Skaffade en Petzl Tikkina idag. Ville ha en enkel pannlampa att ha på huvudet då det börjar bli mörkt ute och jag t.ex. ska slå upp tältet. Ville också ha en smidig lampa till då jag ligger i sovsäcken i tältet och läser bok.
Tikkina erbjuder belysning i tre steg: 6 lumen/120 timmar, 100 lumen/9 timmar and 250 lumen/2 timmar (ljusstyrka/lystid). Lampan använder AAA-batterier men den kan även använda det laddbara Petzl Core batteriet.
Petzl Tikkina ingår i Petzl:s Classic Series. Förutom att Tikkina är enkel, kompakt och lättanvänd så är den även prisvärd.
I tältet använder jag även Black Diamond Moji. Moji använder jag som taklampa för runtomstrålande belysning. Både Tikkina och Moji använder AAA-batterier, vilket är praktiskt om någon lampa får slut på batteri.
Jag har använt Hilleberg Staika sedan slutet av 90-talet. Det är ett fantastiskt tält som passar för många användningsområden. Jag använder det framför allt på fjället på vintern men även då jag och frun paddlar och tältar tillsammans.
Staika designades från början för paddlare som ville ha ett stabilt och fristående tält.
Frugan och jag började paddla havskajak i slutet på 90-talet. Från början så använde vi ett tunneltält, men vi insåg att det inte var så praktiskt för oss som gillar att natta på klippor, vi ville ha ett fristående tält. Vi beställde ett Hilleberg Staika och har aldrig ångrat oss. Vi har slitit ut det första Staika-tältet och är nu inne på vårt andra.
Staika tillhör Hillebergs Black Label serie av tält. Den serien tält är gjord för att tåla tuffa turer, oavsett väder och årstid.
Bilder kommer senare.
Jag måste säga att Hilleberg Staika är ett av mina favorittält. För våra användningsområden, paddling i skärgård och skidturer på vinterfjället, får den fem absider av fem möjliga i betyg. Det finns en anledning att vi använt tältet i närmare 25 år och att vi är inne på Staika nummer två.
Det kom ett paket häromdagen, jag hade beställt ett set med Hilleberg snöpinnar. Sen cirka tjugo år har jag haft ett set om sex stycken pinnar, men jag ville ha fler för tältning i utsatt väder på vinterfjället. Tufft väder på vinterfjället ska man inte underskatta.
Av ren nyfikenhet så la jag de gamla pinnarna bredvid de nya och jämförde dem. Är det någon skillnad. Detta är vad jag hittade.
Våra snöpinnar är lätta, starka och smidiga att använda, och fungerar bra även i sand. Vi tyckte att de allra flesta snöpinnarna på marknaden var alldeles för mjuka, de böjde sig i allt utom nysnö, och därför utvecklade vi våra egna i extrahärdad aluminium. De är designade för att klara både hård kontakt med spadar, isyxor och annan vinterutrustning samt hårt packad snö men är samtidigt mycket lätta. Kroken och linan ger dig möjlighet att antingen gräva ned pinnen i snön eller sanden eller använda den på vanligt sätt. En förvaringspåse i vårt kraftiga XP-material (se tält- & tillbehörspåsar) ingår.
Hilleberg
Totalt har jag nu tolv stycken Hilleberg snöpinnar och det känns bra. Jag vill kunna koppla i alla markhörn på tältet och i alla staglinor, utan att ta till stavar eller skidor.
Hösten är här. Sakta förbereder jag mig för vinterns ankomst.
Nu är det bara två veckor kvar till starten av Mini Transat 2021. Det ska bli kul att följa! Man kan inte annat än fascineras av dessa små monster till segelbåtar och deras skeppare.
Har man tråkigt en kväll kan man alltid surfa på Youtube efter ”mini 650” filmer. Otroligt häftig och läcker segling!
Jag följer en kille på Youtube, The Sailing Frenchman. Han lägger ut nya filmer löpande så man kan följa hans projekt.
Vitörarna är en liten ö som ligger drygt två kilometer ut i havet utanför Gnarp i Hälsningland. Vitörarna är ett naturreservat sedan 1978. Där ute gillar jag att vara.
Norrfjärden – Vitörarna – NorrfjärdenSträcka: 21 kilometer
Då jag kastar loss från Norrfjärden känns det lugnt på vattnet, men Norrfjärden ligger skyddat från havet inne i en vik så det är lätt att lura sig. Jag vet att det blåst hårt under dagen men från nordväst, så det borde vara stilla på havet.
Så fort jag kommer ut på öppet vatten märker jag hur fel jag haft, det går rejält med sjö och blåser en del. När havsdyningen möter grundare vatten vid kusten så reser den sig och blir utmanande. Våglängden är 15 – 20 meter och våghöjden kring två meter.
Jag väljer att följa kusten söderut istället för att gå direkt ut på havet mot Vitörarna. Kortaste överfarten från fastland ut till Vitörarna är vid Sörfjärden. Fortsätter det vara grov sjö så kan jag alltid gå in till Sörfjärden och fika där. Vinden och vågorna skjuter på ordentligt: surfar med havskajaken i 17 km/h.
Då jag passerat Sörfjärden känns sjön mer hanterbar och jag bestämmer mig för att gå över till Vitörarna. Enligt väderprognosen så ska det fortsätta att lugna sig mot kvällen.
Vitörarna bjuder på fantastiskt fika. Jag hittar en fin sten att sitta på, kokar kaffe och dukar upp kaffebrödet. Det är så fridfullt att titta ut över havet och lyssna på vågskvalpet i vattenbrynet. Solen värmer och kaffet smakar väldigt bra.
Jag hade gärna sovit kvar på Vitörarna, men jag måste hem och det börjar bli kväll. Havet har lugnat sig nästan helt och jag kan titta in i fiskeläget på Vitörarna och sedan gena över vattnet direkt mot Norrfjärden. Solens låga kvällsljus leker och kastar bländade strålar i ögonen.
Det hinner bli svalt innan jag kommer fram till Norrfjärden. Då jag sätter mig i bilen visar den +7 grader. Hösten är på gång på riktigt!