skidleden. Färden snirklar sig fram mellan träden, ibland över myrar. Kroppen får en chans att anpassa sig till kylan och belastningen av skidpulkan. Tankarna strövar fritt, vad kommer härnäst? Kommer det gå så här lätt.

Skoterspår på leden

Efter 6-7 kilometer kommer jag bron över Stensån. Här slutar skoterspåret. Anar att det kommer bli tuffare på andra sidan bron. Skidar försiktigt över bron, ekipaget är långt med pulkan på släp. På andra sidan möts jag av en ny verklighet. En halvmeter bottenlös snö.

I två timmar sliter jag i djupsnön. Ömsom skidar jag, ömsom använder jag snöskor. Ingetdera går lätt eller fort. Svetten rinner längs ryggen. Jag svär! Ska det vara så här hela vägen upp till kalfjället? Jag vet att det är långt kvar. Kommer jag orka? Kommer jag hinna dit jag vill innan mörkret lägger sig? Jag vill så gärna nå kalfjället och slå läger på en härlig plats.

Jag vägrar ge upp och försöker hålla humöret uppe. Ena stunden är jag positiv och andra vill jag lägga mig i snön och skrika. Plötsligt får jag syn på skoterleden, vilken befrielse.

Skoterleden upp mot kalfjället

Sista biten upp till kalfjället går rasande lätt. Jag känner mig nöjd över att jag inte gav upp i mjuksnön.

Jag hittar en ås där jag slår upp mitt tält i en liten dunge av träd. Platsen är läcker men utsatt. Egentligen är den inte smart alls om det skulle bli busväder under natten. Det hinner bli mörkt innan jag byggt lägret klart.

Packar ur det sista ur pulkan inför natten

Med mörkret kommer nattkylan. Det här kommer nog bli min kallaste tältnatt någonsin, tur att jag inte har någon termometer.

Över Vålådalen ligger ett molnlock men uppe på höjden är det stjärnklart. Månen lyser som en ficklampa över landskapet. Det är så ljust att man skulle kunna skida hela natten utan pannlampa om man ville. Tänk att få uppleva en sån här vy.

Månsken över Vålådalen

Lördag 4/2

Foten av Smällhögarna – Vålådalen

Sover som en prins natten mot lördag. Vaknar någon udda gång under natten men somnar om lätt. Har inte frusit något under natten. Sover tio timmar.

Utanför tältet stiger solen upp till en vacker dag. Det är svårt att ta in allt som finns att se och njuta av.

Tätplatsen när solen går upp

Kokar kaffe i tältet och äter några smörgåsar. Jag får tina brödet över gaslyktan. Frukosten följs av allt bestyr med att plocka samman lägret och få ned det i pulkan. Fjällen badar i morgonljuset.

Blickar ut över landskapet innan jag börjar skidturen tillbaka till Vålådalen. Jag hade gärna stannat kvar på kalfjället men det är lovat riktigt hårda vindar och på söndag ska vinden kompletteras med snö.

Färden till Vålådalen blir på skoterleden. Jag vill inte plumsa i djupsnön igen, en gång räckte för en helg.

På skoterleden går det lätt

Ännu en gång slås jag av hur mycket det finns att uppleva i naturen om man bara tar sig ut. Det gäller att ta sig för och ge sig ut på färd! Platsen behöver inte alltid vara äventyret ibland kan kylan och mörkret vara upplevelsen.

Kategorier
Paddling Turer

Ett oväntat extranummer

Mjältön

Vinden rycker i kajaken på taket av bilen. Byar dansar rastlöst på sjöarna bredvid vägen. Det känns att luftmassorna är oroliga och att det ska komma mer och mycket vind. Jag är på väg till Docksta för att sjösätta kajaken. Tar jag mig hela vägen ut till Mjältön?

Lördag

Docksta – Mjältön (15 km)

Det går lätt att packa kajaken. Kastar loss från Docksta med vinden i ryggen. Ganska snart inser jag att det blåser mycket, inte oväntat då prognoserna pekat på 9-18 m/s. Resan ut till Mjältön kantas av omtag och sökande av säkra passager över de få och korta men utsatta överfarterna.

