Efter arbetsveckan var det tid och plats för ett fredagsmys på havet. Höll på att fastna med rumpan i soffan efter jobbet men lyckades slita mig. Sjösatte kajaken i fiskeläget Spikarna på Alnö utanför Sundsvall och styrde ut på havet via den lilla kanalen.
Klädsel: Superunderställskalsonger, superunderställströja, keps, glasögon och flytväst.
Väder: Soligt men svalt. Kring 10 grader i luften då jag kom iland efter turen. Vattnet är kallt men inte svinkallt, man kan stå i vattnet någon minut innan det börjar svida i benen.
Som vanligt då man kommer ut på havet så märker man att Sundsvall har mycket sjötrafik. Såg två fartyg som skulle in i hamn. Och då jag kom tillbaka till Spikarna så gick lotsen ut för jobb. Nästan var och varannan gång jag är i Spikarna så går lotsen ut.
Draghällan är en fyr som ligger mitt i Sundsvallsbukten som en tydlig utsjöfyr i inloppet till Sundsvall. Ön är liten: Nyser man så halkar man ön. Varje år brukar jag försöka få till en paddling runt fyren. Idag var det dags igen.
Startade i Sundsvalls gästhamn. Ett bra ställe att starta på då det är smidigt att komma ner till vattnet och parkera bilen. Paddlade sedan raka vägen ut till Draghällan. Trots att det var helt stilla vatten inne i stan så sög och hävde sig vattnet vid Draghällan. Hann fånga lite av den sista kvällssolen innan jag vände hemåt igen.
Vägen ut till Draghällan är fin. Man ser havet och horisonten. Vägen tillbaka in till Sundsvall är inte lika vacker. Man får kisa rejält om man ska missa att se: Oljecisternerna, Gränges Aluminium, Ortvikens Pappersbruk och motorvägsbron som går över inre Sundsvallfjärden. Nåja nåja. Man får ta det onda med det goda.
Det är två veckor sedan jag var ute på havet med havskajaken, känns som en evighet. På de två veckorna har värmen försvunnit och det känns som sommaren är oåterkalleligt över. Man får ta vara på de stunder som ges.
Även om jag paddlat runt Brämön otaliga gånger så är det en tur som jag fortsatt uppskattar mycket. Startade som vanligt i Lörudden. Paddlade sedan medurs runt Brämön med fika på utsidan ön med utsikt över havet.
Turen blev 17km. 13 grader i luften och 13 grader i vattnet. Livet behöver inte vara krångligare än sol, paddling, kaffe, smörgås och en klippa.
Vindstilla i Brämösundet på väg tillbaka till Lörudden
Efter sommaren hade jag dagar över på semesterkontot. När sommarvädret tog ett omtag i helgen så var jag snabb att ta ledigt från jobbet på måndagen. Styrde kosan mot Hudiksvall. Sol och svaga vindar var utlovat.
Söndag
Sjösatte kajaken inne i Hudiksvalls hamn. Hade Kanothuset som granne då jag sjösatte. När jag bodde i Hudiksvall som ung så höll vi jolleseglare till i huset. Men ursprungligen ska där ha varit en aktiv kanotklubb och det har tydligen varit kanot-SM här på 30-talet nån gång.
Sträckpaddlade ut till Idenorsolmen där jag byggde bo. Fick en vansinnigt fin kväll. Det är skönt då man hinner filosofera en stund för sig själv och titta på en horisont och en solnedgång. Somnade vid 21-tiden.
Filosoferande och solnedgång
Måndag
Vaknade tidigt. Disigt ljus på morgonen med sol som strilade fram försiktigt. Slöade allt jag kunde och drack kaffe.
Disig vacker soluppgång över Hölick
Vek samman tält. Hade ursprunglig tanke att ta mig direkt in till Hudiksvall igen. Men, fick nån ingivelse och vek söderut ut till Kråkö först. Värt varenda paddeltag! Kråkö fiskeläge låg stilla och vackert. Tre segelbåtar i gästhamnen som alla hade förståndet att samla den sista sommarvärmen.
Spegelblankt i Kråkö fiskeläge
Efter Kråkö dundrade jag rakt över fjärdarna in till Hudiksvall. Lunchade på Ljusgrund. Varm paddling. Svag svag vind i ryggen och gassande sol. Trodde jag skulle bli knäpp av värmeslag.
