Kajaken bryter den stilla vattenytan. Bogvågen rullar. För varje paddeltag så sjunker axlarna mer och mer. Arbetsdagen rinner sakta av mig och jag hittar in i lunken och närvaron på vattnet i kajaken.
Juniskär ligger bakom ryggen och Högön ligger framför mig. Turen är kort men längtan är stor. Vill hitta en stilla och fin klippa med vacker utsikt att äta middag på. En enkel tanke som följt mig genom dagen.
Högön och Högöns fiskeläge
Augusti tar sig mot sitt slut och sommaren likaså. September närmar sig, jag kämpar mot höstens antågande. Jag vill njuta sommarkänslan så länge det går. Årstiderna kommer vinna över mig men jag stretar så gott jag kan.
Jag rundar Högön och siktar mot Ytter-Klösan. Var här med Tove tidigare sommar. Cirkulerar kring Ytter-Klösan och finner en plats värdig middagen.
Middagsplats på Ytter-Klösan
Klipporna är fortfarande varma, inte som i juli men ändå varma. Möblerar klippan enkelt med min stol och mitt kök. Tänk att så fina platser finns så nära hemma. Äter och lyssnar på musik. Och ser på vågorna som smeker klipporna och stenarna. Somnar efter maten. Sover gott. En rejäl stund. Sen vaknar jag och inser att jag behöver hem.
Tänk om man kunde sova kvar. Tänk. Men vardagen och onsdagens arbetsdag kallar.
Helgen började i moll. Surt väder på lördagen med mycket regn och blåst. Inte utan att man blir bitter, butter och inåtvänd efter en hel vecka på kontoret med solsken utomhus.
Men tänk vad några fina timmar på söndag eftermiddag kan göra för humöret och minnet av helgen. Sjösatte kajaken i Spikarna och paddlade runt Storholmen, Gubben och Rödön innan jag klev iland på Känningen.
Vattnet var varmt, så innan middag blev det ett bad. Efter badet kröp jag upp på en sten i min stol. Solen värmde skönt och det var lätt att njuta. Maten smakade extra gott.
Det var så skönt ute på Känningen att jag hade svårt att slita mig från stranden och bege mig hemåt. Men till slut var det bara att ta sig i kragen. Spikarna badade i kvällssolen då jag kom tillbaka till fiskeläget.
En fin tur på en fin kväll. Totalt paddlade jag 18 km i makligt tempo. Bra så! Undra när jag kommer ut på vattnet nästa gång?
I lördags var vi bjudna på kräftskiva på Alnö. Vi tog segelbåten till Spikarna och nattade i fiskeläget efter festen.
Seglingen ut till Spikarna på lördagen bjöd på bitvis tuff kryss, vindarna ökade snabbt till 8-12 m/s. 606:orna som seglade SM på Sundsvallsbukten såg ut att ha kul. I fiskeläget däremot var det skyddat och vi låg bra på ankare.
Söndagmorgon efter kräftskivan bjöd på utmärkt väder för kaffefrukost i sittbrunnen, luften var sval men solstrålarna värmde då man satt skyddat under båtens sprayhood. Vi var tidiga upp på morgonen och inte en människa var vaken då jag vandrade runt en skön promenad i fiskeläget.
Om seglingen ut på lördagen var liten tuff så var seglingen hem på söndagen lugn. Vinden var svag till måttlig från nordost, vi hissade bara genuan och kasade sakta hem. Varför ha bråttom när man har det bra!
Allt gott, en skön helg i hemmamiljö med familjen. Åsså….det börjar bli mörkt på kvällarna, det är dags att ta fram myslyktorna.
Som en trygg punkt ligger hon där i Sundsvallsbukten: Draghällans fyr. Året runt skänker hon trygghet till sjöfarare. Ljuset lotsar båtar säkert in mot Sundsvalls hamnar.
I drygt 20 år har jag bott i Sundsvall. Oräkneliga gånger har jag passerat Draghällan och Draghällans fyr, aldrig har jag varit iland på ön. Ön är lätt att ta sig till men läget gör det svårt att ta sig iland. Minsta sjögång och det blir stökigt.
Draghällans fyr har otroligt nog varit bemannad. Man kan tänka sig hur svåra livsbetingelserna måste ha varit här ute när stormarna river och lampan i fyren skall skötas. Tåliga människor måste ha verkat här.
När arbetsveckan närmar sig sitt slut dras jag mot havet. Sjösätter på Vindhem på Alnö. Havet ligger spegelblankt och stilla. Låter kajaken klyva vattenytan med kurs rakt mot Draghällan.
För första gången tar jag mig upp på ön! Vandrar runt på den lilla ön och njuter av ensamheten. Det är en mäktig plats där sjöfåglar vanligen härskar, men nu är det öde. Har fåglarna sökt skydd för det annalkande ovändret?
Ägnar en tanke åt fyrvaktarna och deras familjer som bott på ön innan jag stilla lämnar för att fortsätta turen.
Dottern föreslog att vi skulle ta en paddeltur idag. Och då är man inte sen på att nappa. Vi lastade fika och begav oss söder om Sundsvall.
