Jag har slitit på mina Mithril-byxor i 20 år. De är lite hängiga, jag har bytt bälte och jag har varit tvungen att lägga upp benen på dem. Men trots sin ålder så funkar de fortfarande och jag använder dem flitigt på vintern som plagg under skalbyxorna.
Under lång tid så var Mithril-byxorna borta ur Klättermusens sortiment: Nu är de tillbaka! På det stora hela påminner nya Mithril 3.0 visuellt om mina gamla Mithril. Mina saknar gylf annars ser de väldigt lika ut. Tror att materialet är tunnare i 3.0 än i mina gamla, men jag är inte säker.
Har inga direkta planer på att skaffa några Mithril 3.0: Jag har mina gamla Mithril som fungerar för det jag använder dem till på vintern. Och på sommaren trivs jag väldigt bra i mina Klättermusen Gere.
Jag gillar när leverantörer vågar låta bra produkter leva! Många företag byter idag namn på produkter eller byter ut produkter helt och hållet bara för att sälja mer. I botten är det vi som konsumenter som påverkar detta med vårt konsumerande. Våga köpa kvalité och våga köpa få saker som du gillar. Och våga använda saker länge!
Sommaren 2019 tror jag inte jag stängde sovsäcken en enda gång. Sov i huvudsak med öppen sida på sovsäcken. Önskade flera gånger att jag hade haft lakan över min Exped DownMat, hade varit skönt att kunna ha sovsäcken som täcke och ligga direkt på min DownMat.
Nu har jag skaffat ett lakan till min DownMat: Exped Mat Sheet. Materialet i Exped Mat Sheet känns lite som bomull men det är en syntetblandning. Har inte provat Mat Sheet utomhus än men väl inomhus. Den är skön mot huden och man sover gott på den. Trevligt!
Exped Mat Sheet är täckt på ovansidan, har nät på sidan och är öppen på undersidan. Man spänner fast den med ett snöre i fållen på undersidan. Kolla in videon nedan.
Härom dagen lanserade Nelo sin nya serie surfskis. Dels har modellerna 520, 550 och 560 uppdaterats dels har det kommit en helt ny modell som heter 540.
Genom åren har jag ägt ett par olika surfskimodeller: Fenn Elite SL, Fenn Swordfish och Epic V10L. Den som jag trivts bäst med på havet är den stabila Fenn Swordfish. Talesättet: ”Stability before speed!” gäller, att vingla omkring ute på vattnet är inte roligt.
Jag har länge varit sugen på att ha en Nelo kajak. Och av de modeller som lanserats nu tycker jag 540 och 550 känns väldigt intressanta. Hoppas hitta ett tillfälle att testa dessa modeller.
Södra Berget i Sundsvall är en fantastisk plats, särskilt när det är täckt av vacker kall snö. Man bara vill kalla det Södra Massivet, så vackert är det.
Idag körde vi familjesportlovsdag på Berget. Vi åkte en två timmar lång skidtur tillsammans. Startade hemma vid dörren och åkte aldrig på samma spår, det är häftigt att kunna göra i mars på hemmaplan. Tog även en fika i den varma solen inne på Ängen.
Snö, minusgrader, sol, blå himmel och vindstilla: Det är bra skit!
Åstön är ett naturreservat som ligger längst ut på Tynderölandet i Timrå kommun. I drygt 40 år var det skjutfält för LV5. 1982 lades skjutfältet ner och sen 2000 är området naturreservat.
Åstön är ett härligt område med klippig kustlinje. Ofta är sjögången tuff där ute när havet möter en udde. Att färdas på vattnet är inte alltid lätt och man förundras över fiskarna som levde här ute för 100 år sedan och mer.
Fredag 28/2
Flexade lite från jobbet och lastade bilen med en välfylld ryggsäck. Himlen var klarblå och solen värmde. En vårdag fast i februari. Vintern i år har inte varit som den ska vara.
Parkerade bilen i Skeppshamn. Vandrade sedan två kilometer ut till en klippa jag kollat på vid olika tillfällen. Slog upp mitt tält, bryggde en kopp kaffe och åt en kanelbulle.
Kunde inte låta bli att reflektera, med utsikt över havet, över den konstiga vintern vi haft här hemma. Mycket värme, mycket regn och en hel del blåst. Snön har lyst med sin frånvaro. Tillfällighet eller nått man får vänja sig vid?
Efter en slö eftermiddag på klipporna blev det en tidig kväll. Lyssnade radio och läste bok en stund, somnade redan vid halv åtta.
Lördag 29/2
Vaknade som väntat tidigt. Kallt utanför tältdörren. Trynade länge och väl i sovsäcken. Valde att äta frukost inne till ljuset av gaslyktan.
Tog sedan på mig allt dun jag hade med i ryggsäcken och tog mig ur tältets värme och ombonade miljö. Konstig känsla att i februari stå på kala klippor utan snö och titta på öppet vatten, ackompanjerat av vinterljus. Oavsett det konstiga känslan var det väldigt vackert.