Hudiksvalls skärgård är liten men fin. Tveklöst värd ett besök om man inte varit där.
Älskar att komma hem från en tur och koppla upp kameran till datorn: Att få sätta sig ner och uppleva turen en gång till med en kopp kaffe i lugn och ro är skönt. Denna gång härskade trollen i skuggorna och vädergudarna över himlen, världsarvet Höga Kusten visade sig från sin bistra sida.
Fredag
Startade turen på fredag eftermiddag. Sjösatte i Näske båthamn. Det är en fin båthamn med närhet till många fina områden i Höga Kusten. Hamnen är skyddad men det var ingen tvekan om att det skulle bli en tuff resa söderut mot Mjältön.
På fritt vatten stämde vågorna och motvinden upp till dans. Jag stångade kajaken genom den korta, höga och motiga sjön. Blundade och stängde munnen gång efter annan då vattnet kom flygande från förskeppet. Farten var låg men humöret på topp.
Landade till slut på en klippa på Käringskäret. Tänk jag har seglat och paddlat på Höga Kusten i nästan 20 år och har helt lyckats förbise denna lilla ö. Käringskäret ligger strax norr om Sveriges högsta ö: Mjältön.
Byggde bo på en fin hälla nära vattnet. Åt sedan en enkel middag bestående av: Brie, jordnötter, ölkorv och körsbärstomater. Sen fick jag inte mer gjort den dagen. När jag stängde ögonen regnade det ute. Sövande ljud.
Lördag
Vaknade första gången vid 05-tiden. Öppnade yttertältet. Spanade lite på horisonten och somnade sedan om igen. Vaknade igen vid sjusnåret.
Masade mig ur sovsäcken och skrämde liv i den gamla gubbkroppen. Tältet var blött efter kvällens och nattens regn. Klippan däremot var torr. Upptäckte till min fasa att jag hade glömt kaffet hemma: Glöm aldrig kaffet hemma! Man får jätte jätte ont i huvudet åt lunchhållet till. Fick bli nyponsoppa och smörgås till frukost.
Alla prognoser var ense om att det skulle börja blåsa rejält från syd. Det blir grov sjö på Höga Kusten det. Vek ihop lägret och kastade loss vid strax efter 9-tiden. Det gick redan sjö och blåste på öppet vatten. Snittade 10,7 km/h över en timmes paddling in till Näske båthamn, med toppfart på dryga 14 km/h. Underbara surfförhållanden. Tokroligt med fin sjö och vind i ryggen. Hade gärna fortsatt på samma sätt i en hel dag.
Slut på turen. Men som sagt: Glöm aldrig kaffet hemma! Man får jätte jätte ont i huvudet åt lunchhållet till.
Under två års tid har jag använt mitt Hilleberg Soulo och nu är det dags för en review av Hilleberg Soulo. Året runt använder jag tältet: varmt som kallt. Det är det tält jag nästan alltid packar då jag ska ut själv på tur, oavsett om det är på vandring, paddling eller skidor. Det är mitt favorittält som används flitigt. Soulo betyder “ö” på samiska.
Kravbild då jag skaffade Hilleberg Soulo
När jag skaffade mitt Hilleberg Soulo var det ett par punkter som stod på kravlistan.
Enmanstält
Självstagande
Absid
Åretrunt
För paddling i första hand
Vintertältning i andra hand
Kompakt och någorlunda lätt
Fakta kring Hilleberg Soulo
Soulo är lätt att sätta upp i stort sett var som helst. Det är mycket starkt men ändå lätt och därför idealiskt för praktiskt taget all användning. Under tältets utvecklingsperiod ansåg våra testare att det var perfekt för de flesta turer. Alpinister och expeditioner väljer Soulo för låg vikt i kombination med hög styrka, vilket även uppskattas vintertältare. Turcyklister, motorcykelåkare och kanotpaddlare gillar Soulo för dess fristående egenskaper och kompakta packformat. Långtursvandrare, ryggsäcksturister och helgcampare attraheras av den låga vikten och den integrerade absiden, medan vinteranvändare och alpinklättrare uppskattar förmågan att klara snöbelastning. Långa personer blir glatt överraskade över den generösa ligglängden, och alla uppskattar tältets rymd.
