Kategorier
Turer Vandring

Åstö Fyr

1893 anlades fyrplatsen på Åstö Udde. Sedan dess har den stöttat sjöfarare på havet. Jag har passerat fyren med både segelbåt och med kajak. Natten mellan lördag och söndag tältade jag där med Kaspar. Vi samlade vårsol, hoppade bland klippblocken och upplevde fyren kasta sina livsviktiga strålar över havet.

Lördag

28 mars Letar tältplats på klipporna

Vi parkerade bilen vid Skeppshamns fiskeläge. Vi kom sent och parkeringen var överfull, bilar stod parkerade både här och där. Många var de som ville ut i naturreservatet på Åstön.

Att hitta en trevlig tältplats var svårt. Solen var varm men den hårda nordvästliga vinden var skoningslös och kall. Var man än försökte gömma sig så hittade vinden igen en. Efter lite letande fann vi en fin klippa skyddad från nordvästan av trevliga tallar. Vi slog läger. Det var skönt att vila trötta ben och njuta av utsikten över havet med solen i ansiktet.

När mörkret började lägga sig kröp vi in i tältet, tände gaslyktan och lagade oss lite mat. Kaspar läste Kalle Anka pocket och jag lyssnade på radio.

Kvällen blev ovanligt lång för att vara en utenatt, tror vi var vakna ända till 21-tiden. Sen somnade vi. Det är fantastiskt vad gott man sover ute.

Söndag

29 mars Kall morgon innan hemfärd

Morgonen var kall. Det var utlovat fyra minusgrader. Sovsäckens värme kändes som en trygg plats. Men, någon gång måste man samla sig för att ta sig hem. Efter gröt och kaffe var det slut på turen för denna gången.

Epilog

Då jag sitter på en klippa och blickar ut över havet och ser alla blinkande fyrar så kan jag inte låta bli att undra: Hur länge blir våra fyrar kvar. Många har släckts ner redan, många finns kvar.

Precis som skärgårdskapell så är fyrarna ett arv som behöver bevaras, även om vårt samhälle förändrats både tekniskt och hur vi lever. Jag är inte religiös men jag gillar att besöka skärgårdskapell, jag är inte teknikmotståndare men jag gillar fyrars sken!

Kategorier
Turer Vandring

Övernattning på Åstöns klippor

Åstön är ett naturreservat som ligger längst ut på Tynderölandet i Timrå kommun. I drygt 40 år var det skjutfält för LV5. 1982 lades skjutfältet ner och sen 2000 är området naturreservat.

Åstön är ett härligt område med klippig kustlinje. Ofta är sjögången tuff där ute när havet möter en udde. Att färdas på vattnet är inte alltid lätt och man förundras över fiskarna som levde här ute för 100 år sedan och mer.

Fredag 28/2

Flexade lite från jobbet och lastade bilen med en välfylld ryggsäck. Himlen var klarblå och solen värmde. En vårdag fast i februari. Vintern i år har inte varit som den ska vara.

Parkerade bilen i Skeppshamn. Vandrade sedan två kilometer ut till en klippa jag kollat på vid olika tillfällen. Slog upp mitt tält, bryggde en kopp kaffe och åt en kanelbulle.

Kunde inte låta bli att reflektera, med utsikt över havet, över den konstiga vintern vi haft här hemma. Mycket värme, mycket regn och en hel del blåst. Snön har lyst med sin frånvaro. Tillfällighet eller nått man får vänja sig vid?

Efter en slö eftermiddag på klipporna blev det en tidig kväll. Lyssnade radio och läste bok en stund, somnade redan vid halv åtta.

Lördag 29/2

Vaknade som väntat tidigt. Kallt utanför tältdörren. Trynade länge och väl i sovsäcken. Valde att äta frukost inne till ljuset av gaslyktan.

Tog sedan på mig allt dun jag hade med i ryggsäcken och tog mig ur tältets värme och ombonade miljö. Konstig känsla att i februari stå på kala klippor utan snö och titta på öppet vatten, ackompanjerat av vinterljus. Oavsett det konstiga känslan var det väldigt vackert.

Vek sedan ihop lägret och begav mig hemåt. Återigen ett 24 timmars äventyr som gav mersmak: Nära och kort kan kännas långt och mycket.

