Älskar att komma hem från en tur och koppla upp kameran till datorn: Att få sätta sig ner och uppleva turen en gång till med en kopp kaffe i lugn och ro är skönt. Denna gång härskade trollen i skuggorna och vädergudarna över himlen, världsarvet Höga Kusten visade sig från sin bistra sida.
Fredag
Startade turen på fredag eftermiddag. Sjösatte i Näske båthamn. Det är en fin båthamn med närhet till många fina områden i Höga Kusten. Hamnen är skyddad men det var ingen tvekan om att det skulle bli en tuff resa söderut mot Mjältön.
På fritt vatten stämde vågorna och motvinden upp till dans. Jag stångade kajaken genom den korta, höga och motiga sjön. Blundade och stängde munnen gång efter annan då vattnet kom flygande från förskeppet. Farten var låg men humöret på topp.
Landade till slut på en klippa på Käringskäret. Tänk jag har seglat och paddlat på Höga Kusten i nästan 20 år och har helt lyckats förbise denna lilla ö. Käringskäret ligger strax norr om Sveriges högsta ö: Mjältön.
Byggde bo på en fin hälla nära vattnet. Åt sedan en enkel middag bestående av: Brie, jordnötter, ölkorv och körsbärstomater. Sen fick jag inte mer gjort den dagen. När jag stängde ögonen regnade det ute. Sövande ljud.
Lördag
Vaknade första gången vid 05-tiden. Öppnade yttertältet. Spanade lite på horisonten och somnade sedan om igen. Vaknade igen vid sjusnåret.
Masade mig ur sovsäcken och skrämde liv i den gamla gubbkroppen. Tältet var blött efter kvällens och nattens regn. Klippan däremot var torr. Upptäckte till min fasa att jag hade glömt kaffet hemma: Glöm aldrig kaffet hemma! Man får jätte jätte ont i huvudet åt lunchhållet till. Fick bli nyponsoppa och smörgås till frukost.
Alla prognoser var ense om att det skulle börja blåsa rejält från syd. Det blir grov sjö på Höga Kusten det. Vek ihop lägret och kastade loss vid strax efter 9-tiden. Det gick redan sjö och blåste på öppet vatten. Snittade 10,7 km/h över en timmes paddling in till Näske båthamn, med toppfart på dryga 14 km/h. Underbara surfförhållanden. Tokroligt med fin sjö och vind i ryggen. Hade gärna fortsatt på samma sätt i en hel dag.
Slut på turen. Men som sagt: Glöm aldrig kaffet hemma! Man får jätte jätte ont i huvudet åt lunchhållet till.
Under två års tid har jag använt mitt Hilleberg Soulo och nu är det dags för en review av Hilleberg Soulo. Året runt använder jag tältet: varmt som kallt. Det är det tält jag nästan alltid packar då jag ska ut själv på tur, oavsett om det är på vandring, paddling eller skidor. Det är mitt favorittält som används flitigt. Soulo betyder “ö” på samiska.
Kravbild då jag skaffade Hilleberg Soulo
När jag skaffade mitt Hilleberg Soulo var det ett par punkter som stod på kravlistan.
Enmanstält
Självstagande
Absid
Åretrunt
För paddling i första hand
Vintertältning i andra hand
Kompakt och någorlunda lätt
Fakta kring Hilleberg Soulo
Soulo är lätt att sätta upp i stort sett var som helst. Det är mycket starkt men ändå lätt och därför idealiskt för praktiskt taget all användning. Under tältets utvecklingsperiod ansåg våra testare att det var perfekt för de flesta turer. Alpinister och expeditioner väljer Soulo för låg vikt i kombination med hög styrka, vilket även uppskattas vintertältare. Turcyklister, motorcykelåkare och kanotpaddlare gillar Soulo för dess fristående egenskaper och kompakta packformat. Långtursvandrare, ryggsäcksturister och helgcampare attraheras av den låga vikten och den integrerade absiden, medan vinteranvändare och alpinklättrare uppskattar förmågan att klara snöbelastning. Långa personer blir glatt överraskade över den generösa ligglängden, och alla uppskattar tältets rymd.
