• Stannar bilen i Docksta. Vinden är svag och solen skiner från en blå himmel. Det kittlar i magen, är så vansinnigt sugen att komma ut på vattnet och uppleva Höga Kusten igen. Tänk att man efter drygt 20 års paddlande kan känna så fortfarande.

    Lördag

    30 maj Sträcka: 27 kilometer

    Styr kajaken söderut i Dockstafjärden mot Ullångersfjärden. Fortsätter ut mot Mjältön och Ulvön. Ser inte en enda båt ute på vattnet första timmen.

    Vinden är kall och vattnet likaså. Fryser om händerna. Har inga paddelhandskar på mig. Kalla händer är känsliga händer. Lyckas skaffa ett par fina blåsor på ena handen.

    Mycket sjöfågel i rörelse och jag är noga med att inte störa de fågelfamiljer som simmar runt med ungar på vattnet.

    Efter drygt tre timmars paddling landar jag på Värnsingarna där jag slår läger. Solen är varm och nu känns det verkligen som sommaren är på väg.

    Bestämmer mig för att lägga mig vid 21-tiden. Tältet står öppet på en klippa och jag gissar att solen kommer värma tältet tidigt på morgonen.

    Söndag

    31 maj Sträcka: 29 kilometer

    Som jag misstänkte: Vaknar tidigt på söndag morgon. Solen steker på tältduken. Jag öppnar tältdörren och ligger och drar mig med öppen sovsäck. Det drar en svalkande vind från havet.

    Brygger kaffe på en klippa och njuter av vädret. Dunjackan värmer. Solen är varm men luften är sval. Det är svårt att slita sig.

    Packar samman lägret och lägger ut med kajaken. Tar en annan väg tillbaka till Docksta: passerar Ulvö Hamn och Femöringen på Mjältön. Båtfolket sover då jag passerar, de ser ut att ha det väldigt bra!

    När jag packar bilen i Docksta så kommer det in en paddlare i en racingkajak. Det visar sig vara multisportaren Simon Niemi. Det blir att vi pratar en stund. Kul att få snacka lite kajak, paddling och träning. Simon bor i Docksta.

    Epilog

    Nästa gång jag är på tur så ska jag komma ihåg att ordna ett fika att ta i kajaken. Till exempel en flaska med nyponsoppa och en macka är bra om jag vill sitta lite längre pass mellan landstigningarna.

    ,
  • Klättermusen gör väldigt mycket bra saker. Men, ibland förstår jag inte riktigt hur de tänker. Packpåsen till Heidrun är ett sånt exempel. Hur tänkte de med den? Hur är den tänkt att användas?

    Hösten 2019 skaffade jag ett par Klättermusen Heidrun. Det är ett par dunshorts att dra utan på andra byxor i kalla fören. Jag har använt de en del under vintern och våren och gillar att enkelt kunna dra på mig ett värmande förstärkningsplagg.

    Heidrun levererades med en packpåse som såg prydlig ut. Tänkte inte på det så mycket just då. Över tid däremot så framstår påsen som konstigare och konstigare.

    Påsen har ett par tydliga minus:

    • Den går inte att komprimera
    • Den är inte tät
    • Den har både ett blixtlås och en dragsko
    • Det finns ingen öppning vid dragskon utan man packar genom blixtlåsöppningen
    • Blixtlåsöppningen skaver på händer och shortsen när man packar

    Jag har i alla fall helt slutat använda Klättermusens packpåse. Har istället skaffat en Sea to Summit Ultra-Sil packpåse. Den påsen är tät, väger lite, är lätt att packa och går att komprimera. Så ska en packpåse vara!

    När jag inte använder mina Heidrun så ligger de opackade luftigt i garderoben så att shortsen ska behålla så mycket av sin fluffiga och värmande höjd som möjligt.

    ,
  • Den sydliga vinden ligger hårt i ansiktet, himlen är oroande mörk och luften är kall. Ska det vara så här i helgen? Hoppas verkligen att meteorologerna har rätt i att det ska bli bättre, annars blir det en kämpig tur.

    Fredag

    15 maj Sträcka: 11 kilometer

    Häggvik är ett klassiskt vykort från Höga Kusten, ofta är platsen med i kalendrar. Det är en fantastiskt vacker plats som vi ofta besökt med båt och kajak. Jag startar i gästhamnen som ligger helt öde såhär års.

    Har målet inställt på Långskäret längst ut i Gaviksfjärden. Färden ditt är blöt och strävsam. På havet finns inga upptrampade stigar, man får själv skapa sin led. Och tur är det. Jag letar mig fram i skydd av öar och land.