Lärdomar

  • Ta med två gastuber på kalla tältturer. En som gaslyktan kan sitta på och en till köket. Att skruva av och på saker flera gånger känns onödigt. Och att kunna ha gaslampan tänd i tältet hela tiden ger värme och mys.
  • Man behöver inte stuva undan dunjackan när man går och lägger sig. När den åker av och man kryper ner i sovsäcken så kan man lägga den över fotdelen på sovsäcken, då gör den nytta utan att ta nämnvärd plats.
Kategorier
Paddling Turer

Filosofiska stunden på Idenorsolmen

Efter sommaren hade jag dagar över på semesterkontot. När sommarvädret tog ett omtag i helgen så var jag snabb att ta ledigt från jobbet på måndagen. Styrde kosan mot Hudiksvall. Sol och svaga vindar var utlovat.

Söndag

Sjösatte kajaken inne i Hudiksvalls hamn. Hade Kanothuset som granne då jag sjösatte. När jag bodde i Hudiksvall som ung så höll vi jolleseglare till i huset. Men ursprungligen ska där ha varit en aktiv kanotklubb och det har tydligen varit kanot-SM här på 30-talet nån gång.

Sträckpaddlade ut till Idenorsolmen där jag byggde bo. Fick en vansinnigt fin kväll. Det är skönt då man hinner filosofera en stund för sig själv och titta på en horisont och en solnedgång. Somnade vid 21-tiden.

Filosoferande och solnedgång

Måndag

Vaknade tidigt. Disigt ljus på morgonen med sol som strilade fram försiktigt. Slöade allt jag kunde och drack kaffe.

Disig vacker soluppgång över Hölick

Vek samman tält. Hade ursprunglig tanke att ta mig direkt in till Hudiksvall igen. Men, fick nån ingivelse och vek söderut ut till Kråkö först. Värt varenda paddeltag! Kråkö fiskeläge låg stilla och vackert. Tre segelbåtar i gästhamnen som alla hade förståndet att samla den sista sommarvärmen.

Spegelblankt i Kråkö fiskeläge

Efter Kråkö dundrade jag rakt över fjärdarna in till Hudiksvall. Lunchade på Ljusgrund. Varm paddling. Svag svag vind i ryggen och gassande sol. Trodde jag skulle bli knäpp av värmeslag.

Hudiksvalls skärgård är liten men fin. Tveklöst värd ett besök om man inte varit där. 

Kategorier
Paddling Turer

Avbruten Hälsninglandstur

Startade en paddeltur i Sundsvalls segelhamn igår, väl medveten om att ett oväder var på väg. Frågan var bara när det skulle komma och om meteorologerna skulle ha rätt. Hade siktet inställt på Hudiksvall, så fick allt anpassas efter vad som skulle komma hända.

Paddlingen ut ur Sundsvallsbukten var finfin. Tog en fika sittandes i kajaken i Juniskär. När jag rundade Lörudden så mötte jag sydlig vind, sur ilsken sydlig vind. Inget bra tecken. Sydlig vind skulle föregå ovädret. Mycket riktigt: Söderöver inne på land så såg jag vädret komma.

Det blev en kamp mot klockan att hinna ut till Brämöns södra udde innan regnet. Den sydliga motvinden gjorde vad den kunde i tvekampen. Vi kan väl kalla det dött lopp mellan mig och vädrets makter: Jag hann få regn på mig och bli lite blöt men jag hann in i tältet innan det small till på riktigt.

Och jädrar vad väder det blev: Haglet, regnet och vinden slet och rev i tältet ackompanjerat och åska av sällan skådat slag. Jag hade inte fått upp några tältpinnar att stadga bågarna med, fick sitta på insidan och hålla emot när tältet böjde sig i värsta vindbyarna.

Efter regn kommer solsken och det var uppehåll av och till så det gick att vara ute och njuta av ljuset och slöa på klipporna.

Innan jag somnade ringde frugan, hon skulle jobba på tisdagen. Jag beslöt mig för att sova natten och sedan avbryta turen mot Hudiksvall för att åka in och hjälpa till lite. Hälsingland och Hudiksvall finns kvar.