Det känns otroligt skönt att komma fram till Mjältön efter 15 km i kajaken. Är rejält genomblåst i kroppen och knoppen. Kollar lite på observationerna från Skagsudde, det blåser 16-20 m/s där med toppar på 23 m/s.

Slår upp tältet och bygger bo. Dricker en öl och äter lite mat. Vandrar sen en kort tur längs stranden innan mörkret sänker sig. Det blir en väldigt fin kväll.

Söndag

Mjältön – Docksta (15 km)

Vaknar tidigt på söndag morgon. Vet att det är sista tältnatten med kajak för denna säsong. Passar på att njuta extra. I vanliga fall tar det två timmar från det jag kliver ur sovsäcken tills jag sitter i kajaken, idag tar det fyra timmar.

Har en måttlig motvind och sol i ansiktet på vägen tillbaka till Docksta. Idag är det betydligt bekvämare att paddla och jag behöver inte anpassa överfarterna nämnvärt.

Landar i Docksta glad, tacksam och nöjd att ha fått ett oväntat extranummer på Höga Kusten som säsongsavslutning. Nu ser jag fram emot nästa säsongs äventyr!

Kategorier
Paddling Turer

Årets sista tälttur med kajaken

Idenorsolmen

Sista tältturen med kajaken är alltid lite sorgsen i kanten. Jag vill som inte att säsongen ska ta slut. Säsongerna kommer och säsongerna går, det gäller att ta vara på dem och njuta till fullo. Årets sista tälttur blev till Idenorsholmen, en favorit i Hudiksvalls skärgård.

Fredag 14:e oktober

Väderprognoserna spår om osäkert väder under helgen. Jag läser på SMHI och YR.no, de verkar eniga om att Hudiksvall är säkraste kortet i närområdet. Jag väntar med att bestämma mig, kanske ändrar det sig?!

Lördag 15:e oktober

Saltvik – Idenorsolmen (10 km)

Kajaken styr nosen ut från Saltvik. Jag startar vid föräldrarnas stuga. Det båser en sur motvind, regnet hänger i luften och himlen är grå. Strävsamt gnetar jag förbi Enbärsskär och Långören innan jag hoppar över mot Tunaolmen och Idenorsolmen.

Vinden lägger sig mot kvällen och himlen spricker så sakta upp. Turen är med mig och kvällen blir väldigt fin.

Det är väldigt lugnt i skärgården trots att det är varmt för att vara i oktober. Någon udda snurrebåt skyndar över vattnet mot sjöbodarna på Tunaolmen.

Kvällen fylls med mat, musik och bok. Somnar gott till vågorna som brusar mot klipporna utanför tältet.

Söndag 16:e oktober

Idenorsolmen – Saltvik (10 km)

Vaknar till en fin morgon. Tar det riktigt lugnt. I vanliga fall tar det två timmar från sovsäck till avfärd. Denna söndag tar det tre timmar.

Olmens fiskeläge på väg mot Saltvik

Jag tar nästan samma väg åter till Saltvik. Vinden ligger fortfarande från syd och skapar fina vågor att surfa och leka i. Paddlingen in till Saltvik tar bara en timme.

Packar i bilen och avslutar turen med fika hos föräldrarna i Hudiksvall.

Epilog

Nu är det att se fram emot vintern och turer på snö. Kanske blir det någon tur med pulka på fjället. Sen är det snart dags att paddla på havet igen och njuta tältning på klippor.

Kategorier
Paddling Turer

Mörkrets återkomst

Drakön

September månad har kommit och mörkret sänker sig på kvällarna. Fortfarande kan dagarna vara varma trots att nätterna är kalla. Luften är klar och spår och den annalkande vintern.

