Under lock-down i England har Ivan Lawler lagt ut en hel serie med videos om paddelteknik. Gillar man paddling och tycker det är spännande med paddelteknik och effektiv paddling; då är detta ett måste.
Första videon (fotarbetet) finns nedan, resten finns på Ivan Lawlers Youtube-konto.
Det känns nästan som att man paddlar runt bland skär långt långt ute på havet. Ingenstans ser man fast land, bara låga fina skär och vatten. Att få ströva med kajaken i Stockholms ytterskärgård är något jag sett fram emot. På kartan ser det oemotståndligt ut.
13 juni Sträcka: 25 kilometer
En dag senare än planerat kommer jag iväg, en envis förkylning och jobb kom i vägen. Rullar ner till Gräddö där jag tänkt starta turen. Hyr en parkeringsplats av Kajak & Uteliv och får även låna deras gräsmatta och brygga för att packa och sjösätta.
Jag får lite ”panik” av alla människor och rörelse i Gräddö, vill ha tystnad. Skippar den planerade lunchen och hoppar i kajaken och paddlar ut. Har siktet inställt på Söderarm.
Inser snart att det här med navigationen kommer vara en liten utmaning på turen. Utan läsglasögonen har jag svårt att se kartan. Hemma behöver jag inte karta men här bland alla tusen öar behöver jag vara med på kartan.
Så snart jag kommit ut till farleden där finlandsfärjorna angör norra skärgården lugnar det ner sig med båtar på vattnet och hus på öarna, så skönt! Även öarna byter karaktär och blir flintskalligare.
Når Söderarms fyr på seneftermiddagen. Här möter verkligen skärgården havet. Häpnar över skönheten och lugnet. Ser inte en enda människa: hör bara vinden, vattnet och måsarna. Söderarm är mäktigt!
Hittar en fin tältplats strax söder om Söderarm. En liten ö med en höjd på. Höjden ger fin utsikt åt alla håll. Somnar med radion på och öppet tält redan vid 20:30. Vaknar vid 22:00 av att det surrar mygg runt huvudet på mig. Så kan det gå. Viftar ut myggen och somnar om.
14 juni Sträcka: 47 kilometer
Höjden vid första nattens tältplats ger fin skugga på morgonen, solen kommer inte åt tältduken på morgonkvisten. Vaknar av mig själv. Trynar en stund innan jag kliver upp. Morgonkaffet smakar gott. Utan att skynda kommer jag iväg tidigt med kajaken. Hela dagen ligger framför mig och flera nya skärgårdar att besöka.
På väg mot Norrpada, strax innan en överfart, får kan syn på en litet navigationsmärke på en ö. Märket ser ut som en gjuten kantig plint. Konstigt nog vrider märket på huvudet. Det visar sig vara en riktigt stor havsörn, det är en rejält stadig fågel. När den lyfter blir måsarna och tärnorna oroliga och börja störa örnen.
Paddlar genom Norrpada. Norrpada är en mysig liten arkipelag med gott om skydd. Öarna är lite skogiga och ger bra vindskydd. En ensam Linjett 33 ligger i naturhamn, lyxigt. Stannar inte på Norrpada utan siktar vidare mot Fredlarna.
Överfarten från Norrpada till Fredlarna går bra. Vattnet ligger stilla och man välja att gå mellan öar eller över öppet vatten. Jag väljer öppet vatten.
Mötet med Fredlarna blir en verkligt positiv överraskning. Det är så vansinnigt vackert: låga öar, bulliga öar, någon lagun och vackra små sjöbodar. Ett myller av fantastiska rastplatser.
Tar lunch på Fredlarna och badar även. Det är varmare i vattnet än väntat. Inte så man vill simma men väl tvätta av sig. Slöar på rygg en bra stund. Fredlarna blir min favorit under turen. Hit vill jag komma igen och bo över någon natt.
Efter lunch och bad vänder jag sedan nosen norröver igen. Tar vägen via Ängskär skärgård innan jag landar på en liten ö mellan Norrpada och Rödlöga skärgård. Eftermiddagssolen är väldigt väldigt intensiv, ovant för en norrlänning.
Med 47 kilometer under bältet är det lätt att slöa och bara njuta utsikten. Lyssnar en del radio innan jag kryper till kojs. Hinner stänga innertältet denna gången innan jag somnar. Kvällen är vacker.
