Vad man vill ha på sig då man paddlar i svalt väder är högst individuellt. Jag föredrar att paddla i tunna kläder. Det är ett risktagande som man får balansera med var och hur man paddlar.
Jag rekommenderar ingen att klä sig som jag gör, var och en får ta ansvar för sina egna val. Detta hade jag på mig då jag paddlade på Höga Kusten härom veckan.
Hittade dokumentären om Fredrika Ek på SVTPlay igår. Den finns kvar där till slutet av april 2020.
För fyra år sedan bestämde sig Fredrika Ek för att ensam cykla jorden runt på 1000 dagar. Det blev ett enormt äventyr där hon inte bara utmanade sin uthållighet, utan också sina fördomar och syn på världen. Hon sov hos främlingar i Kyrgyzstan, tältade i saltöknar i Bolivia och åt middagar i hyddor i Ghana. Vi följer hennes fantastiska resa när hon sliter, gråter, skrattar och trampar sig runt vår planet.
Nedan en kort film som Gawell förslag har på sin Vimeo.
Det finns nått fascinerande med långt och länge. Jag gillar inte att springa långt men kollar gärna på ultralopp på Youtube från häftiga miljöer.
Varför är det så att jag dras till ultratanken trots att jag har så svårt att se mig själv i ultralånga aktiviteter? När jag paddlade 87km en av dagarna på paddelturen mellan Husum – Sundsvall så kändes det sådär. Men i efterhand vill jag nog göra om det.
Det finns nått fascinerande med långt och länge.
Turer med lite tuggmotstånd tycker jag är intressanta. Turer som utmanar i före eller väder. Turer som svider lite i skinnet men betalar åter mångfalt. Att alltid vara ute då det är lätt, varmt och vackert ger ingen friktion. En höstpaddling på Höga Kusten bjuder på det.
Hela veckan som varit har jag haft span på vädret för Höga Kusten. Först visade man fint men kallt väder. Sedan riktigt blåsigt och bistert för att sedan sluta på fint, blåsigt men kallt. Perfekt för en lite utmanande paddeltur. Packade rejält med varma kläder.
Hade timmar över på jobbet. Jobbade till klockan tolv och drog sedan norröver. Körde till Docksta och sjösatte av min VKV Elite.
Hade som mål att ta mig ut till området kring Mjältön. Hoppades hitta en fin tältplats i lä. Var inställd på att tälta på gräs eller sand med önskade helst en fin klippa.
Höga Kusten badade i höstfärger. Värmen i färgerna stod i hård kontrast till den bistra nordanvinden. Kring +5 grader i luften under paddlingen.
Hann precis komma fram hitta en klippa på Mjältön, slå upp tält och äta en bit mat innan solen gick ner. Snabbt blev det kallare ute. Torkade av luckorna på kajaken ifall det skulle frysa under natten.
Kröp in i tältet och läste bok och lyssnade radio. Somnade varm och nöjd vid åttatiden.
Vaknade som vanligt tidigt. Öppnade tältdörren klockan sex och konstaterade att det var mulet och kallt. Ingen is på kajaken men rejält svalt. Kring nollan var lovat på morgonkvisten.
Käkade frukost och läste lite mer bok. Hoppades molnen skulle skingra sig. Det gjorde de. Himlen sprack sakta upp och solen tittade fram och värmde lite.
Vek ihop tältet och vände nosen åter mot Docksta. Snirklade lite extra på vägen tillbaka. Paddlade bland annat in i “Femöringen” (Baggviken) där vi brukar ligga med båt på somrarna. Ovant att se viken tom. Såg en örn som hängde i luften ovan inloppet till viken.
Ju längre förmiddagen led desto klarare blev vädret. Till slut var himlen mer eller mindre klarblå.
Önskar jag hade kunnat vara ute en natt till. Men en natt var vad jag hade. Sinnena hade behövt minst en dag till för att ta åt sig av allt det vackra.
Utmanande är intressant. Utmanande kan svida lite i skinnet. Utmanande betalar sig. Detta var årets sista paddeltur med tält. Höstpaddling på Höga Kusten bjöd på allt man kan önska.
Efter arbetsveckan var det tid och plats för ett fredagsmys på havet. Höll på att fastna med rumpan i soffan efter jobbet men lyckades slita mig. Sjösatte kajaken i fiskeläget Spikarna på Alnö utanför Sundsvall och styrde ut på havet via den lilla kanalen.
Turen: Spikarna – Snöskäret – Storholmen (Kanonön) – Österåsen – Gubben – Rödögubben – Storskären – Granöskären – Yxskäret – Spikarna.
Sträcka: 22 km
Tid: 2,5 timmar
Klädsel: Superunderställskalsonger, superunderställströja, keps, glasögon och flytväst.
Väder: Soligt men svalt. Kring 10 grader i luften då jag kom iland efter turen. Vattnet är kallt men inte svinkallt, man kan stå i vattnet någon minut innan det börjar svida i benen.
Som vanligt då man kommer ut på havet så märker man att Sundsvall har mycket sjötrafik. Såg två fartyg som skulle in i hamn. Och då jag kom tillbaka till Spikarna så gick lotsen ut för jobb. Nästan var och varannan gång jag är i Spikarna så går lotsen ut.
Draghällan är en fyr som ligger mitt i Sundsvallsbukten som en tydlig utsjöfyr i inloppet till Sundsvall. Ön är liten: Nyser man så halkar man ön. Varje år brukar jag försöka få till en paddling runt fyren. Idag var det dags igen.