– Hilleberg
Nettovikt: 2,0 kg
Bruttovikt: 2,4 kg
Yttertältsväv: Kerlon 1200
Stänger: 9 mm (2 x 344, 1 x 285 cm)
Markpinnar: 12 V-peg
Färger: Grön, Röd eller Sand
“Nettovikt” avser ytter- och innertält samt stänger. “Bruttovikt” är tältet packat med allt som ingår.
Användning av Hilleberg Soulo
Hilleberg gör instruktionsfilmer för sina tält. De brukar finnas på svenska, engelska och tyska.
Hillebergs instruktionsfilm för Soulo
Plus för Hilleberg Soulo
Välkonstruerat och -sytt. Klassisk Hilleberg-känsla i allt.
Tältet är kompakt och markbilden är liten. Det är lätt att hitta platser att slå upp tältet på.
Tältet är väldigt lätt att sätta upp och plocka ner.
Takrännan på takpannan är en tjusig detalj. Den gör att det inte droppar från takpannan och in i absiden då man öppnar dörren.
När man ställer upp tältet med markpinnar/stenar så står det bombsäkert. Det känns som ett väldigt tryggt tält om vädret skulle sätta den sidan till.
Lagom innerutrymmen för vår/sommar/höst och en person.
Bra innerhöjd i tältet.
Bra ventilation. Men inget magiskt.
Man får plats i tältet med liggunderlag som är Long och Wide.
Minus för Hilleberg Soulo
Det är ett litet tält. Att kalla det minimalistiskt är inte rätt. Men innerutrymmena och absiden är begränsade. Vår, sommar och höst funkar det jättebra. På vintern med mycket utrustning och bylsiga kläder så kan man få tänka till.
För att tältet ska stå prydligt så krävs fyra markpinnar eller stenar. Det är inte lika spänstigt i konstruktionen som Staika. Staika står prydligt utan nån form av stöd från staglinor. Jag har skaffat 10mm stänger till mitt Soulo och då behöver jag inga staglinor, utom då det blåser.
Innertältet är asymmetriskt och tanken är att man ska ligga åt ett håll (det går dock att ligga åt bägge hållen).
Det finns bara fickor i innertältet i huvudändan.
Regnskyddet vid dörrens dragkedja kunde ha varit längre. Jag fastnar ofta i starten på regnskyddet då jag har haft dörren öppen (se bild nedan).
Sammanfattning och betyg för Hilleberg Soulo
Är väldigt nöjd med mitt Hilleberg Soulo, även om det finns saker som jag kunde önska mig mer av. Med 10mm stänger och footprint väger mitt Soulo 2,7kg.
Mest av allt hade det varit intressant att se en Black Label version av tältet: Aning större tält, symmetriskt, innerfickor vid bägge ändarna och med grövre bågar. Två saker jag är ute efter:
Skapa lite mer utrymme i tältet för vinterturer. På vintern har man mer kläder och skrymmande utrustning. Och dessutom tillbringar man mer tid i tältet än på sommaren.
Göra tältet lika stadigt på klippor som Hilleberg Staika. Soulo är fristående men kräver markstöd för att duken och tältet ska stå prydligt (om man inte använder 10mm stänger). Staika t.ex. står snyggt helt av sig själv utan stöd.
Visst skulle detta göra tältet tyngre. Men på vintertur med pulka och på sommaren för paddling så gör inte detta så mycket.
Betyg: Starka 4 av 5 absider.
Fotografier på Hilleberg Soulo
Färgkodning vid stångfickorna.Takpannan fästs med smidiga krokar.Ventilationen som finns under takpannan i toppen på tältet.Staglina som lindas runt tältstången.
Skapligt utrymme i absiden.Gott om takhöjd (jag är 178cm).Korskonstruktionen som bidrar till tältets styrka och stabilitet.Regnskyddet vid dörrens dragkedja kunde ha varit längre. Jag fastnar ofta i starten på skyddet då jag har haft dörren öppen.