– Hilleberg
Nettovikt: 2,0 kg
Bruttovikt: 2,4 kg
Yttertältsväv: Kerlon 1200
Stänger: 9 mm (2 x 344, 1 x 285 cm)
Markpinnar: 12 V-peg
Färger: Grön, Röd eller Sand
“Nettovikt” avser ytter- och innertält samt stänger. “Bruttovikt” är tältet packat med allt som ingår.
Användning av Hilleberg Soulo
Hilleberg gör instruktionsfilmer för sina tält. De brukar finnas på svenska, engelska och tyska.
Hillebergs instruktionsfilm för Soulo
Plus för Hilleberg Soulo
Välkonstruerat och -sytt. Klassisk Hilleberg-känsla i allt.
Tältet är kompakt och markbilden är liten. Det är lätt att hitta platser att slå upp tältet på.
Tältet är väldigt lätt att sätta upp och plocka ner.
Takrännan på takpannan är en tjusig detalj. Den gör att det inte droppar från takpannan och in i absiden då man öppnar dörren.
När man ställer upp tältet med markpinnar/stenar så står det bombsäkert. Det känns som ett väldigt tryggt tält om vädret skulle sätta den sidan till.
Lagom innerutrymmen för vår/sommar/höst och en person.
Bra innerhöjd i tältet.
Bra ventilation. Men inget magiskt.
Man får plats i tältet med liggunderlag som är Long och Wide.
Minus för Hilleberg Soulo
Det är ett litet tält. Att kalla det minimalistiskt är inte rätt. Men innerutrymmena och absiden är begränsade. Vår, sommar och höst funkar det jättebra. På vintern med mycket utrustning och bylsiga kläder så kan man få tänka till.
För att tältet ska stå prydligt så krävs fyra markpinnar eller stenar. Det är inte lika spänstigt i konstruktionen som Staika. Staika står prydligt utan nån form av stöd från staglinor. Jag har skaffat 10mm stänger till mitt Soulo och då behöver jag inga staglinor, utom då det blåser.
Innertältet är asymmetriskt och tanken är att man ska ligga åt ett håll (det går dock att ligga åt bägge hållen).
Det finns bara fickor i innertältet i huvudändan.
Regnskyddet vid dörrens dragkedja kunde ha varit längre. Jag fastnar ofta i starten på regnskyddet då jag har haft dörren öppen (se bild nedan).
Sammanfattning och betyg för Hilleberg Soulo
Är väldigt nöjd med mitt Hilleberg Soulo, även om det finns saker som jag kunde önska mig mer av. Med 10mm stänger och footprint väger mitt Soulo 2,7kg.
Mest av allt hade det varit intressant att se en Black Label version av tältet: Aning större tält, symmetriskt, innerfickor vid bägge ändarna och med grövre bågar. Två saker jag är ute efter:
Skapa lite mer utrymme i tältet för vinterturer. På vintern har man mer kläder och skrymmande utrustning. Och dessutom tillbringar man mer tid i tältet än på sommaren.
Göra tältet lika stadigt på klippor som Hilleberg Staika. Soulo är fristående men kräver markstöd för att duken och tältet ska stå prydligt (om man inte använder 10mm stänger). Staika t.ex. står snyggt helt av sig själv utan stöd.
Visst skulle detta göra tältet tyngre. Men på vintertur med pulka och på sommaren för paddling så gör inte detta så mycket.
Betyg: Starka 4 av 5 absider.
Fotografier på Hilleberg Soulo
Färgkodning vid stångfickorna.Takpannan fästs med smidiga krokar.Ventilationen som finns under takpannan i toppen på tältet.Staglina som lindas runt tältstången.
