I höstas när vi skulle ta ned focken inför avmastningen så märkte jag att två av fästena för snörplinorna på rullfockskapellet hade börjat lossna, sömmarna hade gett sig. I övrigt är fodralet i gott skick och har mer att ge så helt klart värt att fixa.
Det visade sig att plasten i fästena var relativt mjuk så med varsam hand kunde jag sy fast fästen med vaxad tråd, trots att nålen är grov. Ett litet jobb som tog en timme med allt runt omkring och själva syjobbet.
Det är tre år sedan jag var på tur med pulka och tält i fjällen. Jag har saknat det mycket, annat har kommit mellan.
Efter en halvdag. på jobbet checkar jag ut och packar bilen. Styr färden mot Vålådalen, fyra timmar senare är jag framme. Vägen är bar hela vägen till Östra Vålådalen innan det blir vinterväglag.
Pulkan ligger färdigpackad i skuffen, det är bara att koppla på dragen till skidpulkan och börja skida. Eftermiddagssolen är varm och lyser upp de blanka spåren. Pulkan glider lätt och det känns som påsk fast det bara är början på mars.
Går på leden mot Stensdalsstugorna. Lill-Stendalsfjället ligger framför mig, fjället ska bli mitt sällskap under helgen. Efter fem kilometer blir det läger på en fin myr. Lagar mat och dricker en kall pilser. Somnar tidigt och sover mer än jag gjort på länge.
Efter elva timmars sömn vaknar jag. Trynar i sovsäcken, njuter. Kikar ut genom ventilationsstruten, det är en fin morgon. Dricker kaffe och äter smörgås. Packar samman lägret och fortsätter mot Stensdalsstugorna.
Längs vägen möter jag en herre på skoter. Han drar ut nytt spångvirke till sommarleden och fraktar in gammalt ruttet virke. Vi pratar en god stund tills det kommer andra skidåkare och vi står i vägen på leden.
Vädret drar ihop sig och det blir grått. En snöfall drar förbi under tiden jag lunchar. Är så nöjd med lunchen tills jag upptäcker att jag suttit på limpan som ligger packad i pulkan. resten av helgen är limpan formad efter min rumpa.
Passerar Stensdalsstugorna och går ett par kilometer mot Stäntjas vindskydd. Fastnar för en fin höjd på sidan om leden där jag bygger bo. Det är lovat blåsa under natten, jag knyter fast tältet i två fjällbjörkar.
Får en underbar kväll med Lill-Stensdalsfjället som bakgrund.
Vaknar till en fantastisk utsikt mot Vålådalen. Längre ner i dalen hör jag hundspann yla. Frukost och sedan packning. Vänder åter mot Stensdalsstugorna, idag ska jag till dalen sydost om Lill-Stensdalsfjället där Tvärån har sin källa.
Dagen bjuder på klarblå himmel. Det har varit en kall natt och snön är hård som betong.
Knogar och stretar med pulkan och skidorna. På sina ställen är det ont om snö och en del av skidleden är till och med helt bar och jag får välja en omväg för att ta mig fram. När jag kommer upp på kalfjället igen blir det gott om snö igen.
Slår läger tidigt. Det är en lite utsatt plats men med ett träd att sätta fast vindsidan av tältet i. Kollar liveresultaten från en längdskidtävling som dottern är med i. Dricker kaffe och slöar.
Med ny energi i kroppen tar jag på mig snöskorna och vandrar upp på fjällsidan av Lill-Stensdalsfjället. Hittar en fin sten att sitta och njuta på. Det är vindstilla, solen skiner och tystnaden och ensamheten är underbar. På avständ ser jag tältet som ett röd jordgubbe.
Efter middagen när det mörknat blir det tydligt varför man kan kalla tält för ”a million star hotel”, stjärnhimlen är helt klar och överallt lyser stjärnor. Över tältet hänger ”Orions Bälte”. Njuter!
Innan jag somnar tänker jag: Vaknar jag tidigt så kliver jag upp och plockar samman, jag har mycket att göra på söndag när jag kommer hem då jag ska till Stockholm på måndag i jobbet.
Vaknar klockan fem. Klappar i mig frukost och river tältet. Morgonljuset är mjukt och pastelligt, det är svårt att slita sig.
Glider ner till leden mot Vålådalen. Snön på leden är stenhård och av och till är det svårt med kontrollen. Landar på näsan i snön två gånger på vägen ner i dalen men det går bra.
Solen lyser återigen från ett klarblå himmel och det är några grader kallt, en värdig avslutning på en fin helg i fjällen. Ser fram emot nästa tur.