Ett varningens finger till känsliga läsare: Detta är ett långt inlägg om VKV Elite FE. Och det innehåller positiva ordalag. Det innehåller även en del tydliga tyckanden om kajaker. Inget ont menat 🙂
Min paddelbakgrund
Tänker att det är bra att börja med en kort bakgrund om mig själv som paddlare för att sätta min tankar i relation.
Jag har paddlat sen slutet av 90-talet. Paddlade havskajak och turade i en fem till tio år. Sedan började jag motionspaddla och tävla. Har tävlat på motionsnivå på slätvatten, i kanotmaraton och i surfski. Mitt personbästa på 5000m är 21:47 och på 10000m är 44:11.
Många turpaddlare väljer kajaker med klassiska epitet: Uppnosiga i ändarna, små sittbrunnar, bredden på mitten och skedda. Jag har aldrig förstått det. Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att jag inte förstått det. Jag gillar kajaker som är byggda för aktiv paddling med racinglik teknik och med bra fotstöd och roder.
Denna VKV Seagull Elite är min tredje ”Mås”. Har tidigare har en Offshore och en Elite, bägge i glasfiber.
Jag är 178 cm lång och väger 78 kg.
Om VKV Elite
1992 tillkom “Seagull Elite” (Måsen). Den är Ingvar Ankerviks version av den optimala långfärds-kajaken. Det bästa från den arktiska och nordiska kajaken i symbios med mycket stor erfarenhet av tävlingskajaker. En design lika tidlös som de vatten den skall färdas i. Seagull Elite är Ingvars önskekajak.
Längd: 530 cm Bredd: 60 cm Vattenlinjebredd: 50 cm Maxlast: 160 kg Flyttankar: 250 liter Sittbrunn: 96 x 42 cm
Bygget
Vad kan säga om bygget annat att det är absolut förstklassiskt. Snyggt och prydligt! Har svårt att hitta något som är mindre bra. Skillnaden mellan Fischer Edition och standard VKV är bland annat mängden fästpunkter på däck. Uppskattar antalet kordor och fästpunkter som finns på Fischer-varianten.
Det som många nog funderar över är luckorna med alla dess vred. Håller det tätt? Är det inte jobbigt med vreden? Jag har aldrig haft bekymmer med luckorna. De är täta och man vänjer sig vid vreden. Det man behöver tänka på bara är att vara snäll med tätningslisten. Den känns lite ömtålig, men vårdar man den ömt så är det inga problem alls.
Lucka med vred. Observera tätningslisten på luckan.
Ska jag säga något som jag funderar kring om bygget, så ska det möjligtvis vara fotstödet. Inställningsmekanismen känns en aning ”överingenjörad”. Jag hade gärna sett ett enklare lösning för att reglera fotstödet i längsled. Åtminstone för egen del: Jag ställer in stödet rätt och sen sitter det där, det behöver inte vara superduperenkelt att flytta stödet. Hellre en kosntruktion som känns riktigt robust och tål stryk.
Fotstödet med en prydlig liten matta för hälarna
Bakom sittbrunnen har VKV ett genomgående rör för stabilisatorer och självräddningslösningar. Jag beställde min VKV Elite FE utan det. Har aldrig använt röret på någon tidigare VKV och tycker att röret är i vägen för packning.
Uppträdande
VKV Elite är en högvolymskajak. Mig passar den utmärkt men jag kan tänka mig att mindre paddlare uppfattar henne som aningen stor, särskilt tom.
Elite:n har ett rykte om sig att vara rank. Jag tycker inte det det. Särskilt när hon turpackas med tält, vatten och andra tunga grejer så är hon lugn i vattnet. Vill man ha lite extra stabilitet och marginal för rejält stökiga dagar; Ja då kan man beställa en lägre specialsits från VKV. Jag använder själv en sådan för att kunna vaddera upp sitsen ordentligt utan att tulla på marginalerna.
Styrning är bra. Rodret har ett robust och bra grepp. I riktigt stora surfar kan rodret tappa greppet men då är det bara underliggande roder (som på surfskis) som gör jobbet. Surf med VKV Elite är riktigt roligt.
Många säger att Elite:n är en snabb kajak. Tom tycker jag hon är lättdriven i måttliga farter, utan att vara ett fartmonster. I lastat skick däremot går hon nästan lika fort. Det är farterna i lastat skick som sticker ut och glänser.
