Har haft ett Exped SynMat HL Winter LW liggunderlag ett bra tag. Använde det mycket i början men sedan har det blivit liggande oanvänt på hyllan. Liggunderlaget är väldigt mjukt och skönt att ligga på, nackdelen är att det är halt som rackarns. Man kan somna gott i sovsäcken på ett ställe i tältet och vakna på ett helt annat.
Det har stört mig att liggunderlaget blivit oanvänt. Gillar inte när bra grejer blir liggandes oanvända. Jag har klurat på olika sätt att lösa problemet med det halkiga. Till slut såg jag att det fanns lakan till SynMat HL Winter LW. Slog till direkt och köpte lakanet Exped Mat Sheet Hyper LW.
Lakanet funkar som förväntat. Det är skönt att ligga på utan sovsäck och har man sovsäck så halkar man inte alls omkring längre. Toppen! Kolla in bilderna nedan. Baksidan på lakanet är öppet och man spänner fast lakanet på liggunderlaget med en lina och dragsko.
Hölicks fiskeläge ligger tyst. En svag vind drar in från syd. Sommargästerna har ännu inte hittat ut till kusten. Allt är stilla och lugnt. Det porlar om förskeppet då jag stävar ut mellan pirarmarna med kajaken.
Ute på öppet vatten infinner sig en skön lunk i kroppen. Ljudet av sjöfåglar, vatten och vind är lugnande. I bakhuvudet vilar tanken på att vattnet är väldigt kallt och absolut farligt, det gäller att vara vaken och alert.
Styr mot Kråkö åtta kilometer bort. I huvudsak är det öppet vatten. Passerar Idenorsolmen på vägen för att korta överfarten. Som tur var är det ingen sjö att nämna, överfarten går lungt till och känns trygg.
Möts av Kråkö fyr då jag angör Kråkö. Det är nått visst med fyrar, en fast plats på havet som skänker trygghet. Stannar upp och låter fyren vila mot horisonten i öster.
Kråkö fiskeläge ligger öde. Aldrig tidigare har jag fått vara ensam här. Intressant att få möte en plats som i vanliga fall sjuder av liv, helt själv. Lyfter upp kajaken på gästhamnsbryggan och tar en upptäcktsvandring i fiskeläget. Luckor hänger för dörrar och fönster och de flesta stugor ser fortfarande stängda ut efter vintern.
Känner hungern krypa på. Väljer en solig plats att äta middag på. Dunjackan samlar värmen i kroppen samtidigt som vattnet till maten kokar. Äter en enkel middag i tystad.
Tiden går fort och snart är det dags att vända åter mot Hölick. Det hade varit trevligt att tälta kvar, men jag har inte möjlighet. En annan gång.
På hemvägen har jag vinden i ryggen. Paddlingen går lätt. Passerar Olmens fiskläge innan jag landar i Hölick. En härlig kvällssol med löfte om kommade sommar avslutar turen och ger en fin inramning på dagen.
När frun och jag började paddla och tälta så använde vi ett Hilleberg Nammatj. Ganska snart insåg vi att vi tyckte det tältet var opraktiskt. Vi gillade att tälta på klippor och då var det krångligt med tunneltält; att alltid vara tvungen att leta stenar för att säkra tältet kändes onödigt. Vi ville ha ett helt fristående tält.
Bakgrund och historia
I slutet av 90-talet skaffade vi oss sen ett Hilleberg Staika. Det tältet har följt oss i 20 år och vi älskar det tältet: Det är rymligt, stabilt, helt fristående (behövs ingen säkring/stöd om det inte blåser) och det är tryggt. Här om året skaffade jag ett Hillberg Soulo för mina egna paddelturer.
Jag gillar verkligen mitt Hilleberg Soulo. Men det är en sak som stört mig lite: Tältet är fristående men för att det ska stå prydligt så behöver man spänna upp det med staglinorna. Om man inte spänner upp det så är det lätt att det hänger om t.ex. marken är ojämn.
Grövre bågar i Hilleberg Soulo
Bågarna i Hilleberg Soulo är nio millimeter i diameter. Av en händelse så såg jag att det fanns stänger med tio millimeters diameter att köpa. Slog till och köpte såna stänger av ren nyfikenhet: Kunde den extra styvheten få tältet att stå helt snyggt utan staglinor?
Fördelar och nackdelar med 10 mm stänger
Vad händer då när man monterar grövre stänger i ett Soulo?
+ Tältet står prydligt utan stöd av staglinor + De svarta bågarna är snyggare än de guldgula 🙂
– Den korta bågen blir väldigt styv och man får vara noga när man sätter den på plats så man inte skadar tältet – Ställer man tältet på ojämn mark så kan det vicka i längsled då konstruktionen blir rejält styv med 10 mm stänger – Tältet väger lite mer men inte så mycket mer (ca. +150 gram) – Kostar en slant att köpa 10 mm stänger
Som med allt så finns det fram- och baksidor med olika lösningar. För min del så föredrar jag 10 mm stänger i Hilleberg Soulo som det är nu. Men jag har kvar 9 mm stängerna om jag skulle ändra mig.
