Under många år hade jag ingen kompass på min kajak. Det kändes inte som det behövdes. Idag skulle det kännas konstigt att inte ha någon kompass på kajaken, i vissa lägen behövs det verkligen. Här kommer tre bra anledningar till att ha kompass.
Dimma
Dimman kan komma plötsligt och överraskande. Att ta sig fram på vattnet i tät dimma är riktigt lurigt. Jag har paddlat vilse i dimma på min träningssjöng hemma, den sjön är inte ens en kilometer lång. Så att ha en kompass för att hålla riktning på havet i dimma är ett måste.
Långa överfarter
Överfarter kan vara härliga, fria och samtidigt utmanande. Att gå från en udde till en annan är ibland nödvändigt. Då är det skönt att kunna ta ut en kurs på sjökortet och sedan kunna hålla sig till den. Att ta fasta på landmärken är bra, kompletterat med kompasskurs känns bättre.
Tät skärgård
När man paddlar i till exempel Stockholms skärgård så är det vanligt att man på avstånd har svårt att hitta sund eller rätt ö. På avstånd smälter allt samman till en massa. Med kompass kan man ta ut en kurs och paddla så man vet att det bär åt rätt håll. När man sen kommer närmare så brukar öar och sund sära ut sig så man hittar rätt.
Idag var det långt mycket mer vind på vattnet är jag planerat för. Hade tänkt mig en härlig paddling med lite klipphäng och middag, så blev det inte. Det blåste 10-15 m/s visade det sig.
Startade vid lunch i Spikarnas fiskeläge på Alnö. Redan inne i fiskeläget kändes vinden ordentligt. Gled ut mot Rödön, surfade lite, paddlade lite motvind.
Tyckte VKV Elite:n kändes väldigt väldigt trygg idag, lurade på om det var vatten i luckorna för hon kändes så stum och lugn i sjön.
Det blev inget klipphäng med middag, hittade ingen trevlig plats i lä. Paddlade istället in till Spikarna igen efter cirka två timmar.
Det visade sig att luckorna var helt täta, som alltid, inte en droppe vatten i packutrymmena.
Fin tur med sol och härliga surfar och mycket vatten i ansiktet. Idag skulle man ha haft en surfski!
Under lock-down i England har Ivan Lawler lagt ut en hel serie med videos om paddelteknik. Gillar man paddling och tycker det är spännande med paddelteknik och effektiv paddling; då är detta ett måste.
Det känns nästan som att man paddlar runt bland skär långt långt ute på havet. Ingenstans ser man fast land, bara låga fina skär och vatten. Att få ströva med kajaken i Stockholms ytterskärgård är något jag sett fram emot. På kartan ser det oemotståndligt ut.
Lördag
13 juni Sträcka: 25 kilometer
En dag senare än planerat kommer jag iväg, en envis förkylning och jobb kom i vägen. Rullar ner till Gräddö där jag tänkt starta turen. Hyr en parkeringsplats av Kajak & Uteliv och får även låna deras gräsmatta och brygga för att packa och sjösätta.
Jag får lite ”panik” av alla människor och rörelse i Gräddö, vill ha tystnad. Skippar den planerade lunchen och hoppar i kajaken och paddlar ut. Har siktet inställt på Söderarm.
Inser snart att det här med navigationen kommer vara en liten utmaning på turen. Utan läsglasögonen har jag svårt att se kartan. Hemma behöver jag inte karta men här bland alla tusen öar behöver jag vara med på kartan.
Så snart jag kommit ut till farleden där finlandsfärjorna angör norra skärgården lugnar det ner sig med båtar på vattnet och hus på öarna, så skönt! Även öarna byter karaktär och blir flintskalligare.
Når Söderarms fyr på seneftermiddagen. Här möter verkligen skärgården havet. Häpnar över skönheten och lugnet. Ser inte en enda människa: hör bara vinden, vattnet och måsarna. Söderarm är mäktigt!