15 juni Sträcka: 28 kilometer
Sämre väder är lovat på tisdagen, det är lovat åska och regn, Väljer att ge mig av mot Gräddö för att resa hem. Tar vägen via Rödlöga. Har aldrig varit på Rödlöga förr. Rödlöga hamn ligger tyst en måndag morgon i mitten av juni. Kan tänka mig att det är full kommers här under semesterveckorna.
Turen mot Gräddö färgas av en motig nordlig vind som ligger rakt i nosen på kajaken. Får jobba för varje meter: Det är som det är, det är inte alltid medvind.
Strax innan Gräddö få jag syn på turens andra havsörn. Denna örn är lite mindre än den första. Den sitter och vakar på en ö och låter mig komma väldigt nära innan den lättar och flyger vidare.
I Gräddö är det lugnt då jag landar vid lunch. Det är stor skillnad mot när jag startade turen. Packar samman mina saker, tackar för lånet av bryggan och startar resan med bil norrut.
Stockholms ytterskärgård gav verkligen mersmak. Det finns flera skärgårdar kvar att utforska och jag vill återvända. Däremot så är jag inte så sugen på den mellersta- och inre skärgården.
Idag släppte Hilleberg en video på Youtube där de presenterar sina nyheter för 2021. Nytt är Helags 2 och Helags 3 tunneltält i Yellow-label serien. Nytt är även en version av Soulo i Black-label serien.
Hade Black-label varianten av Soulo funnits då jag köpte så hade jag gått för Black-label snarare än Red-label. Jag använder Soulo mest för paddling och då är inte vikten så intressant.
Jag har kompletterat mitt Red-label Soulo med 10mm stänger. Läs min review av Soulo.
Stannar bilen i Docksta. Vinden är svag och solen skiner från en blå himmel. Det kittlar i magen, är så vansinnigt sugen att komma ut på vattnet och uppleva Höga Kusten igen. Tänk att man efter drygt 20 års paddlande kan känna så fortfarande.
30 maj Sträcka: 27 kilometer
Styr kajaken söderut i Dockstafjärden mot Ullångersfjärden. Fortsätter ut mot Mjältön och Ulvön. Ser inte en enda båt ute på vattnet första timmen.
Vinden är kall och vattnet likaså. Fryser om händerna. Har inga paddelhandskar på mig. Kalla händer är känsliga händer. Lyckas skaffa ett par fina blåsor på ena handen.
Mycket sjöfågel i rörelse och jag är noga med att inte störa de fågelfamiljer som simmar runt med ungar på vattnet.
Efter drygt tre timmars paddling landar jag på Värnsingarna där jag slår läger. Solen är varm och nu känns det verkligen som sommaren är på väg.
Bestämmer mig för att lägga mig vid 21-tiden. Tältet står öppet på en klippa och jag gissar att solen kommer värma tältet tidigt på morgonen.
31 maj Sträcka: 29 kilometer
Som jag misstänkte: Vaknar tidigt på söndag morgon. Solen steker på tältduken. Jag öppnar tältdörren och ligger och drar mig med öppen sovsäck. Det drar en svalkande vind från havet.
Brygger kaffe på en klippa och njuter av vädret. Dunjackan värmer. Solen är varm men luften är sval. Det är svårt att slita sig.
Packar samman lägret och lägger ut med kajaken. Tar en annan väg tillbaka till Docksta: passerar Ulvö Hamn och Femöringen på Mjältön. Båtfolket sover då jag passerar, de ser ut att ha det väldigt bra!
När jag packar bilen i Docksta så kommer det in en paddlare i en racingkajak. Det visar sig vara multisportaren Simon Niemi. Det blir att vi pratar en stund. Kul att få snacka lite kajak, paddling och träning. Simon bor i Docksta.
Nästa gång jag är på tur så ska jag komma ihåg att ordna ett fika att ta i kajaken. Till exempel en flaska med nyponsoppa och en macka är bra om jag vill sitta lite längre pass mellan landstigningarna.
Klättermusen gör väldigt mycket bra saker. Men, ibland förstår jag inte riktigt hur de tänker. Packpåsen till Heidrun är ett sånt exempel. Hur tänkte de med den? Hur är den tänkt att användas?