Skapligt utrymme i absiden.Gott om takhöjd (jag är 178cm).Korskonstruktionen som bidrar till tältets styrka och stabilitet.Regnskyddet vid dörrens dragkedja kunde ha varit längre. Jag fastnar ofta i starten på skyddet då jag har haft dörren öppen.
Ett varningens finger till känsliga läsare: Detta är ett långt inlägg om VKV Elite FE. Och det innehåller positiva ordalag. Det innehåller även en del tydliga tyckanden om kajaker. Inget ont menat 🙂
Min paddelbakgrund
Tänker att det är bra att börja med en kort bakgrund om mig själv som paddlare för att sätta min tankar i relation.
Jag har paddlat sen slutet av 90-talet. Paddlade havskajak och turade i en fem till tio år. Sedan började jag motionspaddla och tävla. Har tävlat på motionsnivå på slätvatten, i kanotmaraton och i surfski. Mitt personbästa på 5000m är 21:47 och på 10000m är 44:11.
Många turpaddlare väljer kajaker med klassiska epitet: Uppnosiga i ändarna, små sittbrunnar, bredden på mitten och skedda. Jag har aldrig förstått det. Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att jag inte förstått det. Jag gillar kajaker som är byggda för aktiv paddling med racinglik teknik och med bra fotstöd och roder.
Denna VKV Seagull Elite är min tredje “Mås”. Har tidigare har en Offshore och en Elite, bägge i glasfiber.
Jag är 178 cm lång och väger 78 kg.
Om VKV Elite
1992 tillkom “Seagull Elite” (Måsen). Den är Ingvar Ankerviks version av den optimala långfärds-kajaken. Det bästa från den arktiska och nordiska kajaken i symbios med mycket stor erfarenhet av tävlingskajaker. En design lika tidlös som de vatten den skall färdas i. Seagull Elite är Ingvars önskekajak.
Längd: 530 cm Bredd: 60 cm Vattenlinjebredd: 50 cm Maxlast: 160 kg Flyttankar: 250 liter Sittbrunn: 96 x 42 cm
Bygget
Vad kan säga om bygget annat att det är absolut förstklassiskt. Snyggt och prydligt! Har svårt att hitta något som är mindre bra. Skillnaden mellan Fischer Edition och standard VKV är bland annat mängden fästpunkter på däck. Uppskattar antalet kordor och fästpunkter som finns på Fischer-varianten.
Det som många nog funderar över är luckorna med alla dess vred. Håller det tätt? Är det inte jobbigt med vreden? Jag har aldrig haft bekymmer med luckorna. De är täta och man vänjer sig vid vreden. Det man behöver tänka på bara är att vara snäll med tätningslisten. Den känns lite ömtålig, men vårdar man den ömt så är det inga problem alls.
Lucka med vred. Observera tätningslisten på luckan.
Ska jag säga något som jag funderar kring om bygget, så ska det möjligtvis vara fotstödet. Inställningsmekanismen känns en aning “överingenjörad”. Jag hade gärna sett ett enklare lösning för att reglera fotstödet i längsled. Åtminstone för egen del: Jag ställer in stödet rätt och sen sitter det där, det behöver inte vara superduperenkelt att flytta stödet. Hellre en kosntruktion som känns riktigt robust och tål stryk.
Fotstödet med en prydlig liten matta för hälarna
Bakom sittbrunnen har VKV ett genomgående rör för stabilisatorer och självräddningslösningar. Jag beställde min VKV Elite FE utan det. Har aldrig använt röret på någon tidigare VKV och tycker att röret är i vägen för packning.
Uppträdande
VKV Elite är en högvolymskajak. Mig passar den utmärkt men jag kan tänka mig att mindre paddlare uppfattar henne som aningen stor, särskilt tom.
