Jag har använt Hilleberg Staika sedan slutet av 90-talet. Det är ett fantastiskt tält som passar för många användningsområden. Jag använder det framför allt på fjället på vintern men även då jag och frun paddlar och tältar tillsammans.
Staika designades från början för paddlare som ville ha ett stabilt och fristående tält.
Frugan och jag började paddla havskajak i slutet på 90-talet. Från början så använde vi ett tunneltält, men vi insåg att det inte var så praktiskt för oss som gillar att natta på klippor, vi ville ha ett fristående tält. Vi beställde ett Hilleberg Staika och har aldrig ångrat oss. Vi har slitit ut det första Staika-tältet och är nu inne på vårt andra.
Staika tillhör Hillebergs Black Label serie av tält. Den serien tält är gjord för att tåla tuffa turer, oavsett väder och årstid.
Bilder kommer senare.
Jag måste säga att Hilleberg Staika är ett av mina favorittält. För våra användningsområden, paddling i skärgård och skidturer på vinterfjället, får den fem absider av fem möjliga i betyg. Det finns en anledning att vi använt tältet i närmare 25 år och att vi är inne på Staika nummer två.
Det kom ett paket häromdagen, jag hade beställt ett set med Hilleberg snöpinnar. Sen cirka tjugo år har jag haft ett set om sex stycken pinnar, men jag ville ha fler för tältning i utsatt väder på vinterfjället. Tufft väder på vinterfjället ska man inte underskatta.
Av ren nyfikenhet så la jag de gamla pinnarna bredvid de nya och jämförde dem. Är det någon skillnad. Detta är vad jag hittade.
Våra snöpinnar är lätta, starka och smidiga att använda, och fungerar bra även i sand. Vi tyckte att de allra flesta snöpinnarna på marknaden var alldeles för mjuka, de böjde sig i allt utom nysnö, och därför utvecklade vi våra egna i extrahärdad aluminium. De är designade för att klara både hård kontakt med spadar, isyxor och annan vinterutrustning samt hårt packad snö men är samtidigt mycket lätta. Kroken och linan ger dig möjlighet att antingen gräva ned pinnen i snön eller sanden eller använda den på vanligt sätt. En förvaringspåse i vårt kraftiga XP-material (se tält- & tillbehörspåsar) ingår.
Hilleberg
Totalt har jag nu tolv stycken Hilleberg snöpinnar och det känns bra. Jag vill kunna koppla i alla markhörn på tältet och i alla staglinor, utan att ta till stavar eller skidor.
Hösten är här. Sakta förbereder jag mig för vinterns ankomst.
Nu är det bara två veckor kvar till starten av Mini Transat 2021. Det ska bli kul att följa! Man kan inte annat än fascineras av dessa små monster till segelbåtar och deras skeppare.
Har man tråkigt en kväll kan man alltid surfa på Youtube efter ”mini 650” filmer. Otroligt häftig och läcker segling!
Jag följer en kille på Youtube, The Sailing Frenchman. Han lägger ut nya filmer löpande så man kan följa hans projekt.
Vitörarna är en liten ö som ligger drygt två kilometer ut i havet utanför Gnarp i Hälsningland. Vitörarna är ett naturreservat sedan 1978. Där ute gillar jag att vara.
Norrfjärden – Vitörarna – NorrfjärdenSträcka: 21 kilometer
Då jag kastar loss från Norrfjärden känns det lugnt på vattnet, men Norrfjärden ligger skyddat från havet inne i en vik så det är lätt att lura sig. Jag vet att det blåst hårt under dagen men från nordväst, så det borde vara stilla på havet.
Så fort jag kommer ut på öppet vatten märker jag hur fel jag haft, det går rejält med sjö och blåser en del. När havsdyningen möter grundare vatten vid kusten så reser den sig och blir utmanande. Våglängden är 15 – 20 meter och våghöjden kring två meter.
Jag väljer att följa kusten söderut istället för att gå direkt ut på havet mot Vitörarna. Kortaste överfarten från fastland ut till Vitörarna är vid Sörfjärden. Fortsätter det vara grov sjö så kan jag alltid gå in till Sörfjärden och fika där. Vinden och vågorna skjuter på ordentligt: surfar med havskajaken i 17 km/h.
Då jag passerat Sörfjärden känns sjön mer hanterbar och jag bestämmer mig för att gå över till Vitörarna. Enligt väderprognosen så ska det fortsätta att lugna sig mot kvällen.