Att sitta skönt är en förutsättning för att kunna njuta av paddelturen. En ömmande rumpa eller domnade ben kan förstöra den vackraste utsikten. Alla har vi olika bakdelar och man får tacka sin skapare om sitsen i kajaken utan fix passar ens skinkor. Man får ställa in sig på att jobba med anpassningar av sittbrunnen.
Hur paddlar jag
När man ska fixa med sin sits så behöver man fundera lite först. Frågor som kan vara intressanta att ställa sig:
Hur länge brukar jag paddla/sitta?
Hur högt värderar jag stabiliteten på min kajak?
Hur ser jag på att ha mer eller mindre komplicerade lösningar för min sittkomfort?
Vad behöver förbättras för att det ska bli skönare att sitta?
Då jag är ute på tur så har jag som riktmärke att paddla 4-5 timmar per dag uppdelat på två pass. Sen finns det tillfällen då jag paddlar längre och kortare, men jag vill kunna sitta skönt i 2-3 timmar i sträck.
Jag vill inte sätta stabiliteten åt sidan, jag vill kunna känna mig trygg i nästan vilket väder som helst. Särskilt i och med att jag tycker om att ta mig till utsatta platser, att jag oftast paddlar ensam och att norrlandsvatten är kalla.
Helst vill jag ha enkla och så raka lösningar som möjligt i min kajak. Att bygga komplicerade lösningar som kräver mycket fix eller är känsliga för slitage, det gillar jag inte.
Vad händer då jag sitter länge
Då jag sitter längre pass i kajaken så blir jag stum i benen, särskilt mitt vänstra ben. Jag blir sällan öm i rumpan. Utmaningen för mig är benen.
Jag har en lätt skolios. När jag tittar i spegeln så verkar det som att mitt vänstra ben är lite längre än mitt högra. Och jag tror att detta är anledningen till att jag blir stel i vänster ben. Då jag paddlar så kan jag räta på höger ben i kroppsrotationen, medans vänster blir mindre rörligt och därmed krampartat under längre paddlingar.
Vad har jag provat för alternativ
Jag har provat en hög med olika lösningar:
Skwoosh sittdyna
Teflondukar direkt på sitsen
Liggunderlag, eller motsvarande, med eller utan teflonduk
Höga sitsar
Låga sitsar
Varianter av konturskurna sittdynor
Vad verkar funka bäst för mig
Det som jag för tillfället känner fungerar bäst för mig är en kombination av två saker:
Jag har satt en tunn vadering på höger hälstöd för att kompensera i skillnad på benlängd. Nu kan jag placera fotstödet så att jag kan arbeta och sträcka lika mycket med bägge benen.
Jag har konturskurit en sittdyna av tunn båtinredningsväv. På den har jag limmat fast en teflondyna. Har skurit ut hål för att avlasta sittknölarna.
Både hälstödet och sittdynan har jag fäst med självhäftande kardborreband. Med denna lösning kan jag utan problem sitta 2-3 timmar i kajaken. Det känns bra!
Vad skulle jag vilja prova
Det finns en sits/lösning som jag skulle vilja testa: Bumfortable Seat. Bumfortable Seat är en sits som kommer från Nya Zeeland och multisportpaddling.
Tyvärr finns sitsen inte att beställa i Sverige längre. Och de verkar inte heller finnas begagnade att ta få tag i. Man får beställa från Nya Zeeland eller Australien. Det har känts för dyrt och meckigt för att stilla min nyfikenhet, så det har inte blivit av än.
Man är ju för rolig så här i början på paddelsäsongen: Lite sol och man blir alldeles studsig och känner att man bara måste ut och paddla, som om att det inte fanns någon morgondag!
Efter sista mötet på jobbet drog jag ut till Spikarnas fiskeläge på Alnö. Dristade mig till att göra en “blöt sjösättning”; gick ut med bara fötter i vattnet innan jag klev i kajaken.
Rundade Storholmen, Rödögubben, Rödön och Storkalven. Fick både mot-, sid- och medvind. Till och med lite småsurfande. Totalt blev turen 21 kilometer.
Började paddlingen utan paddelhandskar, men det fungerade inte. Jag fick vackert stanna och ta på mig handskar, vattenstänk och vind gjorde det för kallt.
Äntligen är paddelsäsongen med tält igång. Och några veckor tidigare än ifjol. Inte dåligt det! Äntligen…som Gert Fylking sa.