Vek sedan ihop lägret och begav mig hemåt. Återigen ett 24 timmars äventyr som gav mersmak: Nära och kort kan kännas långt och mycket.
Lärdomar
Ta med två gastuber på kalla tältturer. En som gaslyktan kan sitta på och en till köket. Att skruva av och på saker flera gånger känns onödigt. Och att kunna ha gaslampan tänd i tältet hela tiden ger värme och mys.
Man behöver inte stuva undan dunjackan när man går och lägger sig. När den åker av och man kryper ner i sovsäcken så kan man lägga den över fotdelen på sovsäcken, då gör den nytta utan att ta nämnvärd plats.
Jörgen Kard på Kajaksidan har utvecklat en liten vingpaddel för turpaddlare. Den heter Greentip T-Rey. Paddeln väger ynkliga 590 gram och bladytan är så liten som 515 cm^2. Utöver den lilla bladstorleken och låga vikten så är bladet flexibelt och bör kunna klara olyckor och misshandel bra.
Det verkar vanligt att havspaddlare vill ha stora blad. Jag vet inte varför. Själv använder jag små paddlar då jag turpaddlar. Min Jantex Beta Rio, som jag använder på tur, är i storlek Baby (600 cm^2), dvs den minsta Beta Rio modellen som tillverkas.
Jag kan inte annat än rekommendera små blad i havskajak. Man spar ork, fingrar, handleder och axlar. Och det går lika fort om det är viktigt.
Paddeln T-Rey från Greentip är en mindre plast-variant av kolfiberpaddeln Rey. T står för Touring som den i grunden var tänkt för. Men nu har vi haft den i några månader, samt så har vi lånat ut den till olika personer och har då märkt att den har ett klart bredare användningsområde än vad vi tänkt från början.
– Jörgen Kard
Greentip T-Rey ser spännande ut, en annorlunda paddel och ännu mindre och lättare än min Beta Rio Baby. Skulle gärna prova den. Och riktpriset är lågt: 1990 SEK.
Christian Dietz har lanserat en ny sida: Paddelkalender.se. Sidan är i första hand tänkt som en kalender för tävlingar och tävlings/träningsrelaterade event, men det finns tankar om att sätta bredare fokus framöver.
Bra initiativ att samla event på ett ställe tycker jag. Sidan innehåller både svenska och internationella arrangemang. Man når kalendern på två olika adresser.
Det moderna samhället med all elektronik har sina fördelar: Man har alla chanser att mäta saker, dokumentera och kommunicera med familj och vänner. Utmaningen är att mata elektroniken med ström, särskilt då man befinner sig på tur.
Solpanelen och batteriet
Jag använder mig av en solpanel (Nomad 14) och ett laddbart batteri (Venture 30) från GoalZero. Beställde utrustningen från Outnorth.
Jag har varit i kontakt med GoalZero och enligt dem så ska grejerna tåla vatten. Trots detta så har jag säkrat upp ytterligare mot vatten, mer om det senare.
Solpanelen ger 14 watt och batteriet lagrar 7800 mAh. Panelen ska ladda batteriet på 5-8 timmar. Batteriet ska räcka till två till tre laddningar av mobilen, eller 20 laddningar av klockan osv.
Panelen och batteriet har jag ha liggande på akterdäck på kajaken under de fina dagarna. Tillsammans väger panelen och batteriet cirka nio hekto.
Ytterligare vattentätning
Har ordnat en lösning för att ytterligare skydda kopplingarna mellan solcellen och batteriet, men även själva batteriet. Köpte en Sea to Summit Lightweight Drysack om fyra liter på Naturkompaniet.
Klippte sedan ett litet hål i botten på påsen. Trädde laddkabeln från solcellen genom hålet. Tejpade så tätt jag kunde med eltejp och vulktejp runt kabeln och hålet i påsen.
Påsen med kabel som sticker ut ur rullöppningen.
Nu har jag alltså en påse som jag kan lägga batteriet och all kabel i och sedan rullstänga igen. Det borde hålla tillräckligt tätt för stänk och översköljande vatten när det ligger på akterdäck på kajaken. Särskilt med tanke på att både batteri och solcell i grunden ska tåla vatten.
Hur funkar det i verkligheten
Förra säsongen testade jag solpanelen och batteriet på riktigt. Jag är riktigt nöjd med resultatet! Ett exempel från en tur till Vitörarna, mellan Sundsvall och Hudiksvall nedan.
Då jag kastade loss vid lunch var batteriet laddat till 80%. Solen sken. Hade panelen på akterdäck under paddling och lutat mot en sten då jag var på land. Under kvällen laddade jag min pocketkamera som blivit tom. Under hempaddlingen dagen efter så låg solcellen på akterdäck igen. Då var det blandad solighet.
Solpanelen mot en sten på eftermiddagen och kvällen
Då jag avslutade paddlingen var batteriet fulladdat. Så trots att jag hade begränsat antal soltimmar och laddade en kamera, så gick jag plus på laddningen i batteriet. Batteriet var dessutom torrt och fint i sin påse.
