Torsdag 2/2

Bilresa Sundsvall – Vålådalen

Lämnar vardagen bakom mig. Stänger igen datorn och lägger mail, möten och passa tider i byrålådan. Bilen rullar västerut mot Jämtland fullpackad med utrustning för vintertur.

Tar in på Vålådalens fjällstation och slår mig till ro. Ett äventyr väntar. Äventyret ligger inte i platsen, denna gång ligger äventyret i kylan och mörkret.

Läser på kartan innan jag släcker lampan för dag.

Fredag 3/2

Vålådalen – Foten av Smällhögarna

Jag tittar ut genom fönstret under frukosten på fjällstationen. Känner en viss nervositet, det ser rejält kallt ut ute. Under tiden jag dricker kaffet gryr ljuset och dagen. Det börjar bli dags att ge sig av.

De första kilometrarna går lätt. Någon har kört skoter på skidleden. Färden snirklar sig fram mellan träden, ibland över myrar. Kroppen får en chans att anpassa sig till kylan och belastningen av skidpulkan. Tankarna strövar fritt, vad kommer härnäst? Kommer det gå så här lätt.

I två timmar sliter jag i djupsnön. Ömsom skidar jag, ömsom använder jag snöskor. Ingetdera går lätt eller fort. Svetten rinner längs ryggen. Jag svär! Ska det vara så här hela vägen upp till kalfjället? Jag vet att det är långt kvar. Kommer jag orka? Kommer jag hinna dit jag vill innan mörkret lägger sig? Jag vill så gärna nå kalfjället och slå läger på en härlig plats.

Jag vägrar ge upp och försöker hålla humöret uppe. Ena stunden är jag positiv och andra vill jag lägga mig i snön och skrika. Plötsligt får jag syn på skoterleden, vilken befrielse.

Sista biten upp till kalfjället går rasande lätt. Jag känner mig nöjd över att jag inte gav upp i mjuksnön.

Jag hittar en ås där jag slår upp mitt tält i en liten dunge av träd. Platsen är läcker men utsatt. Egentligen är den inte smart alls om det skulle bli busväder under natten. Det hinner bli mörkt innan jag byggt lägret klart.

Med mörkret kommer nattkylan. Det här kommer nog bli min kallaste tältnatt någonsin, tur att jag inte har någon termometer.

Över Vålådalen ligger ett molnlock men uppe på höjden är det stjärnklart. Månen lyser som en ficklampa över landskapet. Det är så ljust att man skulle kunna skida hela natten utan pannlampa om man ville. Tänk att få uppleva en sån här vy.

Lördag 4/2

Foten av Smällhögarna – Vålådalen

Sover som en prins natten mot lördag. Vaknar någon udda gång under natten men somnar om lätt. Har inte frusit något under natten. Sover tio timmar.

Utanför tältet stiger solen upp till en vacker dag. Det är svårt att ta in allt som finns att se och njuta av.

Kokar kaffe i tältet och äter några smörgåsar. Jag får tina brödet över gaslyktan. Frukosten följs av allt bestyr med att plocka samman lägret och få ned det i pulkan. Fjällen badar i morgonljuset.

Färden till Vålådalen blir på skoterleden. Jag vill inte plumsa i djupsnön igen, en gång räckte för en helg.

Ännu en gång slås jag av hur mycket det finns att uppleva i naturen om man bara tar sig ut. Det gäller att ta sig för och ge sig ut på färd! Platsen behöver inte alltid vara äventyret ibland kan kylan och mörkret vara upplevelsen.