Lördag
18 april Sträcka: 11 kilometer
Efter en lugn förmiddag hemma så kom jag iväg efter lunch. Sjösatte i Lörudden. Fiskeläget börjar så sakta leva, nu är det lite rörelse i sjöbodarna.
Paddlade söderut och rundade Brämökalven på vägen. Undra om jag någonsin har paddlat Brämöturen moturs, minns inte. På utsidan Brämön hittade jag, en för mig, ny plats att natta på.
Resten av dagen gjorde jag inte mycket mer än att resa tältet och slöa. Åt lite mat, lyssnade radio och stirrade på horisonten. Välbehövd göra ingenting vila. Tänk att en horisont, lite måsar, några fiskebåtar och en radio kan räcka som underhållning.
Pratade lite med familjen vid 20-tiden och kröp sedan till kojs. Hann precis slå av radion innan jag somnade.
Söndag
29 april Sträcka: 8 kilometer
Efter tio timmars vaknade jag av att tältet var lite varmt. Lyxigt med värme på morgonen. Denna gången hade jag med bregott till smörgåsarna på morgonen. Lyxigt med bregott. Kaffe, smörgås, bregott och marmelad…det är söndagsfrukost.
Efter en väldigt lugn morgon så kom jag till slut iväg med kajaken. Tittade in i Brämöns norra fiskeläge på vägen hem. Det var väldigt stilla i fiskeläget: En vimpel vajade i en flaggstång och det låg en båt vid en brygga. Inte mycket rörelse det inte.
Sorgset att sedan vara tvungen att ge sig av hemåt, hade gärna fortsatt längre; det ser ut att bli varmt och bra väder till veckan. Grillade varmkorv och drack en kall pilsner hemma som plåster på såren.
Gjorde lite egen torkad mat här i Påsk. Torkad: en lök, en 3/4-dels tomat och en portion köttfärs. Tänkte först förvara den som jag brukar, dvs i en plastpåse. Men, så sa magen att det skulle kännas bättre att inte förvara maten i en engångsartikel.
När man paddlar har man gått om utrymme och man kan välja förvaring efter andra värden än bara volym och packbarhet. Jag kände att jag ville ha en förvaring till min egen kajakmat som var återanvändningsbar, som kunde användas flera gånger och som inte bara blev sopor på en gång.
Jag surfade runt en del på nätet, kollade på bland annat: Outnorth, Naturkompaniet och Addnature. Hittade inget som såg rätt ut. Nalgene hade någon Jar Round, men den kändes dyr och för liten (125 ml).
Kollade sedan in på Biltema och hittade där Biltemas förvaringslådor. Dessa lådor tål diskmaskin, mikrovågsugn och frys. De kostar bara 29:90 sek för fem stycken lådor. Och de rymmer 250 ml/låda. På det hela en smakfull lösning.
Jag fick utan problem ner min torkade mat i en låda, 250 ml verkar vara en lagom storlek. Och locket känns som att det sitter bra, toppen! Blir kul att se hur denna lösning funkar ute på tur i kajaken.
Så länge jag kan minnas så har VKV haft en lina fäst i den främre packluckan på VKV Elite. Linan har varit ganska kort och tanken är väl att luckan inte ska trilla ned på marken. Jag har aldrig varit riktigt förtjust i lösningen.
Jag har alltid tyckt att det varit lite meckigt att lägga luckan på fördäck där den legat och vippat. Och linan har tvinnat sig med tiden och då har den lätt kunnat hamna i kläm under tätninglisten då man stänger luckan.
Hade jag beställt en ny VKV Elite idag så hade jag bett dem att inte montera någon lina i främre luckan. Tänkte inte på det då jag köpte min Elite ny för ett par år sedan.
Igår gjorde jag lite slag i saken själv: Skar bort linan till främre luckan. Återstår att se om jag ångrar mig. Nu är den borta i alla fall. Ser fram emot att kunna lägga luckan lite där jag vill.
Idag hade jag inga tider att passa. Inga måsten. Bara tid! Vädret såg lovande ut men utmanande: Hårda nordvästliga vindar härskade i prognosen.
Det är riktigt kallt i vattnet så jag ville att paddelturen jag tänkt mig skulle vara säker. Valde till slut att starta i Lörudden och följa kusten söderut, då har man skydd från vinden och kan följa kusten nära hela tiden.
Snirklade längs land ner till inloppet mot Skatan/Björköfjärden. Kul att titta nära på kuststräckan. Hittade några möjliga tältplatser. Hittade även några vikar jag aldrig tittat in i.
Tog en fika vid vändpunkten i inloppet mot Skatan/Björköfjärden. En Snickers och vatten. Sedan vände jag norrut igen.
Turen blev 19 kilometer lång, en trevlig “friluftsdag” hemmavid. Det var väldigt stilla på havet, bortsett från mängder med svanar.
