• Sista tältturen med kajaken är alltid lite sorgsen i kanten. Jag vill som inte att säsongen ska ta slut. Säsongerna kommer och säsongerna går, det gäller att ta vara på dem och njuta till fullo. Årets sista tälttur blev till Idenorsholmen, en favorit i Hudiksvalls skärgård.

    Fredag 14:e oktober

    Väderprognoserna spår om osäkert väder under helgen. Jag läser på SMHI och YR.no, de verkar eniga om att Hudiksvall är säkraste kortet i närområdet. Jag väntar med att bestämma mig, kanske ändrar det sig?!

    Lördag 15:e oktober

    Saltvik – Idenorsolmen (10 km)

    Kajaken styr nosen ut från Saltvik. Jag startar vid föräldrarnas stuga. Det båser en sur motvind, regnet hänger i luften och himlen är grå. Strävsamt gnetar jag förbi Enbärsskär och Långören innan jag hoppar över mot Tunaolmen och Idenorsolmen.

    Vinden lägger sig mot kvällen och himlen spricker så sakta upp. Turen är med mig och kvällen blir väldigt fin.

    Det är väldigt lugnt i skärgården trots att det är varmt för att vara i oktober. Någon udda snurrebåt skyndar över vattnet mot sjöbodarna på Tunaolmen.

    Kvällen fylls med mat, musik och bok. Somnar gott till vågorna som brusar mot klipporna utanför tältet.

    Söndag 16:e oktober

    Idenorsolmen – Saltvik (10 km)

    Vaknar till en fin morgon. Tar det riktigt lugnt. I vanliga fall tar det två timmar från sovsäck till avfärd. Denna söndag tar det tre timmar.

    Olmens fiskeläge på väg mot Saltvik

    Jag tar nästan samma väg åter till Saltvik. Vinden ligger fortfarande från syd och skapar fina vågor att surfa och leka i. Paddlingen in till Saltvik tar bara en timme.

    Packar i bilen och avslutar turen med fika hos föräldrarna i Hudiksvall.

    Epilog

    Nu är det att se fram emot vintern och turer på snö. Kanske blir det någon tur med pulka på fjället. Sen är det snart dags att paddla på havet igen och njuta tältning på klippor.

    ,
  • 10k på paddelmaskinen.
    Maratonfart.
    Check!

    , ,
  • Vandrar ut i skogen bakom huset. Det tar inte många minuter förrän man är i en annan värld än staden. Känglädret har 25 år på nacken. Det känns hemtamt på fötterna.

    Möter människor på stigen. En kille har en hel påse med nyplockade trattkantareller med sig hemåt. Han är nöjd och berättar att man kan hitta delikatesserna ända tills snön lägger sig. Men man måste ha ögonen med sig då trattkantarellen är välkamouflerad.

    Stigen tar mig längre in i skogen och tystnaden. Sätter mig på huk i riset en stund och bara finns till. Smakar på några blåbär, det är gott om dem fortfarande. Även lingon finns kvar på buskarna.

    Hösten är en tid då det är skönt att reflektera över sommaren som varit och vad jag vill göra till vintern. Tankarna på saker som vore spännande att uppleva hakar ibland upp sig på dilemmat med tid. Lyx vore att äga sin egen tid, att inte behöva ruta in sig i vardagens schemalagda tempo. Men det är ingen idé att sura och hänga upp sig över tidsbrist, tid uppstår inte ur tjurande.

    Vänder hemåt. Ser fram emot lite varm mat och slappande!

    Kort närmiljövandring hemmavid 9:e oktober, 2022.

  • Vägarna mot båthamnen badar i färger. Trädens löv lyser i gult, det påminner om guld. Den västliga vinden får dem att dansa. Musiken från radion fyller bilen. Det här blir en bra dag att sköta om båten.

    I snart 20 år har Festina Lente följt oss, hon är som en familjemedlem. Precis som årstiderna påminner hon oss om rytmen över säsongerna.

    Det dags för vintervila för Festina Lente. För drygt en vecka sedan lyfte vi henne ur vattnet. Nu ska motorn konserveras och hon ska täckas med presenning. Idag har jag sällskap, sonen hjälper till, det är trevligt

    Oljigt motorjobb följs av fika. Vi njuter av solstrålarnas värme vid ett av hamnföreningens utebord. Kaffet och kakan smakar gott. Vi pratar inte så mycket, det behövs inte.