I söndags var jag och frugan en sväng till Falun och tittade på Världscupen i längdskidor. Dottern hade åkt till sig en plats i den nationella kvoten och det var hennes första Världscupstart. Stort!
På programmet stod 20 kilometer skiathlon. Inramningen på stadion var mäktig och trycket i mördarbackarna var ännu mäktigare. Frugan och jag sprang oss svettiga upp och ned i backarna och hejjade stämbanden hesa.
Dottern lyckades ta sig in på en 29:e plats och samlade därmed in sina första världscup-poäng. Kul!
Vann gjorde Heidi Weng före Jessie Diggins med Frida Karlsson på tredje plats.
Solen skiner från en klarblå himmel. Ljusstrålarna värmer och det droppar från taken. Detta är den bästa delen av vintern.
Börjar dagen med att åka längdskidor med frugan. Jag stakar 75 minuter, frugan tre timmar.
Efter lunch åker jag ner till båten, det är så härligt i hamnen. Öppnar presenningen och ser så att allt är bra. Kollar även batterispänningen, solcellen har gjort ett bra jobb med underhållsladdandet.
Dricker en kaffe i klubbstugan och äter en rejäl kanelbulle. Får sällskap av en båtbekant. Gött att surra en stund i lugn och ro.
Ser verkligen fram emot att börja vårfixa med båten. Än är det några veckor bort men tiden går fort!
Kikar på Havspaddlarnas Blå Bands hemsida. Ser bara en anmäld till start i år, än så länge. Blir nyfiken: Varför är det inte fler?
Jämför för Fjällfararnas Vita Band, där är det nästan 40 anmälda för vintern 2026. Motsvarande anmälningsläge för sommarens Gröna Band, där är det dryga 60 registrerade.
Skillnaderna mellan Blå Bandet och Gröna/Vita Bandet är anmärkningsvärda. Jag tycker det är lite konstigt.
Borta är mina gamla.
Tyvärr har jag lyckats förlägga mina kära gamla Oakley Holbrook. Jag har letat förgäves i en månads tid utan att hitta dem. Solglasögon är en av de friluftssaker som jag använder mest och jag vill verkligen ha Oakley Holbrook, som jag gillar skarpt. Idag föll jag till föga och beställde ett par nya. Denna gången valde jag mattsvarta med Prizm Black Iridium glas.
Ser fram emot att få dem levererade!
Det var inte igår jag lyssnade på ett album från början till slut. Ovant. ’Brother in arms’ med Dire Straits är en grymt bra platta!
Sommaren 2026 återuppstår ett riktigt fint kanotlopp: Dalsland kanotmaraton. Jag har paddlat loppet flera gånger och det är en härlig upplevelse i fina miljöer.
Dalsland kanotmaraton är ett kanotlopp för både elit och motionärer med klasser för både kanadensare och kajaker. Deltagande är möjligt i singel, par eller stafettlag.
– Dalsland Kanotmaraton
2026 arrangeras loppet med två nya bansträckningar med start och mål i centrala Bengtsfors, en bana om 25km och en om 40km.
Njuter av tystnaden och vidderna.
Vägen från Luleå centrum ut till Junkön är längre än man tror. Det tar en stund att köra förbi Kallax flygplats, sen över Sandön för att slutligen komma ut på isvägen. Isvägen är bred, riktigt bred, det känns som 50 meter men så är det nog inte.
Parkerar bilen i gästhamnen på Junkön, jag är ensam. Solen skiner och det är helt vindstilla. Ute på havet får jag syn på en av Sjöfartsverkets isbrytare, den ligger där helt still som en mänsklig ö av stål. Jag lyssnar, man kan höra maskineriet ombord på isbrytaren trots att den är en bra bit bort.
Följer ett skoterspår från gästhamnen och ut mot öppna havet. Hittar en liten höjd att sätta mig på. Stirrar mot horisonten och njuter tystnade och ensamheten. Underbart! Sitter en god stund.
Följer mina fotspår tillbaka mot hamnen. Ser spår efter djur i snön, vad kan det vara för djur? Jag vet inte. Inbillar mig att isbrytaren börjat röra på sig men det är nog bara inbillning.
Vissa hus på Junkön är varmställda medans andra är kallställda. Ser inga människor men anar att härute kommer det vara full fart till sommaren.
Resan med bilen hem till lägenheten i Luleå känns kortare än när jag körde till Junkön. När jag kommer hem är skiathlonloppet på OS precis slut. Glädjs åt att Truls Gisselman kommit i mål på finfin sjunde plats. Hatten av!
