Under sommaren har jag använt mitt standardsovsystem på min paddelturer. Ett rakt och enkelt system med ett uppblåsbart liggunderlag, en dunsovsäck och en silkesinnerpåse till sovsäcken. När jag skulle upp på Höga Kusten och paddla i början av oktober klurade jag på hur det systemet skulle funka kring nollgradiga temperaturer.
En enkel grund är att man inte vill sova illa. Illa har jag sovit nog många gånger utomhus för att vilja göra det igen, om det går att undvika. Att vrida sig i sovsäcken av kyla och längta till morgonen gör nätterna så vansinnigt långa och tråkiga.
Ett alternativ jag värderade var att ta i ordentligt: Att helt enkelt försöka packa med min vintersovsäck. Det är en syntetsäck som jag lätt sover gott i ner till -15 grader. Slutade bort det alternativet efter ett tag. Vintersäcken är bara för stor och klumpig.
Föll till slut för lager på lager principen
Sov i följande system och sov gott. Temperaturen under natten höll sig kring nollan eller på någon plusgrad.
Ju äldre jag blir desto viktigare blir det att sova gott utomhus. För tjugo år sedan sov jag på vilket liggunderlag som helst och i vilken sovsäck som helst. Nu är jag mer kräsen. Sista ett till två åren har jag sökt nått att sova gott i vår – sommar – höst. Nu känns det som att jag hittat rätt.
Det jag landat i är följande utrustning
Liggunderlag
Exped Downmat 7 LW Ett brett, långt och varmt liggunderlag med integrerad pump. Väldigt trevligt liggunderlag som ”äter” ojämnheter i marken under så de inte känns i sömnen.
Sovsäck
Sea to Summit Trek TK1 Wide Detta är en dunsovsäck med 650+ dunfyllning. Enligt certifikatet som följde med min sovsäck så var det 750 dunfyllning. Två saker som jag gillar extra med sovsäcken:
1. Möjligheten att öppna fotändan och vädra fötterna.
2. Den är bred och man kan fara runt i sovsäcken i sömnen utan att man slingras in i ett boaormsgrepp. Sen är känslan i säcken väldigt trevlig.
Innerpåse i sovsäck
Sea to Summit Silk Stretch Standard Rectangular En bred sovpåse i silke med stretch på sidorna. Väldigt skön mot kroppen och man kan fara runt i sovsäcken i sömnen utan att man slingras in i ett boaormsgrepp. Innerpåsen är enkelt tubformade, lika långt i ryggen som på magen.
Till detta använder dessutom en enkel uppblåsbar kudde från XXL. Kudden lägger jag mellan liggunderlag och sovsäck.
Vad man vill ha på sig då man paddlar i svalt väder är högst individuellt. Jag föredrar att paddla i tunna kläder. Det är ett risktagande som man får balansera med var och hur man paddlar.
För fyra år sedan bestämde sig Fredrika Ek för att ensam cykla jorden runt på 1000 dagar. Det blev ett enormt äventyr där hon inte bara utmanade sin uthållighet, utan också sina fördomar och syn på världen. Hon sov hos främlingar i Kyrgyzstan, tältade i saltöknar i Bolivia och åt middagar i hyddor i Ghana. Vi följer hennes fantastiska resa när hon sliter, gråter, skrattar och trampar sig runt vår planet.
Det finns nått fascinerande med långt och länge. Jag gillar inte att springa långt men kollar gärna på ultralopp på Youtube från häftiga miljöer.
Varför är det så att jag dras till ultratanken trots att jag har så svårt att se mig själv i ultralånga aktiviteter? När jag paddlade 87km en av dagarna på paddelturen mellan Husum – Sundsvall så kändes det sådär. Men i efterhand vill jag nog göra om det.
Turer med lite tuggmotstånd tycker jag är intressanta. Turer som utmanar i före eller väder. Turer som svider lite i skinnet men betalar åter mångfalt. Att alltid vara ute då det är lätt, varmt och vackert ger ingen friktion. En höstpaddling på Höga Kusten bjuder på det.
Prolog till paddlingen
Hela veckan som varit har jag haft span på vädret för Höga Kusten. Först visade man fint men kallt väder. Sedan riktigt blåsigt och bistert för att sedan sluta på fint, blåsigt men kallt. Perfekt för en lite utmanande paddeltur. Packade rejält med varma kläder.
Avfärd mot Höga Kusten
Datum: 2019-10-04
Paddlad sträcka: 13km
Hade timmar över på jobbet. Jobbade till klockan tolv och drog sedan norröver. Körde till Docksta och sjösatte av min VKV Elite.