Hösten 2019 skaffade jag ett par Klättermusen Heidrun. Det är ett par dunshorts att dra utan på andra byxor i kalla fören. Jag har använt de en del under vintern och våren och gillar att enkelt kunna dra på mig ett värmande förstärkningsplagg.
Heidrun levererades med en packpåse som såg prydlig ut. Tänkte inte på det så mycket just då. Över tid däremot så framstår påsen som konstigare och konstigare.
Påsen har ett par tydliga minus:
Jag har i alla fall helt slutat använda Klättermusens packpåse. Har istället skaffat en Sea to Summit Ultra-Sil packpåse. Den påsen är tät, väger lite, är lätt att packa och går att komprimera. Så ska en packpåse vara!
När jag inte använder mina Heidrun så ligger de opackade luftigt i garderoben så att shortsen ska behålla så mycket av sin fluffiga och värmande höjd som möjligt.
Den sydliga vinden ligger hårt i ansiktet, himlen är oroande mörk och luften är kall. Ska det vara så här i helgen? Hoppas verkligen att meteorologerna har rätt i att det ska bli bättre, annars blir det en kämpig tur.
15 maj Sträcka: 11 kilometer
Häggvik är ett klassiskt vykort från Höga Kusten, ofta är platsen med i kalendrar. Det är en fantastiskt vacker plats som vi ofta besökt med båt och kajak. Jag startar i gästhamnen som ligger helt öde såhär års.
Har målet inställt på Långskäret längst ut i Gaviksfjärden. Färden ditt är blöt och strävsam. På havet finns inga upptrampade stigar, man får själv skapa sin led. Och tur är det. Jag letar mig fram i skydd av öar och land.
Hinner precis komma iland och slå upp tältet innan himlen öppnar sig. Regnet vräker ner. Jag kurar i tältet och äter middag. Skönt att ligga på rygg med en mätt mage och en trött kropp. Plötsligt upphör regnet och himlen spricker upp. Kryper ur tältet. Får tid att njuta av omgivningarna.
Tiden går fort. Plötsligt är det dags att göra kväll. Jag vet inte riktigt vad klockan är, vill helst bara sitta kvar på klippan. Det känns ovant att det är ljust så länge. Bara för ett tag sedan så mörknade det redan vi 17-tiden. Har lite svårt att somna i det ljusa tältet.
16 maj Sträcka: 13 kilometer
Sover ända till klockan sju, det är ovanligt länge för att vara mig. Öppnar tältet och tittar ut, det är en fantastisk morgon. Ligger kvar i sovsäcken och kikar ut genom tältdörren på den vackra Gaviksfjärden. Det går långsamt i kroppen.
Masar mig ur sovsäcken och sätter på kaffe. Dricker morgonkaffet länge och lyssnar på fåglarna. Frukosten blir utdragen. Det är svårt att slita sig. Viker till slut ihop lägret och packar kajaken.
Vattnet ligger helt stilla då jag börjar paddla. Eftervart börjar en sydlig vind bygga på. Får fin medvind in i Gaviksfjärden. Paddlingen går lätt.
Vyerna då jag paddlar in mot land är magnifika: Höga Kusten gör verkligen skäl för sitt namn. Det slår mig att jag har grejer med mig för att kunna vara ute i en vecka. Vädret i veckan ser ut att bli bra. Det som saknas är mat…och tid. En annan gång. Trevlig tanke.
Nu känns det som att vi är på väg in i en ny säsong. Det är ljust ute och värmen börjar så sakta komma fram. Nästa paddling tror jag man kan lämna lampor, gaslykta och dunkläder hemma. Hoppas i alla fall!
Har haft ett Exped SynMat HL Winter LW liggunderlag ett bra tag. Använde det mycket i början men sedan har det blivit liggande oanvänt på hyllan. Liggunderlaget är väldigt mjukt och skönt att ligga på, nackdelen är att det är halt som rackarns. Man kan somna gott i sovsäcken på ett ställe i tältet och vakna på ett helt annat.
Det har stört mig att liggunderlaget blivit oanvänt. Gillar inte när bra grejer blir liggandes oanvända. Jag har klurat på olika sätt att lösa problemet med det halkiga. Till slut såg jag att det fanns lakan till SynMat HL Winter LW. Slog till direkt och köpte lakanet Exped Mat Sheet Hyper LW.
