Helgen som gick de var sista dagarna innan det var dags att bege sig till kontoret för arbete. Vad bättre då än att få komma ut på en paddeltur med Lilla Frun. Solsken, värme och stilla väder.
Det blev en kort paddling från Spikarna till Flatskäret. 16 kilometer enkel väg. Gott om tid för bad och slöande. Dit på lördagen och tillbaka på söndagen.
Husum och Sundsvall är kanske inte mest kända som vackra platser att starta paddlingar på. Men mellan de två orterna ligger världsarvet Höga Kusten som ett smycke. Jag gillar Höga Kusten, det är lätt att gilla Höga Kusten. Och med kajak kommer man lätt åt platser där få andra är.
Familjen släppte av mig på Husums Båtklubb. En fin liten båtklubb med en sjösättningsvänlig båtramp. Frun bjöd på pizza bakad på Trangia-köket som middag innan jag kastade loss.
Sökte mig utåt till Holmarna. Där såg jag inte längre Husums-fabriken och det kändes bra. Träffade ett par fiskare som tipsade om en övernattningsstuga. Jag tackade för tipset, men sade att jag föredrar klippor. De verkade inte förstå hur man kan gilla att bo på klippor.
Öppnade ögonen tidigt på fredag. Hann inte mer än öppna dem så började det regna. Trynade i sovsäcken. Efter en timme slutade det regna och jag kunde fixa frukost. Dagens mål var att nå Värnsingarna, öster om Ulvöarna, som jag längtat efter att besöka.
Paddlade via Skagsudde, Skeppsmalens fiskeläge, Grisslans fiskeläge, Vågön, Trysunda, Skrubban och sen ut till Värnsingarna. En fin tur där det hände saker för sinnet med jämna mellanrum. Dagen gick fort och plötsligt var jag framme.
Värnsingar hade jag tänkt besöka redan ifjol sommar. Av olika anledningar blev det inte av. Jag har spanat på öarna på satellitbilder. Blev trots det positivt överraskad då jag kom dit: En finfin plats att tälta på. Hoppas alla som besöker öarna är fortsatt noga med att inte lämna några spår efter sig.
Slöade och njöt hela seneftermiddagen och kvällen. Fy tusan vad skönt.
Ännu en tidig morgon. Havet låg som en spegel. Det var en mäktig känsla att bryta vattenytan i tystnad. Passerade Ulvöhamns fiskeläge där de flesta sov.
Paddlade vidare mot Bönhamn där jag hade planerat in lunchstopp. Som tur var hade Bönhamns Brygga öppnat redan klockan nio, så det var bara att beställa mat och njuta.
Efter Bönhamn gick det lite snett. Det slutade med att jag paddlade totalt 87km under lördagen. Hade svårt att hitta en bra plats att slå läger på söder om Gaviksfjärden. Har letat där tidigare och det är lite svårt om man är kräsen. Slutade i alla fall med att jag passerade Härnösand och ut till Svenskär i inloppet till Södra Sundet. På Svenskär blev det nattvila.
Frågan är om jag kommer paddla 87km igen. Det gick rätt ”lätt” men sådär himla skojsigt var det inte de sista tre milen. Men intressant att ha gjort det. Tog i alla fall strax under elva timmar i paddlad tid.
Sista dagen skulle jag till Spikarna/Sundsvall för att bli upplockade av familjen. 28km kändes pyttekort efter dagen innan. Var lite öm i skinnet i vänstra handen men hade inte ont någonstans. Tur! Var lite orolig för axlarna som har kunnat strula.
Tog en lunch på Flatskäret med bad och kaffe. Klipphängde tills det var dags att paddla in till Spikarna.
En skön drällardag som värdig avslutning på en trevlig tur.
Det är sällan Jessika och jag kommer ut och tältar med kajaker. Det gör varje tillfälle mer uppskattat. Andra veckan på semestern hittade vi en lucka och drog till Hudiksvalls skärgård. Paddling i Hudiksvalls skärgård är vilsamt, vackert och trevligt. Passade på att slöa så mycket som möjligt.
Sträcka: 15km
Vi startade turen i Saltvik någon mil utanför Hudiksvall. Det blåste friska nordliga vindar. Vi höll oss nära land och utforskade små vikar och skär. Paddlade Saltvik-Granskär-Brusen-Tunaolmen-Idenorsolmen. Hittade en fin tältplats på en strand på Idenorsolmen som vi slog läger på.
Sträcka: 18km
Onsdagen bjuder på en fantastisk paddeldag. På morgonen ligger havet som en blank spegel. Vi paddlar Idenorsolmen-Ljusgrund-via blandade småskär-Innerstön-Kråkön-Drakön.