Kajaken är generellt sett torr i gången. Sittbrunnen är hög och ofta paddlar jag med ett halvöppet kapell. Det är bara vid fullastad kajak och god motsjö eller sned motsjö som det kan bli blött.
Halvöppet kapell
Att packa Elite:n är lätt. Den har stora luckor och rejält med volym. Man kan med fördel packa henne lite framtung. Jag tycker i alla fall hon går bättre så.
Ofta när jag paddlar kajaken tänker jag att hon beter sig lite som är klassiskt skärgårdskryssare. Värdigt och i samklang med vattnet.
Ergonomi
Det märks att VKV har ett arv inom kanotracing: Skålad sits, stor sittbrunnsöppning, schysst pedalställ och gott om utrymme för kroppsrotation och benarbete. Riktigt bra!
En sittbrunn anpassad för paddling
En sak som jag skulle önska är att hon var lite smalare vid paddelisättet, så man kan komma närmare mittlinjen med paddeln. Säkert inte en enkel sak att lösa. Men det hade varit intressant att se om det gick att få till några urtag i däckslinjen för att bättra detta.
Betyg
Jag måste ta till en tiogradig skala för att ge betyg. Det är inte full pott men att ge en ”fyra” känns för lågt. Betyget för VKV Seagull Elite blir 9 av 10. Jag ser faktiskt inte någon annan havskajak på marknaden idag som jag hellre har.
Efter två veckors arbetande var det verkligen dags att lufta tältduken. Och sinnet. Har länge haft en tanke att tälta på utsidan Brämön, så det fick bli planen.
Fredag
Sträcka: 7km
Startade på seneftermiddagen på Lörudden. Fick en trevlig pratstund med en herre från en av sjöbodarna, han paddlade själv.
Sjösatte. Ute på havet låg det en dyning från norr. Inte oväntat men mer än väntat. Blev hoppigt då jag rundande Brämö fyr på nordsidan. Det var skönt att till slut komma fram till tältplatsen.
Badade i det varma havet innan middag. Strosade sedan runt på klipporna och njöt av kvällsljuset som lade sig sakta.
Tältplatsen på utsidan Brämön. Finland ligger bortom horisonten.Mindre lyxig middag: Nudlar.
Har samlat ihop kajaken och gjort klart för nattKvällsljus i norr.
Lördag
Sträcka: 10km
Vaknade som vanligt tidigt på lördagen morgon. Firade namnsdagen med frukostkaffe på klippa i tidigt solljus.
Mycket fukt på tältet och kajaken. Lät tältet torka en stund innan jag vek samman lägret.
Hade en underbar paddling tillbaka till Lörudden. Har ofta svårt att ta till mig och smälta alla intryck på tur. Nästan så att sinnena slår av och placerar sig i en glasbubbla. Fotona får påminna mig om vad jag varit med om.
Efter två veckors arbetande var det verkligen dags att lufta tältduken. Och sinnet. Har länge haft en tanke att tälta på utsidan Brämön, så det fick bli planen.
Fredag
Sträcka: 7km
Startade på seneftermiddagen på Lörudden. Fick en trevlig pratstund med en herre från en av sjöbodarna, han paddlade själv.
Sjösatte. Ute på havet låg det en dyning från norr. Inte oväntat men mer än väntat. Blev hoppigt då jag rundande Brämö fyr på nordsidan. Det var skönt att till slut komma fram till tältplatsen.
Badade i det varma havet innan middag. Strosade sedan runt på klipporna och njöt av kvällsljuset som lade sig sakta.
Tältplatsen på utsidan Brämön. Finland ligger bortom horisonten.Mindre lyxig middag: Nudlar.
Har samlat ihop kajaken och gjort klart för natt.Kvällsljus i norr.
Lördag
Sträcka: 10km
Vaknade som vanligt tidigt på lördagen morgon. Firade namnsdagen med frukostkaffe på klippa i tidigt solljus.
Mycket fukt på tältet och kajaken. Lät tältet torka en stund innan jag vek samman lägret.
Hade en underbar paddling tillbaka till Lörudden. Har ofta svårt att ta till mig och smälta alla intryck på tur. Nästan så att sinnena slår av och placerar sig i en glasbubbla. Fotona får påminna mig om vad jag varit med om.