Fredag 2:a september

Hölick – Drakön (13 km)

Arbetsveckan har varit intensiv och det ska bli skönt att andas ut i skärgården med kajaken och tält. Sjösätter i Hölicks fiskeläge på Hornslandet utanför Hudiksvall. Så här på höstkanten är det stilla och tyst bland stugorna. Möter inte många människor, bara någon udda besökare och en båtägare i hamnen.

Hölicks fiskeläge

Det ska blåsa nordligt under fredag och lördag så planen är att dra ut till Draköns södra sida. Draköns södra sida kräver vindstilla väder eller nordliga vindar, annars är det svår att komma iland på klipporna.

Färden går via Olmens fiskeläge där jag stannar till och njuter. Ser inte en enda människa. Efter besöket i Olmens fiskeläge styr jag söderut och ut på öppet vatten med blicken mot Drakön.

Olmens fiskeläge

På öppet vatten ligger det en nordostlig havsdyning. Dyning blandas upp med färska vindvågor, förhållandena är spännande. Med mer vind skulle det bli tufft.

Sista biten in mot Drakön reser sig sjön ytterligare då det grundar upp. Vågorna reflekteras även mot de nordliga klipporna. I sundet mellan Kråkö och Drakö lugnar sig allt plötsligt.

***

Hittar en fin klippa på Drakön där jag landar kajaken. Hänger de blöta paddelkläderna på tork på en sten. Att ständigt vara blöt då jag paddlar är nått jag förlikat mig med och anpassat mig till. Det är ingen idé att kämpa mot blötan. Havet är blött och blöter ner.

Solen värmer gott och det känns lyxigt att slå sig ner och njuta. Att bo nära vattnet med kajaken vid tältet är trevligt. Att ha sakerna samlade ger en känsla av en plats där man hör hemma och där man bor, om en för ett kort tag.

Tältplats på Drakön

Efter en enkel middag slår jag mig ner utanför tältet och väntar in mörket. Kombinationen av varma dagar och mörka kvällar är svårslaget härlig. Att skärgården nästan är fri från båttrafik gör att det känns som man äger det vackraste kungadömet helt själv. Får man ha det så här bra?!

Somnar efter en bra dag med ett stort leende.

Lördag 3:a september

Drakön – Hölick (13 km)

På lördag morgon har jag ont om tid. Vi ska ha middagsbesök hemma och jag har ärenden att göra. Kaffe och smörgås till frukost och sedan bär det av åter mot Hölick.

Idenorsholmens västra klippor

Vinden är tjurig mitt i nosen på väg mot Idenorsolmen. Min väg korsas dessutom av ett virkesfartyg med kurs mot Iggesunds Bruk. Det gäller att vara vaken i farleden.

Från Idenorsolmen och Olmen in mot Hölick blir färden mer skyddad. Njuter. En kort tur i en liten fin skärgård. Öarna utanför Hudiksvall är toppen!

Kategorier
Paddling Turer

Håller sommaren vid liv

Njutning finns nära

Kajaken bryter den stilla vattenytan. Bogvågen rullar. För varje paddeltag så sjunker axlarna mer och mer. Arbetsdagen rinner sakta av mig och jag hittar in i lunken och närvaron på vattnet i kajaken.

Juniskär ligger bakom ryggen och Högön ligger framför mig. Turen är kort men längtan är stor. Vill hitta en stilla och fin klippa med vacker utsikt att äta middag på. En enkel tanke som följt mig genom dagen.

Högön och Högöns fiskeläge

Augusti tar sig mot sitt slut och sommaren likaså. September närmar sig, jag kämpar mot höstens antågande. Jag vill njuta sommarkänslan så länge det går. Årstiderna kommer vinna över mig men jag stretar så gott jag kan.

Jag rundar Högön och siktar mot Ytter-Klösan. Var här med Tove tidigare sommar. Cirkulerar kring Ytter-Klösan och finner en plats värdig middagen.