Hittar en finfin tältplats på en klippa på Drakön. Precis som vi ville ha det. Tyvärr läcker Jessikas uppblåsbara liggunderlag, så hon sover lite hårt på klippan.
Attackslöade på klippan. Njöt av bad, radio och god mat. Jessika paddlar även till gästbryggan i Storhamn på Agön och kollar in läget, bara några få båtar ligger ankrade vid bryggan.
Sträcka: 25km
Paddlingen hem från Drakön till Saltvik blir tuff. Den nordliga vinden är åter med besked. Det går rejält med vita gäss på vattnet och på sina ställen grov kort sjö.
Vi väljer att gå i lä och följa strand så mycket vi kan. Vattnet är fortfarande förvånansvärt kallt. Vi känner inte för att hamna i bekymmer på kallt öppet vatten i sjö och blåst. Snirklar Drakön-Kråkön-Innerstön-fastland-Saltvik.
Strävar mot vinden och sjön och kommer fram mosiga efter 25km. Jessika har sju riktig prydliga blåsor i händerna. Vi känner oss glada och nöjda med turen. Hoppas kom ut tillsammans igen snart.
Prova paddling i Hudiksvalls skärgård om ni har några dagar över!
Startade en paddeltur i Sundsvalls segelhamn igår, väl medveten om att ett oväder var på väg. Frågan var bara när det skulle komma och om meteorologerna skulle ha rätt. Hade siktet inställt på Hudiksvall, så fick allt anpassas efter vad som skulle komma hända.
Paddlingen ut ur Sundsvallsbukten var finfin. Tog en fika sittandes i kajaken i Juniskär. När jag rundade Lörudden så mötte jag sydlig vind, sur ilsken sydlig vind. Inget bra tecken. Sydlig vind skulle föregå ovädret. Mycket riktigt: Söderöver inne på land så såg jag vädret komma.
Det blev en kamp mot klockan att hinna ut till Brämöns södra udde innan regnet. Den sydliga motvinden gjorde vad den kunde i tvekampen. Vi kan väl kalla det dött lopp mellan mig och vädrets makter: Jag hann få regn på mig och bli lite blöt men jag hann in i tältet innan det small till på riktigt.
Och jädrar vad väder det blev: Haglet, regnet och vinden slet och rev i tältet ackompanjerat och åska av sällan skådat slag. Jag hade inte fått upp några tältpinnar att stadga bågarna med, fick sitta på insidan och hålla emot när tältet böjde sig i värsta vindbyarna.
Efter regn kommer solsken och det var uppehåll av och till så det gick att vara ute och njuta av ljuset och slöa på klipporna.
Innan jag somnade ringde frugan, hon skulle jobba på tisdagen. Jag beslöt mig för att sova natten och sedan avbryta turen mot Hudiksvall för att åka in och hjälpa till lite. Hälsingland och Hudiksvall finns kvar.
1992 skaffade jag min första kamera, en analog systemkamera från Canon. Sen dess har jag bara använt Canon-kameror: Analoga, digitala, system och pocket. Så när jag valde en Panasonic Lumix LX15, i slutet på 2018, som min nya digitala kompakt så var det med viss nervositet.
Mått: 105.5 x 60 x 42 mm
Vikt: 310 g med batteri och minneskort
Sensor: 1-type High Sensitivity MOS Sensor / 20.9 MP
Optik: Leica DC Vario-Summilux / f 1.4 – 2.8 / 9 Diaphragm Blades. 24-72 mm zoom.
Jag hade en enkel kravbild på min nya kompaktkamera: Tänkt för foto ej video, bra på stillbild/skaplig på bildserier, raw-format på bilderna, bra bildkvalitet, smidig, lätt att ställa in bländare/ISO/exponeringskompensation, vinklingsbar skärm, app för att styra kameran och relativt billig.
Jag använder min Lumix mest för att fota stillbild. Allt som oftast med bländarautomatik. 99% av mitt fotograferande sker på det sättet.
Bländare: Det finns en fysisik ring på optiken där man ställer in bländaren. Skön old school känsla.
Exponeringskompensation: Man kan programmera en vridbar ring på optiken. Där har jag placerat exponeringskompensationen. Smidigt att bara vrida för att öka eller minska exponeringen.
ISO-inställning: Man kan programmera en ratt vid höger tumme. Där har jag placerat ISO-inställningen. Smidigt att bara vrida för att öka eller minska ISO.
Lagring av bilder: Jag har ställt in kameran på neutral bildåtergivning och jag sparar både RAW och JPG. RAW för efterbearbetning i Adobe Lightroom och JPG för att lyfta över till telefonen.
Wlan: Man kan programmera Fn-knappar på baksidan av kameran. Där har jag placerat av/på av wlan i kameran. Då är det lätt att koppla samman kameran med mobiltelefonen.