    Nya arbeten efter kaffet. Det går lätt. Vi hjälps åt att plocka av sprayhood, bygga täckställningen och täcka med presenning. Avslutningsvis ser vi till att kranarna i köket är tömda på vatten.

    Festina Lente betyder Skynda Långsamt. På mindre än fyra timmar är klara, utan stress. Nu är det sju månader till sjösättning. Det känns långt bort. Men det är som det är, det är inte mycket att göra nått åt.

    Arbetena utförda 8:e oktober, 2022. Alla bilder tagna med Fujifilm X-E4 och Fujinon 18-55 mm f2,8-4.

  • Brevet från Yvon Chouinard på Patagonias hemsida om företagets nya ägare.

  • Idag hade jag inte så mycket tid över, men ville hinna röra lite på mig. Sprang igår så jag ville paddla idag. Fanns inte lucka nog att dra fram kajaken och veva runt på Sidsjön, så det fick bli paddelmaskin. Premiär för i ”vintersäsongen”.

    Vevade runt i cirka en timme. Lite ovant för händerna. Fick två fina blåsor, en på vardera handen. Får nog tejpa händerna nästa pass.

    Under sommaren så har jag samlat på mig en lång spellista på Youtube, så det finns filmer att titta på under paddelmaskinpassen för ett bra tag framöver.

    ,
  • Leaves are yellow.
    Sky is grey.
    Wind blows hard.
    Short is the day.

  • Bakgrund

    Jag trivs att paddla med små paddelblad. Stora blad sliter på kroppen och min erfarenhet är att det inte går fortare med större blad, utom än i absolut maxfart över korta sträckor.

    Jag har haft ögonen på Greentip T-Rey en tid och beställde en innan sommaren från Kajaksidan.

    Specifikationer

    • Längd: 200-215 cm alt. 210-225 cm
    • Bladyta: 515 cm2
    • Bladets längd: 42 cm
    • Bladets bredd: 13,5 cm
    • Vikt: 590 gram
    • Material skaft: Kolfiber
    • Material blad: Glasfiberförstärkt nylon

    Karaktär

    I grunden är detta en lättpaddlad och neutral paddel. Bladet har en klassisk vingpaddelform utan utsvävningar, varken bladdjup, -vridning eller -läpp har någon extra form.

    Hur beter sig paddel i de tre faserna: isätt, mellanfas och upptag då?

    • Isätt: Ett mjukt och snällt isätt.
    • Mellanfas: Här biter paddeln tag ordentligt i vattnet. Om isättet var snällt så är mellanfasen tydlig och bettar rejält.
    • Upptag: Lätt upptag utan att bladet lyfter särskilt mycket vatten. Tendens till kick i upptaget som jag gissar beror på att paddeln sviktat tidigare i draget

    Jag tycker att T-Rey är trevlig på plattvatten, då man puttrar på i marschfart. Men jag är inte så förtjust i den då den blir grov sjö. Vet inte riktigt vad det är som stör mig i vågor.

    För surfande funkar denna paddel inte alls för mig, den sviktar på tok för mycket då jag lägger på ordentligt med kraft för att fånga en våg. Energin går bara bort i svikt i skaft och blad och allt som oftast missar jag vågen jag vill surfa.

    Bladen är mindre än på traditionella vingpaddlar, vilket gör den till en mycket trevlig paddel för framför allt turpaddlare, men även motionärer som inte är beroende av kraftiga accelerationer.

    Kajaksidan.se

    Plus

    • Lättpaddlad
    • Liten yta
    • Väger lite
    • Är mjuk och sviktar vilket kan vara bra om man har lätt att få ont i kroppen
    • Bladen är tåliga och det känns inte som man behöver vara rädd om paddeln
    • Delningen tillåter 20cm variation
    • Prisvärd
    • Lämplig paddel för mindre paddlare
    • Går att få med färgat skaft som gör att man syns lite bättre
    • Levereras med droppringar som håller händerna torrare

    Minus

    • Dålig låsning i delningen. Den gängar upp sig efter några öppna och stäng. Man får efterdra låsningen med jämna mellanrum.
    • Sviktar för mycket för min smak
    • Klen för accelerationer om man till exempel vill fånga en våg

    Betyg och tankar

    Intressant småbladsalternativet bland vingpaddlarna på marknaden idag. Hade varit kul att testa denna paddel helt i kolfiber och med en annan bättre låsning i delningen.

    Mitt betyg till denna paddel: Två droppringar av fem möjliga.

    ,