Middagsplats på Ytter-Klösan

Klipporna är fortfarande varma, inte som i juli men ändå varma. Möblerar klippan enkelt med min stol och mitt kök. Tänk att så fina platser finns så nära hemma. Äter och lyssnar på musik. Och ser på vågorna som smeker klipporna och stenarna. Somnar efter maten. Sover gott. En rejäl stund. Sen vaknar jag och inser att jag behöver hem.

Tänk om man kunde sova kvar. Tänk. Men vardagen och onsdagens arbetsdag kallar.

Datum: tisdag 23/8
Plats: Juniskär, Sundsvall
Sträcka: 8km

Kategorier
Paddling Turer

Söndagmiddag utomhus

Känningen

Helgen började i moll. Surt väder på lördagen med mycket regn och blåst. Inte utan att man blir bitter, butter och inåtvänd efter en hel vecka på kontoret med solsken utomhus.

Men tänk vad några fina timmar på söndag eftermiddag kan göra för humöret och minnet av helgen. Sjösatte kajaken i Spikarna och paddlade runt Storholmen, Gubben och Rödön innan jag klev iland på Känningen.

Vattnet var varmt, så innan middag blev det ett bad. Efter badet kröp jag upp på en sten i min stol. Solen värmde skönt och det var lätt att njuta. Maten smakade extra gott.

Det var så skönt ute på Känningen att jag hade svårt att slita mig från stranden och bege mig hemåt. Men till slut var det bara att ta sig i kragen. Spikarna badade i kvällssolen då jag kom tillbaka till fiskeläget.

En fin tur på en fin kväll. Totalt paddlade jag 18 km i makligt tempo. Bra så! Undra när jag kommer ut på vattnet nästa gång?

Kategorier
Segling Turer

En skön helg med familjen

Segling till kräftskiva

I lördags var vi bjudna på kräftskiva på Alnö. Vi tog segelbåten till Spikarna och nattade i fiskeläget efter festen.

Seglingen ut till Spikarna på lördagen bjöd på bitvis tuff kryss, vindarna ökade snabbt till 8-12 m/s. 606:orna som seglade SM på Sundsvallsbukten såg ut att ha kul. I fiskeläget däremot var det skyddat och vi låg bra på ankare.

Söndagmorgon efter kräftskivan bjöd på utmärkt väder för kaffefrukost i sittbrunnen, luften var sval men solstrålarna värmde då man satt skyddat under båtens sprayhood. Vi var tidiga upp på morgonen och inte en människa var vaken då jag vandrade runt en skön promenad i fiskeläget.

Om seglingen ut på lördagen var liten tuff så var seglingen hem på söndagen lugn. Vinden var svag till måttlig från nordost, vi hissade bara genuan och kasade sakta hem. Varför ha bråttom när man har det bra!

Allt gott, en skön helg i hemmamiljö med familjen. Åsså….det börjar bli mörkt på kvällarna, det är dags att ta fram myslyktorna.

Kategorier
Paddling Turer

Ljus i mörkret

Draghällan

Som en trygg punkt ligger hon där i Sundsvallsbukten: Draghällans fyr. Året runt skänker hon trygghet till sjöfarare. Ljuset lotsar båtar säkert in mot Sundsvalls hamnar.

I drygt 20 år har jag bott i Sundsvall. Oräkneliga gånger har jag passerat Draghällan och Draghällans fyr, aldrig har jag varit iland på ön. Ön är lätt att ta sig till men läget gör det svårt att ta sig iland. Minsta sjögång och det blir stökigt.

Draghällans fyr har otroligt nog varit bemannad. Man kan tänka sig hur svåra livsbetingelserna måste ha varit här ute när stormarna river och lampan i fyren skall skötas. Tåliga människor måste ha verkat här.

När arbetsveckan närmar sig sitt slut dras jag mot havet. Sjösätter på Vindhem på Alnö. Havet ligger spegelblankt och stilla. Låter kajaken klyva vattenytan med kurs rakt mot Draghällan.