Elite:n har ett rykte om sig att vara rank. Jag tycker inte det det. Särskilt när hon turpackas med tält, vatten och andra tunga grejer så är hon lugn i vattnet. Vill man ha lite extra stabilitet och marginal för rejält stökiga dagar; Ja då kan man beställa en lägre specialsits från VKV. Jag använder själv en sådan för att kunna vaddera upp sitsen ordentligt utan att tulla på marginalerna.
Styrning är bra. Rodret har ett robust och bra grepp. I riktigt stora surfar kan rodret tappa greppet men då är det bara underliggande roder (som på surfskis) som gör jobbet. Surf med VKV Elite är riktigt roligt.
Många säger att Elite:n är en snabb kajak. Tom tycker jag hon är lättdriven i måttliga farter, utan att vara ett fartmonster. I lastat skick däremot går hon nästan lika fort. Det är farterna i lastat skick som sticker ut och glänser.
Kajaken är generellt sett torr i gången. Sittbrunnen är hög och ofta paddlar jag med ett halvöppet kapell. Det är bara vid fullastad kajak och god motsjö eller sned motsjö som det kan bli blött.
Halvöppet kapell
Att packa Elite:n är lätt. Den har stora luckor och rejält med volym. Man kan med fördel packa henne lite framtung. Jag tycker i alla fall hon går bättre så.
Ofta när jag paddlar kajaken tänker jag att hon beter sig lite som är klassiskt skärgårdskryssare. Värdigt och i samklang med vattnet.
Ergonomi
Det märks att VKV har ett arv inom kanotracing: Skålad sits, stor sittbrunnsöppning, schysst pedalställ och gott om utrymme för kroppsrotation och benarbete. Riktigt bra!
En sittbrunn anpassad för paddling
En sak som jag skulle önska är att hon var lite smalare vid paddelisättet, så man kan komma närmare mittlinjen med paddeln. Säkert inte en enkel sak att lösa. Men det hade varit intressant att se om det gick att få till några urtag i däckslinjen för att bättra detta.
Betyg
Jag måste ta till en tiogradig skala för att ge betyg. Det är inte full pott men att ge en “fyra” känns för lågt. Betyget för VKV Seagull Elite blir 9 av 10. Jag ser faktiskt inte någon annan havskajak på marknaden idag som jag hellre har.
Efter två veckors arbetande var det verkligen dags att lufta tältduken. Och sinnet. Har länge haft en tanke att tälta på utsidan Brämön, så det fick bli planen.
Fredag
Sträcka: 7km
Startade på seneftermiddagen på Lörudden. Fick en trevlig pratstund med en herre från en av sjöbodarna, han paddlade själv.
Sjösatte. Ute på havet låg det en dyning från norr. Inte oväntat men mer än väntat. Blev hoppigt då jag rundande Brämö fyr på nordsidan. Det var skönt att till slut komma fram till tältplatsen.
Badade i det varma havet innan middag. Strosade sedan runt på klipporna och njöt av kvällsljuset som lade sig sakta.
Tältplatsen på utsidan Brämön. Finland ligger bortom horisonten.Mindre lyxig middag: Nudlar.
Har samlat ihop kajaken och gjort klart för nattKvällsljus i norr.
Lördag
Sträcka: 10km
Vaknade som vanligt tidigt på lördagen morgon. Firade namnsdagen med frukostkaffe på klippa i tidigt solljus.
Mycket fukt på tältet och kajaken. Lät tältet torka en stund innan jag vek samman lägret.
Hade en underbar paddling tillbaka till Lörudden. Har ofta svårt att ta till mig och smälta alla intryck på tur. Nästan så att sinnena slår av och placerar sig i en glasbubbla. Fotona får påminna mig om vad jag varit med om.
Efter två veckors arbetande var det verkligen dags att lufta tältduken. Och sinnet. Har länge haft en tanke att tälta på utsidan Brämön, så det fick bli planen.
Fredag
Sträcka: 7km
Startade på seneftermiddagen på Lörudden. Fick en trevlig pratstund med en herre från en av sjöbodarna, han paddlade själv.
