Solen skiner från en klarblå himmel. Ljusstrålarna värmer och det droppar från taken. Detta är den bästa delen av vintern.
Börjar dagen med att åka längdskidor med frugan. Jag stakar 75 minuter, frugan tre timmar.
Efter lunch åker jag ner till båten, det är så härligt i hamnen. Öppnar presenningen och ser så att allt är bra. Kollar även batterispänningen, solcellen har gjort ett bra jobb med underhållsladdandet.
Dricker en kaffe i klubbstugan och äter en rejäl kanelbulle. Får sällskap av en båtbekant. Gött att surra en stund i lugn och ro.
Ser verkligen fram emot att börja vårfixa med båten. Än är det några veckor bort men tiden går fort!
Kikar på Havspaddlarnas Blå Bands hemsida. Ser bara en anmäld till start i år, än så länge. Blir nyfiken: Varför är det inte fler?
Jämför för Fjällfararnas Vita Band, där är det nästan 40 anmälda för vintern 2026. Motsvarande anmälningsläge för sommarens Gröna Band, där är det dryga 60 registrerade.
Skillnaderna mellan Blå Bandet och Gröna/Vita Bandet är anmärkningsvärda. Jag tycker det är lite konstigt.
Tyvärr har jag lyckats förlägga mina kära gamla Oakley Holbrook. Jag har letat förgäves i en månads tid utan att hitta dem. Solglasögon är en av de friluftssaker som jag använder mest och jag vill verkligen ha Oakley Holbrook, som jag gillar skarpt. Idag föll jag till föga och beställde ett par nya. Denna gången valde jag mattsvarta med Prizm Black Iridium glas.
Sommaren 2026 återuppstår ett riktigt fint kanotlopp: Dalsland kanotmaraton. Jag har paddlat loppet flera gånger och det är en härlig upplevelse i fina miljöer.
Dalsland kanotmaraton är ett kanotlopp för både elit och motionärer med klasser för både kanadensare och kajaker. Deltagande är möjligt i singel, par eller stafettlag.
– Dalsland Kanotmaraton
2026 arrangeras loppet med två nya bansträckningar med start och mål i centrala Bengtsfors, en bana om 25km och en om 40km.
Vägen från Luleå centrum ut till Junkön är längre än man tror. Det tar en stund att köra förbi Kallax flygplats, sen över Sandön för att slutligen komma ut på isvägen. Isvägen är bred, riktigt bred, det känns som 50 meter men så är det nog inte.
Parkerar bilen i gästhamnen på Junkön, jag är ensam. Solen skiner och det är helt vindstilla. Ute på havet får jag syn på en av Sjöfartsverkets isbrytare, den ligger där helt still som en mänsklig ö av stål. Jag lyssnar, man kan höra maskineriet ombord på isbrytaren trots att den är en bra bit bort.
Följer ett skoterspår från gästhamnen och ut mot öppna havet. Hittar en liten höjd att sätta mig på. Stirrar mot horisonten och njuter tystnade och ensamheten. Underbart! Sitter en god stund.
Följer mina fotspår tillbaka mot hamnen. Ser spår efter djur i snön, vad kan det vara för djur? Jag vet inte. Inbillar mig att isbrytaren börjat röra på sig men det är nog bara inbillning.
Vissa hus på Junkön är varmställda medans andra är kallställda. Ser inga människor men anar att härute kommer det vara full fart till sommaren.
Resan med bilen hem till lägenheten i Luleå känns kortare än när jag körde till Junkön. När jag kommer hem är skiathlonloppet på OS precis slut. Glädjs åt att Truls Gisselman kommit i mål på finfin sjunde plats. Hatten av!
Hilleberg släppte precis en liten reklamfilm för sitt Soulo-tält. Jag har använt Soulo i många år och det är mitt absoluta favorittält för paddling. Att ställa upp det på en klippa och njuta av utsikten mot horisonten är en absolut fröjd. Rekommenderas!
Termometern visar minus 20 grader. Solen är på väg ner och kvällen skymmer. Vinternatten närmar sig. Eftermiddagstrafiken rullar tät, människor på väg hem från jobbet.
Jag promenerar stilla genom staden, förbi tågstationen och ner till hamnen. Ett magiskt ljus bäddar in Luleå hamn. Isbrytarna är ute på uppdrag.
Det har varit en lång dag framför datorn, det är skönt att sträcka på benen. Känns som jag har en förkylning på ingång, jag hoppas det inte blir nått. Jag blir varse imorgon.
Byn på norra stranden av Storbrändön har varit bebodd i hundratals år.
Bilen startar motvilligt. Termometern visar sjutton grader kallt. Det ligger ett lätt dis i luften, fukt som fryser ur luften i kylan. Rullar mot Hindersöstallarna öster om Luleå, jag ska ut på isvägarna och besöka Storbrändön.
Jag ser någon enstaka skoter på längs isvägen men annars är det lugnt. Parkerar bilen vid stranden till Storbrändön och tar en promenad i byn. Det ryker ur några skorstenar, det står bilar parkerade vid några av husen men det är tyst och stilla. Något hus är utfruset. På avstånd kan man skymta stålverket inne i Luleå.
Ganska snart gör min köldskadade vänsterfot från ungdomen sig påmind, kylan kryper in i kroppen, jag har lite för lite kläder på mig. Trots den bitande kylan njuter jag av att vara ute i skärgården igen och jag kan inte få nog av känslan att köra bil på isen långt ut i skärgården.
Nästa gång hoppas jag det ska vara lite varmare så man kan sitta ner och njuta av en kaffe på ett liggunderlag.
