På mitt första jobb under andra hälften av nittiotalet fanns en examensarbetare som gillade att fjällvandra. Jag minns att han nämnde nått om ett solotält som hette Hilleberg Akto som han använde. Han måste ha varit tidig på bollen, i år fyller Hilleberg Akto 30 år.
Jag och frugan skaffade ett Akto på 2000-talet, jag minns inte exakt när. Ångrar lite att vi köpte ett grönt tält, jag tycker de röda är så mycket snyggare. Hilleberg Akto är inte mitt favorittält och inte det mest använda tältet men det har definitivt sin plats i tältsamlingen.
Luleå bjuder på enastående vackert väder idag. Solen gassar från en klarblå himmel och det blåser bara en svag vind över isarna. Det dräller av människor på isen och de njuter i fulla drag. Det promeneras, åks skridskor, åks skidor, springs, åks skoter, pimplas och till och med någon som kör bil.
Jag tar bilen och parkerar i närheten av Granuddens Båtklubb. Tar en promenad på isen och även en svängom in på båtklubben. Granuddens Båtklubb är fin. Hade jag haft båten i Luleå hade jag gärna försökt få plats på Granuddens Båtklubb.
Men för båtägarna får vänta ett tag innan det är dags för sjösättning. Jag frågade en herre som pimplade på isen hur tjock isen är: typ 6dm!
Två Linjetter under täckning: en Linjett 33 och en Linjett 34
Hade det lite långsamt. Roade mig med att leka i Lightroom och redigera om några gamla tältplatsbilder. Man kan med lätthet förlora greppet om tid och rum när man väl börjar redigera.
När första upplagan av Whitbread Round the World Race gick av stapeln 1973-1974 fanns flera av dåtidens stora seglare på startlinjen. Men när krutröken lagt sig vid målgång var det en Swan 65 under Mexikansk flagg som stod som vinnare.
Härom dagen låg jag och slösurfade på Youtube på soffan. Vilsamt. Snubblade då över filmen ”The Weekend Sailor” som handlar om Mexikos vinst i Whitbread Round the World Race. Riktigt sevärd. Kolla in den. Sekvenser från racet blandas med moderna intervjuer.
1992 köpte jag min första kamera. Jag var student och det var en stor investering att köpa en Canon EOS 1000F med ett standardobjektiv. Från 1992 fram tills i höstas har jag aldrig haft något objektiv med bländarring med siffror. Men, vilken skillnad i fotoupplevelsen det är att ha en bländarring med siffror.
Alla Canon-objektiv jag ägt från 1992 har varit utan bländarring, bländaren har ställts in med ratt på kamerahuset. Det första objektivet till min Fuji X-E4, Fuji 18-55mm f/2,8-4, hade en bländarring på objektivet men bländarringen var utan siffror och ändstopp. Skillnaden med att ställa in bländaren med en ratt på kamerahuset eller en oändligt roterande bländarring utan siffror på objektivet är hårfin.
I höstas köpte jag ett Fuji 35mm f/2, det blev mitt första objektiv som har en bländarring med siffror och ändstopp på objektivet. Och jag föll för känslan på en gång. Det är något visst med att titta ned på kameran, se bländarvärdena på optiken, vrida på bländarringen och höra klicket. Det spöar bländarratt på kamerahuset med hästlängder. Det spöar även känslan att vrida på en oändligt roterande bländarring utan siffror på objektivet.
Jag gillar verkligen den taktila närvarande känslan i objektiv som har en klickande bländarring med siffror. På nått underligt sätt blir man mer ett med kameran. Och jag vill inte vara utan den känslan!
Den ursprungliga tanken med helgen var en fjälltur men dåliga snöförhållanden i fjällen höll mig hemma. Istället så blev det en övernattningstur till Åstön. Jag har tältat på Åstön flera gånger och det är lika vackert varje gång.
Viker ihop locket på jobbdatorn tidigt efter lunch på fredagen. Solen skiner från en nästan klarblå himmel utanför fönstret. Jag längtar ut. När jag kliver utanför dörren hör jag måsarna som sjunger nere vid Sidsjön, ett säkert vårtecken.
Packar ryggsäcken i bilen och styr norröver. Siktar mot Åstön och en tältplats jag besökt flera gånger, senast ifjol. Det gör inget att jag varit där förut, det är lika trevligt i alla fall. Och man har en fantastisk utsikt över Sundsvallsbukten.
Parkerar bilen vid Skeppshamn och börjar vandra Lotsvägen ut i naturreservatet. I första viken möter jag två sångsvanar, det är inte så ofta man ser sångsvanar. Går vidare ut på Åstholmen och till min tältplats.
Havet ligger spegelblankt. Reser tältet och bygger bo. Axlarna åker ner och lugnet infinner sig. Det har varit hektiskt sen i höstas och det har varit ont om tid att komma ut i naturen.
Firar att tältet är rest med en liten whiskey sen tar jag en tupplur. Förbaskat vad man sover gott då solen värmer tältduken lätt.
Vaknar sömndrucken och kikar ut genom tältöppningen. Går en promenad på min halvö. Isen sjunger i porslinstoner då den skaver mot klipporna, riktigt härligt att lyssna på.
På havet är sjötrafiken som vanligt intensiv. Räknar till fyra fartyg under eftermiddagen.
Vid femtiden kryper solen närmare horisonten och det är dags att smyga in i tältet och äta kvällsmat. Det blir en frytorkad middag, jag har inget emot det. Utsikten genom tältöppningen klagar jag inte på.
Innan jag kryper ner i sovsäcken tar jag några bilder över havet. Det är magiskt vackert, nästan obegripligt. Tänk om man hade mer tid att vara ute. Tid att njuta av allt det vackra som erbjuds i naturen.
Somnar vid åtta-tiden.
***
Sover som en stock i tio timmar. Vaknar strax efter sex på lördagen av att alarmet på telefonen ringer, alarmet har spelat i nästan tio minuter. Aldrig att jag sover så tungt och länge hemma. Tokskönt.
Kokar kaffe och äter någon smörgås. Viker ihop mitt boende i ryggsäcken och beger mig mot parkeringen och bilen. Prognosen lovar mulet men solen skiner genom träden och över havet.
I mindre än ett dygn är jag ute på tur. Lite kan tyckas men mycket nog för att känna sig levande och få uppleva saker som man aldrig ser hemma i staden. Jag älskar havet!
Det är så himla tråkigt, hade planerat en fjälltur i Jämtlandsfjällen de kommande dagarna men det är så snöfattigt att jag ställt in det.
Tanken var att gå med pulka och tält i fem dagar, såg fram vansinnigt mot det. Men så hörde och läste jag att det var lite snö i Jämtlandsfjällen, så jag ringde runt lite och chattade med bekanta och mycket riktigt är snöläget dåligt.
Vem kunde tro att det kunde vara på detta sättet i slutet på februari, det är ju nu den finaste vinter börjar! Jag hoppas det kommer en snödump snart. Så länge får jag roa mig med annat.
Jag tyckte den där targabågen var lite intressant och är det någon gång som vi behöver mer ström ombord på vår Linjett 33, så ska jag ha Båtsystems targabåge i bakhuvudet.