För första gången tar jag mig upp på ön! Vandrar runt på den lilla ön och njuter av ensamheten. Det är en mäktig plats där sjöfåglar vanligen härskar, men nu är det öde. Har fåglarna sökt skydd för det annalkande ovändret?

Ägnar en tanke åt fyrvaktarna och deras familjer som bott på ön innan jag stilla lämnar för att fortsätta turen.

Kategorier
Paddling Turer

Solsken, mat och bad

Glidartur med Tove

Dottern föreslog att vi skulle ta en paddeltur idag. Och då är man inte sen på att nappa. Vi lastade fika och begav oss söder om Sundsvall.

Vi sjösatte i Juniskär och paddlade en rundtur på totalt åtta kilometer bland öarna. På vägen stannade vi på en liten klippig ö. Där drack vi kaffe, badade och käkade toasts innan vi drog vidare.

Ser fram emot att göra fler turer med Tove!

Tove packar sin kajak

Tove fixar toasts till lunch efter att vi badat och slöat en stund.

Trevligt att bli serverad mat
Kategorier
Paddling Turer

I all enkelhet

En njuttur på Höga Kusten

För första gången i år kom jag upp till Höga Kusten och paddlade. Ville besöka lite favoritplatser på en kort tur, bland annat Ulvö fiskeläge och Mjältön.

Tältplats på Värnsingarna

Fredag 22 juli

Näske – Värnsingarna Sträcka: 16 kilometer

Startade turen i Näske efter att ha ätit en enklare lunch. Paddlade i sträck ut till en känd tältplats på Värnsingarna. Har varit på Värnsingarna ett flertal gånger och gillar platsen mycket.

Kom fram till Värnsingarna tidigt på eftermiddagen och möttes av ett havsörnspar. Hann med ett rejält gubbfika på klipporna innan jag somnade och sov en eftermiddagslur på hällarna.

Slog ihjäl en hel eftermiddag och kväll efter tuppluren med att göra precis ingenting: Stirrade, lyssnade på lite musik och tittade på två paddlare passerade. Nästa gång jag paddlar ska jag ta med en bok att fördriva tiden med.

Somnade gott och sov nio timmar. Vaknade några gånger av att det riste i tältet i vinden som kom under natten, precis som prognosen utlovat.

Lördag 23 juli

Värnsingarna – Näske Sträcka: 31 kilometer

Nattens blåsa hängde kvar på morgonen, det passade mig utmärkt. Min kaffetarm satt gärna och åt frukost i godan ro medans vinden och vågorna lugnade sig.

Från Värnsingarna fick jag fin paddling med gosurf till Ulvön. Såg väldigt många tordmular, min favoritfågel. Passerade genom Ulvö fiskeläge just som båtfolket vaknade och kröp ut i sittbrunnarna med kaffekoppen i handen. Det var lagom trångt i hamnen.

Ulvö hamn och fiskeläge

Sträckte sedan tvärs över till Mjältön. I vanliga fall så stannar jag inte på Mjältön med kajak, för mig är det en båtplats och jag gillar inte riktigt att vara med kajaken där båtar bor. Gjorde ett undantag denna gången

Gästhamnen på Mjältön

Kröp i land vid luftbryggan direkt efter inloppet till Femöringen på Mjältön. Drack en öl, åt mat, slöade och njöt av solen. Femöringen är en fantastisk plats.

Luftbryggan i Femöringen på Mjältön

Just som jag var på väg att samla ihop mina saker kom det in en riktigt läcker segelbåt, en Finngulf 43 i svart och med kolfibermast. Vilken skönhet! Tyvärr fann jag mig inte och tog någon bild.

Tog mig sedan samman och paddlade vidare. Följde Mjältöns strand norrut innan jag tog rak kurs på Näske. Det är nästan oförskämt att ha så fin skärgård som Höga Kusten så nära hemma!

Mjältöns strandlinje med kurs norröver

Lika fort som turen började var den slut. Ser fram emot att komma tillbaka till Höga Kusten. Skönt med ett kort och enkel njuttur, det måste inte paddlas långt för fina upplevelser.