Det är alltid kul med progression och framsteg i träning och fysisk, det sporrar. Min paddelfart har rasat tydligt sen 2013 då jag slog pers på både 5000m och 10000m. Men det går framåt i gymmet.
Försöker köra två pass styrka i veckan på F&S. Blir cirka en timme per pass. Har lagt fokus på stora övningar som bänkpress, chins, marklyft, benpress och bål.
I ungdomen kunde jag göra jättehäv i ringar utan problem men sen dess har det varit segt. Har lyckats vränga mig upp någon udda gång men mest på tur. Senaste månaden har jag lagt lite fokus på grundövningar för jättehäv och det har lönat sig. Igår klämde jag till och gjorde sex stycken jättehäv utan problem: Svinkul! Och det efter att ha gjort seriepers i bänken innan med en femma på 100kg som grädde på moset.
Kolla igenom Lightroom och fastnar för ett par av tältbilderna jag tog under 2022. Ser fram emot paddelsäsongen 2023 och få tälta på både gamla och nya platser.
Bilderna är tagna på Stora Måkholmen/Västkusten, Drakön/Hälsingland, Idenorsolmen/Hälsningland och Mjältön/Höga Kusten.
En surfski är fantastisk som motionskajak. Man kan ha den både på små sjöar och ute på havet. De är både snabba och säkra. På slätvatten kan de vara lika snabba som tävlingskanoter. På havet klättrar man lätt i den om man råkar välta.
Jag brukar hålla ett öga på surfskimarknaden av ren nyfikenhet. Nu senast lanserade Nelo en ny modell som heter Nelo Vanquish. Stabilitetsmässigt ska den vara lite stadigare en deras värstigmodell Nelo 560.
Normally balance and speed are related: the fastest boat is also more unstable… That was the challenge, having a racing boat that was as fast as the 560 but as stable as the 550. And that is how the Vanquish was born!
– Nelo
Nelo Vanquish finns i tre storlekar: ML, L & XXL. Allt för att passa olika storlekar på paddlare. Den finns även tillgänglig i tre olika konstruktioner beroende på hur lätt man vill ha den och hur mycket man vill betala.
Att fixa med sittkomforten i kajaken har blivit ett återkommande tema. Vill gärna göra det lite skönare och lite skönare att sitta längre stunder i kajaken. Inte för att det är viktigt att sitta länge, mest för att det ska vara så trevligt som möjligt om jag vill det.
Det senaste projektet i raden av fix är att tilta sitsen framåt. Jag har två sitsar till min VKV Elite: en hög och en låg. Gjorde helt enkelt så att jag skar ner underredet 20 mm i framkant på den höga sitsen så den lutar mer framåt.
Använde den tiltade sitsen på turen till Mjältön i oktober och upplevde nog att jag satt lite bättre. Satt under den turen direkt på kolfibern i sitsen. Nästa steg är att montera tillbaka någon form at vaddering av kolfibern, får se vilken sorts vaddering det blir. Just nu lutar det åt en tunn båtinredningsväv med teflonduk på och utskuret för stjärtknölarna.
Vinden rycker i kajaken på taket av bilen. Byar dansar rastlöst på sjöarna bredvid vägen. Det känns att luftmassorna är oroliga och att det ska komma mer och mycket vind. Jag är på väg till Docksta för att sjösätta kajaken. Tar jag mig hela vägen ut till Mjältön?
Lördag
Det går lätt att packa kajaken. Kastar loss från Docksta med vinden i ryggen. Ganska snart inser jag att det blåser mycket, inte oväntat då prognoserna pekat på 9-18 m/s. Resan ut till Mjältön kantas av omtag och sökande av säkra passager över de få och korta men utsatta överfarterna.
Det känns otroligt skönt att komma fram till Mjältön efter 15 km i kajaken. Är rejält genomblåst i kroppen och knoppen. Kollar lite på observationerna från Skagsudde, det blåser 16-20 m/s där med toppar på 23 m/s.
Slår upp tältet och bygger bo. Dricker en öl och äter lite mat. Vandrar sen en kort tur längs stranden innan mörkret sänker sig. Det blir en väldigt fin kväll.
Söndag
Vaknar tidigt på söndag morgon. Vet att det är sista tältnatten med kajak för denna säsong. Passar på att njuta extra. I vanliga fall tar det två timmar från det jag kliver ur sovsäcken tills jag sitter i kajaken, idag tar det fyra timmar.
Har en måttlig motvind och sol i ansiktet på vägen tillbaka till Docksta. Idag är det betydligt bekvämare att paddla och jag behöver inte anpassa överfarterna nämnvärt.
Landar i Docksta glad, tacksam och nöjd att ha fått ett oväntat extranummer på Höga Kusten som säsongsavslutning. Nu ser jag fram emot nästa säsongs äventyr!
Sista tältturen med kajaken är alltid lite sorgsen i kanten. Jag vill som inte att säsongen ska ta slut. Säsongerna kommer och säsongerna går, det gäller att ta vara på dem och njuta till fullo. Årets sista tälttur blev till Idenorsholmen, en favorit i Hudiksvalls skärgård.
Fredag 14:e oktober
Väderprognoserna spår om osäkert väder under helgen. Jag läser på SMHI och YR.no, de verkar eniga om att Hudiksvall är säkraste kortet i närområdet. Jag väntar med att bestämma mig, kanske ändrar det sig?!
Lördag 15:e oktober
Saltvik – Idenorsolmen (10 km)
Kajaken styr nosen ut från Saltvik. Jag startar vid föräldrarnas stuga. Det båser en sur motvind, regnet hänger i luften och himlen är grå. Strävsamt gnetar jag förbi Enbärsskär och Långören innan jag hoppar över mot Tunaolmen och Idenorsolmen.
Vinden lägger sig mot kvällen och himlen spricker så sakta upp. Turen är med mig och kvällen blir väldigt fin.
Det är väldigt lugnt i skärgården trots att det är varmt för att vara i oktober. Någon udda snurrebåt skyndar över vattnet mot sjöbodarna på Tunaolmen.
Kvällen fylls med mat, musik och bok. Somnar gott till vågorna som brusar mot klipporna utanför tältet.
Söndag 16:e oktober
Idenorsolmen – Saltvik (10 km)
Vaknar till en fin morgon. Tar det riktigt lugnt. I vanliga fall tar det två timmar från sovsäck till avfärd. Denna söndag tar det tre timmar.
Olmens fiskeläge på väg mot Saltvik
Jag tar nästan samma väg åter till Saltvik. Vinden ligger fortfarande från syd och skapar fina vågor att surfa och leka i. Paddlingen in till Saltvik tar bara en timme.
Packar i bilen och avslutar turen med fika hos föräldrarna i Hudiksvall.
Epilog
Nu är det att se fram emot vintern och turer på snö. Kanske blir det någon tur med pulka på fjället. Sen är det snart dags att paddla på havet igen och njuta tältning på klippor.