Vitörarna bjuder på fantastiskt fika. Jag hittar en fin sten att sitta på, kokar kaffe och dukar upp kaffebrödet. Det är så fridfullt att titta ut över havet och lyssna på vågskvalpet i vattenbrynet. Solen värmer och kaffet smakar väldigt bra.
Jag hade gärna sovit kvar på Vitörarna, men jag måste hem och det börjar bli kväll. Havet har lugnat sig nästan helt och jag kan titta in i fiskeläget på Vitörarna och sedan gena över vattnet direkt mot Norrfjärden. Solens låga kvällsljus leker och kastar bländade strålar i ögonen.
Det hinner bli svalt innan jag kommer fram till Norrfjärden. Då jag sätter mig i bilen visar den +7 grader. Hösten är på gång på riktigt!
När jag kommer fram efter en dag i kajaken så tar jag gärna på mig naturmaterial. Det är skönt att slippa syntetkläder, det har jag har på mig i kajaken hela dagen. Klättermusen Gefjon är en lätt, luftig och skön byxa i ekologisk bomull.
När jag skulle till Stockholm och paddla i början på sommaren så såg jag att det skulle bli väldigt varmt. Jag ville ha med mig en byxa som är luftig och lätt och som passar att ha på sig under varma sommardagar.
Jag har ett par Klättermusen Gere sedan tidigare men de är kraftigare, tyngre och framförallt varmare. Jag beställde Klättermusen Gefjon. Lite nervös var jag då jag inte hade provat dem innan eller ens sett dem i verkligheten.
Gefjon byxor är luftiga och flexibla klätterbyxor, perfekta för sommaren.
– Klättermusen
Jag måste säga att jag är väldigt väldigt nöjd med Klättermusen Gefjon. Som sommarbyxa gör de verkligen jobbet. Klättermusen Gefjon få fem byxben av fem möjliga i betyg av mig. En toppenbyxa!
Höga Kusten på hösten i finväder är riktigt bra. Det är lite båtar ute och det känns som man har skärgården för sig själv. Denna gång rundade jag Mjältön fördelat på två dagar, i strålande förhållanden. Och jag hittar en ny tältplats.
Docksta – RonönSträcka: 20 kilometer
Startar i Docksta på seneftermiddagen. Det känns i luften att hösten är i antågande, även om det är varmt. Kan fortfarande paddla i korta tights och en superunderställströja.
Har egentligen ingen plan för turen, mer än att komma ut och att jag skulle vilja upptäcka någon ny tältplats. Paddlar för omväxlings skull på insidan om Mjältön. Tror jag har paddlat denna väg en gång tidigare för en evighet sedan. Det är kul att möta öarna och Höga Kusten från ett ovant håll, miljöerna presenterar på ett annat sätt och det känns nytt.
Paddlingen går lätt även om jag har motvind i drygt 15 kilometer. Hittar en ny tältplats på Ronön västsida som jag tycker mycket om. Den är lite utsatt så man kan nog inte bo här på alla vindar, men på en snäll nordost så kan man slå upp ett litet tält.
Kvällen blir lugn. Det är så skönt att bara finnas till och njuta av utsikten. När solen gått ner kryper jag in i tältet och tänder gaslyktan och läser bok. Somnar vid 9-snåret, mätt och nöjd och glad.
Ronön – DockstaSträcka: 21 kilometer
Vaknar av mig själv vid 7-tiden. Solen når inte riktigt över trädtopparna så det är svalt och sovskönt inne i tältet. Tar en riktigt lugn frukost, dricker en liter kaffe och flyttar runt på klipporna för att fånga de få solstrålarna som når ner.
På hemvägen paddlar jag på Mjältöns utsida. Det är nästan inga båtar ute i skärgården. Ser två på vattnet vid inloppet till Baggviken då jag jag paddlar tillbaks mot bilen, konstigt att inte fler är ute en så här fin helg.
Vid Mjältöns södra udde får jag en pratstund med en kustbevakare, på vattenskoter, som kontrollerar ett fiskenät. Kustbevakare verkar som ett trevligt jobb en sån här dag, gissar att de finns tuffare dagar för dem.
Efter 21 kilometer är jag åter till bilen. Har varit ute i mindre än ett dygn men det känns som betydligt mer, en fin hösttur. Det behövs inte så mycket!
Det blev ett varv runt Mjältön: Västsidan på fredagen och ostsidan på lördagen. Trevligt att få se gamla kända miljöer från nya vinklar, låta öarna växa fram på nya sätt och ur nya perspektiv.