    Hinner precis komma iland och slå upp tältet innan himlen öppnar sig. Regnet vräker ner. Jag kurar i tältet och äter middag. Skönt att ligga på rygg med en mätt mage och en trött kropp. Plötsligt upphör regnet och himlen spricker upp. Kryper ur tältet. Får tid att njuta av omgivningarna.

    Tiden går fort. Plötsligt är det dags att göra kväll. Jag vet inte riktigt vad klockan är, vill helst bara sitta kvar på klippan. Det känns ovant att det är ljust så länge. Bara för ett tag sedan så mörknade det redan vi 17-tiden. Har lite svårt att somna i det ljusa tältet.

    Lördag

    16 maj Sträcka: 13 kilometer

    Sover ända till klockan sju, det är ovanligt länge för att vara mig. Öppnar tältet och tittar ut, det är en fantastisk morgon. Ligger kvar i sovsäcken och kikar ut genom tältdörren på den vackra Gaviksfjärden. Det går långsamt i kroppen.

    Masar mig ur sovsäcken och sätter på kaffe. Dricker morgonkaffet länge och lyssnar på fåglarna. Frukosten blir utdragen. Det är svårt att slita sig. Viker till slut ihop lägret och packar kajaken.

    Vattnet ligger helt stilla då jag börjar paddla. Eftervart börjar en sydlig vind bygga på. Får fin medvind in i Gaviksfjärden. Paddlingen går lätt.

    Vyerna då jag paddlar in mot land är magnifika: Höga Kusten gör verkligen skäl för sitt namn. Det slår mig att jag har grejer med mig för att kunna vara ute i en vecka. Vädret i veckan ser ut att bli bra. Det som saknas är mat…och tid. En annan gång. Trevlig tanke.

    Epilog

    Nu känns det som att vi är på väg in i en ny säsong. Det är ljust ute och värmen börjar så sakta komma fram. Nästa paddling tror jag man kan lämna lampor, gaslykta och dunkläder hemma. Hoppas i alla fall!

    ,
  • Har haft ett Exped SynMat HL Winter LW liggunderlag ett bra tag. Använde det mycket i början men sedan har det blivit liggande oanvänt på hyllan. Liggunderlaget är väldigt mjukt och skönt att ligga på, nackdelen är att det är halt som rackarns. Man kan somna gott i sovsäcken på ett ställe i tältet och vakna på ett helt annat.

    Det har stört mig att liggunderlaget blivit oanvänt. Gillar inte när bra grejer blir liggandes oanvända. Jag har klurat på olika sätt att lösa problemet med det halkiga. Till slut såg jag att det fanns lakan till SynMat HL Winter LW. Slog till direkt och köpte lakanet Exped Mat Sheet Hyper LW.

    Lakanet funkar som förväntat. Det är skönt att ligga på utan sovsäck och har man sovsäck så halkar man inte alls omkring längre. Toppen! Kolla in bilderna nedan. Baksidan på lakanet är öppet och man spänner fast lakanet på liggunderlaget med en lina och dragsko.

  • Kråkö fiskeläge

    Hölicks fiskeläge ligger tyst. En svag vind drar in från syd. Sommargästerna har ännu inte hittat ut till kusten. Allt är stilla och lugnt. Det porlar om förskeppet då jag stävar ut mellan pirarmarna med kajaken.

    Ute på öppet vatten infinner sig en skön lunk i kroppen. Ljudet av sjöfåglar, vatten och vind är lugnande. I bakhuvudet vilar tanken på att vattnet är väldigt kallt och absolut farligt, det gäller att vara vaken och alert.  

    Styr mot Kråkö åtta kilometer bort. I huvudsak är det öppet vatten. Passerar Idenorsolmen på vägen för att korta överfarten. Som tur var är det ingen sjö att nämna, överfarten går lungt till och känns trygg.

    Möts av Kråkö fyr då jag angör Kråkö. Det är nått visst med fyrar, en fast plats på havet som skänker trygghet. Stannar upp och låter fyren vila mot horisonten i öster.

    Kråkö fiskeläge ligger öde. Aldrig tidigare har jag fått vara ensam här. Intressant att få möte en plats som i vanliga fall sjuder av liv, helt själv. Lyfter upp kajaken på gästhamnsbryggan och tar en upptäcktsvandring i fiskeläget. Luckor hänger för dörrar och fönster och de flesta stugor ser fortfarande stängda ut efter vintern.

    Känner hungern krypa på. Väljer en solig plats att äta middag på. Dunjackan samlar värmen i kroppen samtidigt som vattnet till maten kokar. Äter en enkel middag i tystad. 

