Njuter av tystnaden och vidderna.
Vägen från Luleå centrum ut till Junkön är längre än man tror. Det tar en stund att köra förbi Kallax flygplats, sen över Sandön för att slutligen komma ut på isvägen. Isvägen är bred, riktigt bred, det känns som 50 meter men så är det nog inte.
Parkerar bilen i gästhamnen på Junkön, jag är ensam. Solen skiner och det är helt vindstilla. Ute på havet får jag syn på en av Sjöfartsverkets isbrytare, den ligger där helt still som en mänsklig ö av stål. Jag lyssnar, man kan höra maskineriet ombord på isbrytaren trots att den är en bra bit bort.
Följer ett skoterspår från gästhamnen och ut mot öppna havet. Hittar en liten höjd att sätta mig på. Stirrar mot horisonten och njuter tystnade och ensamheten. Underbart! Sitter en god stund.
Följer mina fotspår tillbaka mot hamnen. Ser spår efter djur i snön, vad kan det vara för djur? Jag vet inte. Inbillar mig att isbrytaren börjat röra på sig men det är nog bara inbillning.
Vissa hus på Junkön är varmställda medans andra är kallställda. Ser inga människor men anar att härute kommer det vara full fart till sommaren.
Resan med bilen hem till lägenheten i Luleå känns kortare än när jag körde till Junkön. När jag kommer hem är skiathlonloppet på OS precis slut. Glädjs åt att Truls Gisselman kommit i mål på finfin sjunde plats. Hatten av!