Sjösatte. Ute på havet låg det en dyning från norr. Inte oväntat men mer än väntat. Blev hoppigt då jag rundande Brämö fyr på nordsidan. Det var skönt att till slut komma fram till tältplatsen.
Badade i det varma havet innan middag. Strosade sedan runt på klipporna och njöt av kvällsljuset som lade sig sakta.
Tältplatsen på utsidan Brämön. Finland ligger bortom horisonten.Mindre lyxig middag: Nudlar.
Har samlat ihop kajaken och gjort klart för natt.Kvällsljus i norr.
Lördag
Sträcka: 10km
Vaknade som vanligt tidigt på lördagen morgon. Firade namnsdagen med frukostkaffe på klippa i tidigt solljus.
Mycket fukt på tältet och kajaken. Lät tältet torka en stund innan jag vek samman lägret.
Hade en underbar paddling tillbaka till Lörudden. Har ofta svårt att ta till mig och smälta alla intryck på tur. Nästan så att sinnena slår av och placerar sig i en glasbubbla. Fotona får påminna mig om vad jag varit med om.
Helgen som gick de var sista dagarna innan det var dags att bege sig till kontoret för arbete. Vad bättre då än att få komma ut på en paddeltur med Lilla Frun. Solsken, värme och stilla väder.
Det blev en kort paddling från Spikarna till Flatskäret. 16 kilometer enkel väg. Gott om tid för bad och slöande. Dit på lördagen och tillbaka på söndagen.
Husum och Sundsvall är kanske inte mest kända som vackra platser att starta paddlingar på. Men mellan de två orterna ligger världsarvet Höga Kusten som ett smycke. Jag gillar Höga Kusten, det är lätt att gilla Höga Kusten. Och med kajak kommer man lätt åt platser där få andra är.
Torsdag 18/7: Husum-Holmarna (9km)
Familjen släppte av mig på Husums Båtklubb. En fin liten båtklubb med en sjösättningsvänlig båtramp. Frun bjöd på pizza bakad på Trangia-köket som middag innan jag kastade loss.
Sökte mig utåt till Holmarna. Där såg jag inte längre Husums-fabriken och det kändes bra. Träffade ett par fiskare som tipsade om en övernattningsstuga. Jag tackade för tipset, men sade att jag föredrar klippor. De verkade inte förstå hur man kan gilla att bo på klippor.
Tältplatsen på Holmarna med stor utsikt.
Fredag 19/7: Holmarna-Värnsingarna (40km)
Öppnade ögonen tidigt på fredag. Hann inte mer än öppna dem så började det regna. Trynade i sovsäcken. Efter en timme slutade det regna och jag kunde fixa frukost. Dagens mål var att nå Värnsingarna, öster om Ulvöarna, som jag längtat efter att besöka.
Kvällsutsikt i stolen på Värnsingarna.
Paddlade via Skagsudde, Skeppsmalens fiskeläge, Grisslans fiskeläge, Vågön, Trysunda, Skrubban och sen ut till Värnsingarna. En fin tur där det hände saker för sinnet med jämna mellanrum. Dagen gick fort och plötsligt var jag framme.
Skeppmalens fiskeläge
grisslans fiskeläge
Slöar efter lunch på Vågön
Maffig vägg på Skrubban
Värnsingar hade jag tänkt besöka redan ifjol sommar. Av olika anledningar blev det inte av. Jag har spanat på öarna på satellitbilder. Blev trots det positivt överraskad då jag kom dit: En finfin plats att tälta på. Hoppas alla som besöker öarna är fortsatt noga med att inte lämna några spår efter sig.
Slöade och njöt hela seneftermiddagen och kvällen. Fy tusan vad skönt.