Är väldigt nöjd med kameran. Saknade helt fog för oron då jag beställde kameran. Skulle jag beställa en ny systemkamera, och inte hade Canon-optik sedan tidigare, då skulle jag nog faktiskt ta en kik på Panasonics systemkameror oxå.
Betyg: 4 av 5 bländarringar.
Rödögubben är en fyr som ligger öster om Sundsvall. Den ligger på ön med samma namn. Den anlades när den nya lotsstationen i Spikarna byggdes 1965. Fyren blev som ny felmålad, röd-svart istället för vit-svart. Numer är den vit-svart.
Efter allt midsommarfirande packade jag kajaken på söndagen. Sjösatte inne i Sundsvall och paddlade de 17 km ut till Rödögubben. Skönt att komma ut på vattnet. På vägen ut mötte jag lokala SSRS som övade. Fick en pratstund med skepparen på Rescue Runner:n.
När jag kom fram till Rödögubben hängde det regn i luften. Molnen mullrade och hotade. Hann få upp tältet innan regnet. Åt middag medans det regnade. Sedan klarnade det upp och det blev en fin kväll. Lyssnade på radio och spanade in ön.
I måndags skulle jag bara ta mig in till Spikarnas fiskeläge där familjen skulle plocka upp mig. En kort paddling på 5 km. I Spikarna hann jag njuta det klara sommarvädret en stund innan familjen dök upp. Då blev det träning för fru och dotter och bageribesök för mig och sonen.
Ibland kan det kännas ”meningslöst” med miniäventyr men allt som oftast är man nöjd efteråt.
Jättholmarna är ett par öar som ligger ute i havet öster om Mellanfjärden, mellan Sundsvall och Hudiksvall. Öarna ligger 4,5 km ut från land över öppet vatten, så det får vara lugnt väder och man får vara trygg i sin kajak om man ska dit. Särskilt om man är ensam.
Jag sjösatte i Mellanfjärden och stävade över spegelblankt vatten ut mot Jättholmarna. Hade spanat på satellitbilder på nätet och var faktiskt inte så förhoppningsfull: Det såg ut att vara väldigt mycket sten. Men jag blev positivt överraskad, riktigt positivt överraskad.
Jättholmarna är ett litet smycke: Det finns fina stenhällar, ett fiskeläge, ett par sandstränder…och en hel del sten oxå. Skulle gärna tälta därute någon gång.
Klev iland på en en liten ö som heter Klubben vid Jättholmarnas östliga udde. Fikade kaffe, smörgås och dotterns hembakade rabarbermuffins. Njöt av ensamheten och den fria utsikten mot söder och öster.
Överfarten in till fastlandet igen blev händelserik. Vinden hade börjat dra rejält och sjön byggde upp fort. Fick surfa ordentligt. Hela överfarten kändes som att åka tvättmaskin. Det var skönt att komma in i lä vid Mellanfjärden igen och få fastland under fötterna.
Nationaldagen bjöd på fantastiskt väder. Jag startade sent på eftermiddagen, kom loss hemifrån vid 15-snåret. Styrde bilen mot kända marker: Norrfjärden. Siktet var inställt på att natta på Vitörarna.
Paddlade cirka 90 minuter från Norrfjärden för att nå Vitörarna. Lugnt och stilla på havet, bortsett från säl och sjöfågel var det väldigt lite rörelse.
Slog läger på Vitörarna, njöt av kvällen, ljuset, tystnaden och av att stirra på horisonten. Sov sen som en prins tills imorse. Två koppar starkt kaffe och sedan tillbaka till Norrfjärden via Sörfjärden.
Mer kan man inte önska!
Alla vill vi väl sova gott ute. Att efter en hel dags upplevelser kunna krypa in i tältet och sova gott, mjukt och härligt och vakna pigg nästa dag redo för nya äventyr; Så vill man ha det.
Genom åren har jag sovit på alla möjliga typer av liggunderlag: enkla klassiska liggunderlag, självuppblåsande tunna liggunderlag, uppblåsbara-badmadrass-liggunderlag-från-mack och nu senast lätta uppblåsbara liggunderlag med isolerande fyllning.
Mina önskemål då jag letade efter en ny sovmatta är ganska enkla.
– Varm
– Lätt
– Tjock
– Enkel att hantera
– Bärbar
– Ohalkig
Huvudsakligt användningsområde: Vintertur med pulka och havspaddling med boende på klippa på sommar.
Jag har provat Exped Synmat HL Winter. Den var helt okey, men jag är inte riktigt nöjd. Skam den som ger sig. Jag gav mig på Exped Downmat 7LW.
Om jag ska ge den betyg utifrån användning i kajak och på vintertur med pulka: 4 av 5 möjlig.