    Tiden går fort och snart är det dags att vända åter mot Hölick. Det hade varit trevligt att tälta kvar, men jag har inte möjlighet. En annan gång.

    På hemvägen har jag vinden i ryggen. Paddlingen går lätt. Passerar Olmens fiskläge innan jag landar i Hölick. En härlig kvällssol med löfte om kommade sommar avslutar turen och ger en fin inramning på dagen.

    Datum: Måndag den 4:e maj
    Sträcka: 22 kilometer

    ,
  • När frun och jag började paddla och tälta så använde vi ett Hilleberg Nammatj. Ganska snart insåg vi att vi tyckte det tältet var opraktiskt. Vi gillade att tälta på klippor och då var det krångligt med tunneltält; att alltid vara tvungen att leta stenar för att säkra tältet kändes onödigt. Vi ville ha ett helt fristående tält.

    Bakgrund och historia

    I slutet av 90-talet skaffade vi oss sen ett Hilleberg Staika. Det tältet har följt oss i 20 år och vi älskar det tältet: Det är rymligt, stabilt, helt fristående (behövs ingen säkring/stöd om det inte blåser) och det är tryggt. Här om året skaffade jag ett Hillberg Soulo för mina egna paddelturer.

    Jag gillar verkligen mitt Hilleberg Soulo. Men det är en sak som stört mig lite: Tältet är fristående men för att det ska stå prydligt så behöver man spänna upp det med staglinorna. Om man inte spänner upp det så är det lätt att det hänger om t.ex. marken är ojämn.

    Grövre bågar i Hilleberg Soulo

    Bågarna i Hilleberg Soulo är nio millimeter i diameter. Av en händelse så såg jag att det fanns stänger med tio millimeters diameter att köpa. Slog till och köpte såna stänger av ren nyfikenhet: Kunde den extra styvheten få tältet att stå helt snyggt utan staglinor?

    Fördelar och nackdelar med 10 mm stänger

    Vad händer då när man monterar grövre stänger i ett Soulo?

    + Tältet står prydligt utan stöd av staglinor
    + De svarta bågarna är snyggare än de guldgula 🙂

    – Den korta bågen blir väldigt styv och man får vara noga när man sätter den på plats så man inte skadar tältet
    – Ställer man tältet på ojämn mark så kan det vicka i längsled då konstruktionen blir rejält styv med 10 mm stänger
    – Tältet väger lite mer men inte så mycket mer (ca. +150 gram)
    – Kostar en slant att köpa 10 mm stänger

    Som med allt så finns det fram- och baksidor med olika lösningar. För min del så föredrar jag 10 mm stänger i Hilleberg Soulo som det är nu. Men jag har kvar 9 mm stängerna om jag skulle ändra mig.

  • Att sitta skönt är en förutsättning för att kunna njuta av paddelturen. En ömmande rumpa eller domnade ben kan förstöra den vackraste utsikten. Alla har vi olika bakdelar och man får tacka sin skapare om sitsen i kajaken utan fix passar ens skinkor. Man får ställa in sig på att jobba med anpassningar av sittbrunnen.

    Hur paddlar jag

    När man ska fixa med sin sits så behöver man fundera lite först. Frågor som kan vara intressanta att ställa sig:

    • Hur länge brukar jag paddla/sitta?
    • Hur högt värderar jag stabiliteten på min kajak?
    • Hur ser jag på att ha mer eller mindre komplicerade lösningar för min sittkomfort?
    • Vad behöver förbättras för att det ska bli skönare att sitta?

    Då jag är ute på tur så har jag som riktmärke att paddla 4-5 timmar per dag uppdelat på två pass. Sen finns det tillfällen då jag paddlar längre och kortare, men jag vill kunna sitta skönt i 2-3 timmar i sträck.

    Jag vill inte sätta stabiliteten åt sidan, jag vill kunna känna mig trygg i nästan vilket väder som helst. Särskilt i och med att jag tycker om att ta mig till utsatta platser, att jag oftast paddlar ensam och att norrlandsvatten är kalla.

    Helst vill jag ha enkla och så raka lösningar som möjligt i min kajak. Att bygga komplicerade lösningar som kräver mycket fix eller är känsliga för slitage, det gillar jag inte.

    Vad händer då jag sitter länge

    Då jag sitter längre pass i kajaken så blir jag stum i benen, särskilt mitt vänstra ben. Jag blir sällan öm i rumpan. Utmaningen för mig är benen.