Vi sjösatte i Juniskär och paddlade en rundtur på totalt åtta kilometer bland öarna. På vägen stannade vi på en liten klippig ö. Där drack vi kaffe, badade och käkade toasts innan vi drog vidare.
Ser fram emot att göra fler turer med Tove!
Tove packar sin kajak
Tove fixar toasts till lunch efter att vi badat och slöat en stund.
För första gången i år kom jag upp till Höga Kusten och paddlade. Ville besöka lite favoritplatser på en kort tur, bland annat Ulvö fiskeläge och Mjältön.
Tältplats på Värnsingarna
Fredag 22 juli
Näske – Värnsingarna Sträcka: 16 kilometer
Startade turen i Näske efter att ha ätit en enklare lunch. Paddlade i sträck ut till en känd tältplats på Värnsingarna. Har varit på Värnsingarna ett flertal gånger och gillar platsen mycket.
Kom fram till Värnsingarna tidigt på eftermiddagen och möttes av ett havsörnspar. Hann med ett rejält gubbfika på klipporna innan jag somnade och sov en eftermiddagslur på hällarna.
Slog ihjäl en hel eftermiddag och kväll efter tuppluren med att göra precis ingenting: Stirrade, lyssnade på lite musik och tittade på två paddlare passerade. Nästa gång jag paddlar ska jag ta med en bok att fördriva tiden med.
Somnade gott och sov nio timmar. Vaknade några gånger av att det riste i tältet i vinden som kom under natten, precis som prognosen utlovat.
Lördag 23 juli
Värnsingarna – Näske Sträcka: 31 kilometer
Nattens blåsa hängde kvar på morgonen, det passade mig utmärkt. Min kaffetarm satt gärna och åt frukost i godan ro medans vinden och vågorna lugnade sig.
Från Värnsingarna fick jag fin paddling med gosurf till Ulvön. Såg väldigt många tordmular, min favoritfågel. Passerade genom Ulvö fiskeläge just som båtfolket vaknade och kröp ut i sittbrunnarna med kaffekoppen i handen. Det var lagom trångt i hamnen.
Ulvö hamn och fiskeläge
Sträckte sedan tvärs över till Mjältön. I vanliga fall så stannar jag inte på Mjältön med kajak, för mig är det en båtplats och jag gillar inte riktigt att vara med kajaken där båtar bor. Gjorde ett undantag denna gången
Gästhamnen på Mjältön
Kröp i land vid luftbryggan direkt efter inloppet till Femöringen på Mjältön. Drack en öl, åt mat, slöade och njöt av solen. Femöringen är en fantastisk plats.
Luftbryggan i Femöringen på Mjältön
Just som jag var på väg att samla ihop mina saker kom det in en riktigt läcker segelbåt, en Finngulf 43 i svart och med kolfibermast. Vilken skönhet! Tyvärr fann jag mig inte och tog någon bild.
Tog mig sedan samman och paddlade vidare. Följde Mjältöns strand norrut innan jag tog rak kurs på Näske. Det är nästan oförskämt att ha så fin skärgård som Höga Kusten så nära hemma!
Mjältöns strandlinje med kurs norröver
Lika fort som turen började var den slut. Ser fram emot att komma tillbaka till Höga Kusten. Skönt med ett kort och enkel njuttur, det måste inte paddlas långt för fina upplevelser.
I tisdags kom jag mig ut med kajaken, med kaffe och kanelbulle i lasten. Så skönt att få landa på en klippa och dricka gott och äta gott och bara slappa.
Startade turen i Löruddens fiskeläge och paddlade ut till ostsidan av Brämön. Det låg en hård nordväst på havet, Gubbens fyr visade 10-14 m/s. Att paddla ut gick lätt, lite strävsammare var det att komma sig tillbaka från Brämön till Lörudden.
Brämöns fiskeläge
Höjdpunkten under turen, bortsett från kaffet, var att återigen få se en fin havsörn. Fick syn på den då den satt på en klippa innan den lättade värdigt och mäktigt. En otroligt vacker fågel!
Igår kväll var jag ut på Sundsvallsbukten och mötte upp tre HBB-paddlare: Jan Olof, Victoria och Jonna. Stötte på dem mellan Storholmen och Rödön.
Gjorde följe med dem en rejäl stund och surrade om ditten och datten. Riktigt trevligt! Passade på att lämna över lite fikabröd innan jag lämnade dem och paddlade åter mot Hartungviken.
Länge har jag varit nyfiken på Havspaddlarnas Blå Band, en riktigt lång tur runt hela Sveriges kust med kajak. I år kom jag till start men kom ej till mål. Long story short: Jag tappade sugen längs vägen.
Jag paddlade från Svinesund till Malmö. På stort låg jag i fas med min turplan, jag kom till Malmö två timmar efter plan. Även utrustningen funkade som den skulle och jag upplevde inte att jag saknade något.
På det stora hela var kroppen även med i matchen. Handlederna klagade lite första tre dagarna. Efter att ha ändrat lite på greppbredd på paddeln så slutade handlederna gny.
Summa sumarum: Plan, packning och kropp funkade bra men lusten till turen rann ur mig längs vägen.