Hittar en fin tältplats strax söder om Söderarm. En liten ö med en höjd på. Höjden ger fin utsikt åt alla håll. Somnar med radion på och öppet tält redan vid 20:30. Vaknar vid 22:00 av att det surrar mygg runt huvudet på mig. Så kan det gå. Viftar ut myggen och somnar om.
Söndag
14 juni Sträcka: 47 kilometer
Höjden vid första nattens tältplats ger fin skugga på morgonen, solen kommer inte åt tältduken på morgonkvisten. Vaknar av mig själv. Trynar en stund innan jag kliver upp. Morgonkaffet smakar gott. Utan att skynda kommer jag iväg tidigt med kajaken. Hela dagen ligger framför mig och flera nya skärgårdar att besöka.
På väg mot Norrpada, strax innan en överfart, får kan syn på en litet navigationsmärke på en ö. Märket ser ut som en gjuten kantig plint. Konstigt nog vrider märket på huvudet. Det visar sig vara en riktigt stor havsörn, det är en rejält stadig fågel. När den lyfter blir måsarna och tärnorna oroliga och börja störa örnen.
Paddlar genom Norrpada. Norrpada är en mysig liten arkipelag med gott om skydd. Öarna är lite skogiga och ger bra vindskydd. En ensam Linjett 33 ligger i naturhamn, lyxigt. Stannar inte på Norrpada utan siktar vidare mot Fredlarna.
Segelbåt i naturhamn i Norrpada
Överfarten från Norrpada till Fredlarna går bra. Vattnet ligger stilla och man välja att gå mellan öar eller över öppet vatten. Jag väljer öppet vatten.
Mötet med Fredlarna blir en verkligt positiv överraskning. Det är så vansinnigt vackert: låga öar, bulliga öar, någon lagun och vackra små sjöbodar. Ett myller av fantastiska rastplatser.
Sjöbod på Fredlarna
Tar lunch på Fredlarna och badar även. Det är varmare i vattnet än väntat. Inte så man vill simma men väl tvätta av sig. Slöar på rygg en bra stund. Fredlarna blir min favorit under turen. Hit vill jag komma igen och bo över någon natt.
Efter lunch och bad vänder jag sedan nosen norröver igen. Tar vägen via Ängskär skärgård innan jag landar på en liten ö mellan Norrpada och Rödlöga skärgård. Eftermiddagssolen är väldigt väldigt intensiv, ovant för en norrlänning.
Med 47 kilometer under bältet är det lätt att slöa och bara njuta utsikten. Lyssnar en del radio innan jag kryper till kojs. Hinner stänga innertältet denna gången innan jag somnar. Kvällen är vacker.
Måndag
15 juni Sträcka: 28 kilometer
Sämre väder är lovat på tisdagen, det är lovat åska och regn, Väljer att ge mig av mot Gräddö för att resa hem. Tar vägen via Rödlöga. Har aldrig varit på Rödlöga förr. Rödlöga hamn ligger tyst en måndag morgon i mitten av juni. Kan tänka mig att det är full kommers här under semesterveckorna.
Segelbåt på svaj på en SXK-boj på Rödlöga
Turen mot Gräddö färgas av en motig nordlig vind som ligger rakt i nosen på kajaken. Får jobba för varje meter: Det är som det är, det är inte alltid medvind.
Strax innan Gräddö få jag syn på turens andra havsörn. Denna örn är lite mindre än den första. Den sitter och vakar på en ö och låter mig komma väldigt nära innan den lättar och flyger vidare.
I Gräddö är det lugnt då jag landar vid lunch. Det är stor skillnad mot när jag startade turen. Packar samman mina saker, tackar för lånet av bryggan och startar resan med bil norrut.
Epilog
Stockholms ytterskärgård gav verkligen mersmak. Det finns flera skärgårdar kvar att utforska och jag vill återvända. Däremot så är jag inte så sugen på den mellersta- och inre skärgården.
Idag släppte Hilleberg en video på Youtube där de presenterar sina nyheter för 2021. Nytt är Helags 2 och Helags 3 tunneltält i Yellow-label serien. Nytt är även en version av Soulo i Black-label serien.