Lakanet funkar som förväntat. Det är skönt att ligga på utan sovsäck och har man sovsäck så halkar man inte alls omkring längre. Toppen! Kolla in bilderna nedan. Baksidan på lakanet är öppet och man spänner fast lakanet på liggunderlaget med en lina och dragsko.
Hölicks fiskeläge ligger tyst. En svag vind drar in från syd. Sommargästerna har ännu inte hittat ut till kusten. Allt är stilla och lugnt. Det porlar om förskeppet då jag stävar ut mellan pirarmarna med kajaken.
Ute på öppet vatten infinner sig en skön lunk i kroppen. Ljudet av sjöfåglar, vatten och vind är lugnande. I bakhuvudet vilar tanken på att vattnet är väldigt kallt och absolut farligt, det gäller att vara vaken och alert.
Styr mot Kråkö åtta kilometer bort. I huvudsak är det öppet vatten. Passerar Idenorsolmen på vägen för att korta överfarten. Som tur var är det ingen sjö att nämna, överfarten går lungt till och känns trygg.
Möts av Kråkö fyr då jag angör Kråkö. Det är nått visst med fyrar, en fast plats på havet som skänker trygghet. Stannar upp och låter fyren vila mot horisonten i öster.
Kråkö fiskeläge ligger öde. Aldrig tidigare har jag fått vara ensam här. Intressant att få möte en plats som i vanliga fall sjuder av liv, helt själv. Lyfter upp kajaken på gästhamnsbryggan och tar en upptäcktsvandring i fiskeläget. Luckor hänger för dörrar och fönster och de flesta stugor ser fortfarande stängda ut efter vintern.
Känner hungern krypa på. Väljer en solig plats att äta middag på. Dunjackan samlar värmen i kroppen samtidigt som vattnet till maten kokar. Äter en enkel middag i tystad.
Tiden går fort och snart är det dags att vända åter mot Hölick. Det hade varit trevligt att tälta kvar, men jag har inte möjlighet. En annan gång.
På hemvägen har jag vinden i ryggen. Paddlingen går lätt. Passerar Olmens fiskläge innan jag landar i Hölick. En härlig kvällssol med löfte om kommade sommar avslutar turen och ger en fin inramning på dagen.
Datum: Måndag den 4:e maj
Sträcka: 22 kilometer
När frun och jag började paddla och tälta så använde vi ett Hilleberg Nammatj. Ganska snart insåg vi att vi tyckte det tältet var opraktiskt. Vi gillade att tälta på klippor och då var det krångligt med tunneltält; att alltid vara tvungen att leta stenar för att säkra tältet kändes onödigt. Vi ville ha ett helt fristående tält.
I slutet av 90-talet skaffade vi oss sen ett Hilleberg Staika. Det tältet har följt oss i 20 år och vi älskar det tältet: Det är rymligt, stabilt, helt fristående (behövs ingen säkring/stöd om det inte blåser) och det är tryggt. Här om året skaffade jag ett Hillberg Soulo för mina egna paddelturer.
Jag gillar verkligen mitt Hilleberg Soulo. Men det är en sak som stört mig lite: Tältet är fristående men för att det ska stå prydligt så behöver man spänna upp det med staglinorna. Om man inte spänner upp det så är det lätt att det hänger om t.ex. marken är ojämn.
Bågarna i Hilleberg Soulo är nio millimeter i diameter. Av en händelse så såg jag att det fanns stänger med tio millimeters diameter att köpa. Slog till och köpte såna stänger av ren nyfikenhet: Kunde den extra styvheten få tältet att stå helt snyggt utan staglinor?
Vad händer då när man monterar grövre stänger i ett Soulo?
+ Tältet står prydligt utan stöd av staglinor
+ De svarta bågarna är snyggare än de guldgula 🙂
– Den korta bågen blir väldigt styv och man får vara noga när man sätter den på plats så man inte skadar tältet
– Ställer man tältet på ojämn mark så kan det vicka i längsled då konstruktionen blir rejält styv med 10 mm stänger
– Tältet väger lite mer men inte så mycket mer (ca. +150 gram)
– Kostar en slant att köpa 10 mm stänger
Som med allt så finns det fram- och baksidor med olika lösningar. För min del så föredrar jag 10 mm stänger i Hilleberg Soulo som det är nu. Men jag har kvar 9 mm stängerna om jag skulle ändra mig.