Hade som mål att ta mig ut till området kring Mjältön. Hoppades hitta en fin tältplats i lä. Var inställd på att tälta på gräs eller sand med önskade helst en fin klippa.
Höga Kusten badade i höstfärger. Värmen i färgerna stod i hård kontrast till den bistra nordanvinden. Kring +5 grader i luften under paddlingen.
Hann precis komma fram hitta en klippa på Mjältön, slå upp tält och äta en bit mat innan solen gick ner. Snabbt blev det kallare ute. Torkade av luckorna på kajaken ifall det skulle frysa under natten.
Kröp in i tältet och läste bok och lyssnade radio. Somnade varm och nöjd vid åttatiden.
Kall morgon på Höga Kusten
Datum: 2019-10-05
Paddlad sträcka: 18km
Vaknade som vanligt tidigt. Öppnade tältdörren klockan sex och konstaterade att det var mulet och kallt. Ingen is på kajaken men rejält svalt. Kring nollan var lovat på morgonkvisten.
Käkade frukost och läste lite mer bok. Hoppades molnen skulle skingra sig. Det gjorde de. Himlen sprack sakta upp och solen tittade fram och värmde lite.
Vek ihop tältet och vände nosen åter mot Docksta. Snirklade lite extra på vägen tillbaka. Paddlade bland annat in i ”Femöringen” (Baggviken) där vi brukar ligga med båt på somrarna. Ovant att se viken tom. Såg en örn som hängde i luften ovan inloppet till viken.
Ju längre förmiddagen led desto klarare blev vädret. Till slut var himlen mer eller mindre klarblå.
Önskar jag hade kunnat vara ute en natt till. Men en natt var vad jag hade. Sinnena hade behövt minst en dag till för att ta åt sig av allt det vackra.
Epilog till paddlingen
Utmanande är intressant. Utmanande kan svida lite i skinnet. Utmanande betalar sig. Detta var årets sista paddeltur med tält. Höstpaddling på Höga Kusten bjöd på allt man kan önska.
Efter arbetsveckan var det tid och plats för ett fredagsmys på havet. Höll på att fastna med rumpan i soffan efter jobbet men lyckades slita mig. Sjösatte kajaken i fiskeläget Spikarna på Alnö utanför Sundsvall och styrde ut på havet via den lilla kanalen.
Klädsel: Superunderställskalsonger, superunderställströja, keps, glasögon och flytväst.
Väder: Soligt men svalt. Kring 10 grader i luften då jag kom iland efter turen. Vattnet är kallt men inte svinkallt, man kan stå i vattnet någon minut innan det börjar svida i benen.
Som vanligt då man kommer ut på havet så märker man att Sundsvall har mycket sjötrafik. Såg två fartyg som skulle in i hamn. Och då jag kom tillbaka till Spikarna så gick lotsen ut för jobb. Nästan var och varannan gång jag är i Spikarna så går lotsen ut.
Draghällan är en fyr som ligger mitt i Sundsvallsbukten som en tydlig utsjöfyr i inloppet till Sundsvall. Ön är liten: Nyser man så halkar man ön. Varje år brukar jag försöka få till en paddling runt fyren. Idag var det dags igen.
Startade i Sundsvalls gästhamn. Ett bra ställe att starta på då det är smidigt att komma ner till vattnet och parkera bilen. Paddlade sedan raka vägen ut till Draghällan. Trots att det var helt stilla vatten inne i stan så sög och hävde sig vattnet vid Draghällan. Hann fånga lite av den sista kvällssolen innan jag vände hemåt igen.
Vägen ut till Draghällan är fin. Man ser havet och horisonten. Vägen tillbaka in till Sundsvall är inte lika vacker. Man får kisa rejält om man ska missa att se: Oljecisternerna, Gränges Aluminium, Ortvikens Pappersbruk och motorvägsbron som går över inre Sundsvallfjärden. Nåja nåja. Man får ta det onda med det goda.
Det är två veckor sedan jag var ute på havet med havskajaken, känns som en evighet. På de två veckorna har värmen försvunnit och det känns som sommaren är oåterkalleligt över. Man får ta vara på de stunder som ges.
Även om jag paddlat runt Brämön otaliga gånger så är det en tur som jag fortsatt uppskattar mycket. Startade som vanligt i Lörudden. Paddlade sedan medurs runt Brämön med fika på utsidan ön med utsikt över havet.
Turen blev 17km. 13 grader i luften och 13 grader i vattnet. Livet behöver inte vara krångligare än sol, paddling, kaffe, smörgås och en klippa.
Vindstilla i Brämösundet på väg tillbaka till Lörudden