Hade Black-label varianten av Soulo funnits då jag köpte så hade jag gått för Black-label snarare än Red-label. Jag använder Soulo mest för paddling och då är inte vikten så intressant.
Stannar bilen i Docksta. Vinden är svag och solen skiner från en blå himmel. Det kittlar i magen, är så vansinnigt sugen att komma ut på vattnet och uppleva Höga Kusten igen. Tänk att man efter drygt 20 års paddlande kan känna så fortfarande.
Lördag
30 maj Sträcka: 27 kilometer
Styr kajaken söderut i Dockstafjärden mot Ullångersfjärden. Fortsätter ut mot Mjältön och Ulvön. Ser inte en enda båt ute på vattnet första timmen.
Vinden är kall och vattnet likaså. Fryser om händerna. Har inga paddelhandskar på mig. Kalla händer är känsliga händer. Lyckas skaffa ett par fina blåsor på ena handen.
Mycket sjöfågel i rörelse och jag är noga med att inte störa de fågelfamiljer som simmar runt med ungar på vattnet.
Efter drygt tre timmars paddling landar jag på Värnsingarna där jag slår läger. Solen är varm och nu känns det verkligen som sommaren är på väg.
Bestämmer mig för att lägga mig vid 21-tiden. Tältet står öppet på en klippa och jag gissar att solen kommer värma tältet tidigt på morgonen.
Söndag
31 maj Sträcka: 29 kilometer
Som jag misstänkte: Vaknar tidigt på söndag morgon. Solen steker på tältduken. Jag öppnar tältdörren och ligger och drar mig med öppen sovsäck. Det drar en svalkande vind från havet.
Brygger kaffe på en klippa och njuter av vädret. Dunjackan värmer. Solen är varm men luften är sval. Det är svårt att slita sig.
Packar samman lägret och lägger ut med kajaken. Tar en annan väg tillbaka till Docksta: passerar Ulvö Hamn och Femöringen på Mjältön. Båtfolket sover då jag passerar, de ser ut att ha det väldigt bra!
När jag packar bilen i Docksta så kommer det in en paddlare i en racingkajak. Det visar sig vara multisportaren Simon Niemi. Det blir att vi pratar en stund. Kul att få snacka lite kajak, paddling och träning. Simon bor i Docksta.
Epilog
Nästa gång jag är på tur så ska jag komma ihåg att ordna ett fika att ta i kajaken. Till exempel en flaska med nyponsoppa och en macka är bra om jag vill sitta lite längre pass mellan landstigningarna.
Klättermusen gör väldigt mycket bra saker. Men, ibland förstår jag inte riktigt hur de tänker. Packpåsen till Heidrun är ett sånt exempel. Hur tänkte de med den? Hur är den tänkt att användas?
Hösten 2019 skaffade jag ett par Klättermusen Heidrun. Det är ett par dunshorts att dra utan på andra byxor i kalla fören. Jag har använt de en del under vintern och våren och gillar att enkelt kunna dra på mig ett värmande förstärkningsplagg.
Heidrun levererades med en packpåse som såg prydlig ut. Tänkte inte på det så mycket just då. Över tid däremot så framstår påsen som konstigare och konstigare.
Påsen har ett par tydliga minus:
Den går inte att komprimera
Den är inte tät
Den har både ett blixtlås och en dragsko
Det finns ingen öppning vid dragskon utan man packar genom blixtlåsöppningen
Blixtlåsöppningen skaver på händer och shortsen när man packar
Jag har i alla fall helt slutat använda Klättermusens packpåse. Har istället skaffat en Sea to Summit Ultra-Sil packpåse. Den påsen är tät, väger lite, är lätt att packa och går att komprimera. Så ska en packpåse vara!
När jag inte använder mina Heidrun så ligger de opackade luftigt i garderoben så att shortsen ska behålla så mycket av sin fluffiga och värmande höjd som möjligt.