    Jag har en lätt skolios. När jag tittar i spegeln så verkar det som att mitt vänstra ben är lite längre än mitt högra. Och jag tror att detta är anledningen till att jag blir stel i vänster ben. Då jag paddlar så kan jag räta på höger ben i kroppsrotationen, medans vänster blir mindre rörligt och därmed krampartat under längre paddlingar.

    Vad har jag provat för alternativ

    Jag har provat en hög med olika lösningar:

    • Skwoosh sittdyna
    • Teflondukar direkt på sitsen
    • Liggunderlag, eller motsvarande, med eller utan teflonduk
    • Höga sitsar
    • Låga sitsar
    • Varianter av konturskurna sittdynor

    Vad verkar funka bäst för mig

    Det som jag för tillfället känner fungerar bäst för mig är en kombination av två saker:

    1. Jag har satt en tunn vadering på höger hälstöd för att kompensera i skillnad på benlängd. Nu kan jag placera fotstödet så att jag kan arbeta och sträcka lika mycket med bägge benen.
    2. Jag har konturskurit en sittdyna av tunn båtinredningsväv. På den har jag limmat fast en teflondyna. Har skurit ut hål för att avlasta sittknölarna.

    Både hälstödet och sittdynan har jag fäst med självhäftande kardborreband. Med denna lösning kan jag utan problem sitta 2-3 timmar i kajaken. Det känns bra!

    Vad skulle jag vilja prova

    Det finns en sits/lösning som jag skulle vilja testa: Bumfortable Seat. Bumfortable Seat är en sits som kommer från Nya Zeeland och multisportpaddling.

    Tyvärr finns sitsen inte att beställa i Sverige längre. Och de verkar inte heller finnas begagnade att ta få tag i. Man får beställa från Nya Zeeland eller Australien. Det har känts för dyrt och meckigt för att stilla min nyfikenhet, så det har inte blivit av än.

    ,
  • Man är ju för rolig så här i början på paddelsäsongen: Lite sol och man blir alldeles studsig och känner att man bara måste ut och paddla, som om att det inte fanns någon morgondag!

    Efter sista mötet på jobbet drog jag ut till Spikarnas fiskeläge på Alnö. Dristade mig till att göra en ”blöt sjösättning”; gick ut med bara fötter i vattnet innan jag klev i kajaken.

    Rundade Storholmen, Rödögubben, Rödön och Storkalven. Fick både mot-, sid- och medvind. Till och med lite småsurfande. Totalt blev turen 21 kilometer.

    Började paddlingen utan paddelhandskar, men det fungerade inte. Jag fick vackert stanna och ta på mig handskar, vattenstänk och vind gjorde det för kallt.

    ,
  • Äntligen är paddelsäsongen med tält igång. Och några veckor tidigare än ifjol. Inte dåligt det! Äntligen…som Gert Fylking sa.

    Lördag

    18 april Sträcka: 11 kilometer

    Efter en lugn förmiddag hemma så kom jag iväg efter lunch. Sjösatte i Lörudden. Fiskeläget börjar så sakta leva, nu är det lite rörelse i sjöbodarna.

    Paddlade söderut och rundade Brämökalven på vägen. Undra om jag någonsin har paddlat Brämöturen moturs, minns inte. På utsidan Brämön hittade jag, en för mig, ny plats att natta på.

    Resten av dagen gjorde jag inte mycket mer än att resa tältet och slöa. Åt lite mat, lyssnade radio och stirrade på horisonten. Välbehövd göra ingenting vila. Tänk att en horisont, lite måsar, några fiskebåtar och en radio kan räcka som underhållning.

    Pratade lite med familjen vid 20-tiden och kröp sedan till kojs. Hann precis slå av radion innan jag somnade.

    Söndag

    29 april Sträcka: 8 kilometer

    Efter tio timmars vaknade jag av att tältet var lite varmt. Lyxigt med värme på morgonen. Denna gången hade jag med bregott till smörgåsarna på morgonen. Lyxigt med bregott. Kaffe, smörgås, bregott och marmelad…det är söndagsfrukost.

    Efter en väldigt lugn morgon så kom jag till slut iväg med kajaken. Tittade in i Brämöns norra fiskeläge på vägen hem. Det var väldigt stilla i fiskeläget: En vimpel vajade i en flaggstång och det låg en båt vid en brygga. Inte mycket rörelse det inte.

    Sorgset att sedan vara tvungen att ge sig av hemåt, hade gärna fortsatt längre; det ser ut att bli varmt och bra väder till veckan. Grillade varmkorv och drack en kall pilsner hemma som plåster på såren.

    Trevligt att vara igång med kajaktältandet!

    ,