Startade i Sundsvalls gästhamn. Ett bra ställe att starta på då det är smidigt att komma ner till vattnet och parkera bilen. Paddlade sedan raka vägen ut till Draghällan. Trots att det var helt stilla vatten inne i stan så sög och hävde sig vattnet vid Draghällan. Hann fånga lite av den sista kvällssolen innan jag vände hemåt igen.
Vägen ut till Draghällan är fin. Man ser havet och horisonten. Vägen tillbaka in till Sundsvall är inte lika vacker. Man får kisa rejält om man ska missa att se: Oljecisternerna, Gränges Aluminium, Ortvikens Pappersbruk och motorvägsbron som går över inre Sundsvallfjärden. Nåja nåja. Man får ta det onda med det goda.
Sträcka: 17,5km
Det är två veckor sedan jag var ute på havet med havskajaken, känns som en evighet. På de två veckorna har värmen försvunnit och det känns som sommaren är oåterkalleligt över. Man får ta vara på de stunder som ges.
Även om jag paddlat runt Brämön otaliga gånger så är det en tur som jag fortsatt uppskattar mycket. Startade som vanligt i Lörudden. Paddlade sedan medurs runt Brämön med fika på utsidan ön med utsikt över havet.
Turen blev 17km. 13 grader i luften och 13 grader i vattnet. Livet behöver inte vara krångligare än sol, paddling, kaffe, smörgås och en klippa.
Efter sommaren hade jag dagar över på semesterkontot. När sommarvädret tog ett omtag i helgen så var jag snabb att ta ledigt från jobbet på måndagen. Styrde kosan mot Hudiksvall. Sol och svaga vindar var utlovat.
Sjösatte kajaken inne i Hudiksvalls hamn. Hade Kanothuset som granne då jag sjösatte. När jag bodde i Hudiksvall som ung så höll vi jolleseglare till i huset. Men ursprungligen ska där ha varit en aktiv kanotklubb och det har tydligen varit kanot-SM här på 30-talet nån gång.
Sträckpaddlade ut till Idenorsolmen där jag byggde bo. Fick en vansinnigt fin kväll. Det är skönt då man hinner filosofera en stund för sig själv och titta på en horisont och en solnedgång. Somnade vid 21-tiden.
Vaknade tidigt. Disigt ljus på morgonen med sol som strilade fram försiktigt. Slöade allt jag kunde och drack kaffe.
Vek samman tält. Hade ursprunglig tanke att ta mig direkt in till Hudiksvall igen. Men, fick nån ingivelse och vek söderut ut till Kråkö först. Värt varenda paddeltag! Kråkö fiskeläge låg stilla och vackert. Tre segelbåtar i gästhamnen som alla hade förståndet att samla den sista sommarvärmen.
Efter Kråkö dundrade jag rakt över fjärdarna in till Hudiksvall. Lunchade på Ljusgrund. Varm paddling. Svag svag vind i ryggen och gassande sol. Trodde jag skulle bli knäpp av värmeslag.
Hudiksvalls skärgård är liten men fin. Tveklöst värd ett besök om man inte varit där.
Älskar att komma hem från en tur och koppla upp kameran till datorn: Att få sätta sig ner och uppleva turen en gång till med en kopp kaffe i lugn och ro är skönt. Denna gång härskade trollen i skuggorna och vädergudarna över himlen, världsarvet Höga Kusten visade sig från sin bistra sida.
Startade turen på fredag eftermiddag. Sjösatte i Näske båthamn. Det är en fin båthamn med närhet till många fina områden i Höga Kusten. Hamnen är skyddad men det var ingen tvekan om att det skulle bli en tuff resa söderut mot Mjältön.
På fritt vatten stämde vågorna och motvinden upp till dans. Jag stångade kajaken genom den korta, höga och motiga sjön. Blundade och stängde munnen gång efter annan då vattnet kom flygande från förskeppet. Farten var låg men humöret på topp.
Landade till slut på en klippa på Käringskäret. Tänk jag har seglat och paddlat på Höga Kusten i nästan 20 år och har helt lyckats förbise denna lilla ö. Käringskäret ligger strax norr om Sveriges högsta ö: Mjältön.
Byggde bo på en fin hälla nära vattnet. Åt sedan en enkel middag bestående av: Brie, jordnötter, ölkorv och körsbärstomater. Sen fick jag inte mer gjort den dagen. När jag stängde ögonen regnade det ute. Sövande ljud.
Vaknade första gången vid 05-tiden. Öppnade yttertältet. Spanade lite på horisonten och somnade sedan om igen. Vaknade igen vid sjusnåret.
Masade mig ur sovsäcken och skrämde liv i den gamla gubbkroppen. Tältet var blött efter kvällens och nattens regn. Klippan däremot var torr. Upptäckte till min fasa att jag hade glömt kaffet hemma: Glöm aldrig kaffet hemma! Man får jätte jätte ont i huvudet åt lunchhållet till. Fick bli nyponsoppa och smörgås till frukost.
Alla prognoser var ense om att det skulle börja blåsa rejält från syd. Det blir grov sjö på Höga Kusten det. Vek ihop lägret och kastade loss vid strax efter 9-tiden. Det gick redan sjö och blåste på öppet vatten. Snittade 10,7 km/h över en timmes paddling in till Näske båthamn, med toppfart på dryga 14 km/h. Underbara surfförhållanden. Tokroligt med fin sjö och vind i ryggen. Hade gärna fortsatt på samma sätt i en hel dag.
Slut på turen. Men som sagt: Glöm aldrig kaffet hemma! Man får jätte jätte ont i huvudet åt lunchhållet till.