Lördag 20/7: Värnsingarna-Svenskär (87km)
Ännu en tidig morgon. Havet låg som en spegel. Det var en mäktig känsla att bryta vattenytan i tystnad. Passerade Ulvöhamns fiskeläge där de flesta sov.
Paddlade vidare mot Bönhamn där jag hade planerat in lunchstopp. Som tur var hade Bönhamns Brygga öppnat redan klockan nio, så det var bara att beställa mat och njuta.
Efter Bönhamn gick det lite snett. Det slutade med att jag paddlade totalt 87km under lördagen. Hade svårt att hitta en bra plats att slå läger på söder om Gaviksfjärden. Har letat där tidigare och det är lite svårt om man är kräsen. Slutade i alla fall med att jag passerade Härnösand och ut till Svenskär i inloppet till Södra Sundet. På Svenskär blev det nattvila.
Frågan är om jag kommer paddla 87km igen. Det gick rätt “lätt” men sådär himla skojsigt var det inte de sista tre milen. Men intressant att ha gjort det. Tog i alla fall strax under elva timmar i paddlad tid.
Söndag 21/7: Svenskär-Spikarna (28km)
Sista dagen skulle jag till Spikarna/Sundsvall för att bli upplockade av familjen. 28km kändes pyttekort efter dagen innan. Var lite öm i skinnet i vänstra handen men hade inte ont någonstans. Tur! Var lite orolig för axlarna som har kunnat strula.
Tog en lunch på Flatskäret med bad och kaffe. Klipphängde tills det var dags att paddla in till Spikarna.
En skön drällardag som värdig avslutning på en trevlig tur.
Det är sällan Jessika och jag kommer ut och tältar med kajaker. Det gör varje tillfälle mer uppskattat. Andra veckan på semestern hittade vi en lucka och drog till Hudiksvalls skärgård. Paddling i Hudiksvalls skärgård är vilsamt, vackert och trevligt. Passade på att slöa så mycket som möjligt.
Tisdag 9:e juli
Sträcka: 15km
Vi startade turen i Saltvik någon mil utanför Hudiksvall. Det blåste friska nordliga vindar. Vi höll oss nära land och utforskade små vikar och skär. Paddlade Saltvik-Granskär-Brusen-Tunaolmen-Idenorsolmen. Hittade en fin tältplats på en strand på Idenorsolmen som vi slog läger på.
Rast på Tunaolmens sandstrand. Blåsigt på havet. Stilla på stranden. Inte en människa.
Gubbe…
…behöver nubbe då han kommer fram.
Jessika tar igen sig efter första dagens middag. Hemgjord pesto, solvarm parmaskinka och färsk pasta tar tydligen ut sin rätt.
Stilla tältplats på sandstrand på Idenorsolmen.
Onsdag 10:e juli
Sträcka: 18km
Onsdagen bjuder på en fantastisk paddeldag. På morgonen ligger havet som en blank spegel. Vi paddlar Idenorsolmen-Ljusgrund-via blandade småskär-Innerstön-Kråkön-Drakön.
Jessika i sin Northshore Buccaneer från slutet av 90-talet.
Hittar en finfin tältplats på en klippa på Drakön. Precis som vi ville ha det. Tyvärr läcker Jessikas uppblåsbara liggunderlag, så hon sover lite hårt på klippan.
Attackslöade på klippan. Njöt av bad, radio och god mat. Jessika paddlar även till gästbryggan i Storhamn på Agön och kollar in läget, bara några få båtar ligger ankrade vid bryggan.
Jessika badar fem gånger under onsdagen.
Bad…
…klädtork och stretch
Tältplatsen på Drakön.
Torsdag 11:e juli
Sträcka: 25km
Paddlingen hem från Drakön till Saltvik blir tuff. Den nordliga vinden är åter med besked. Det går rejält med vita gäss på vattnet och på sina ställen grov kort sjö.
I lä bakom Innerstön var det stilla och fint. På öppet vatten blåsigt .
Vi väljer att gå i lä och följa strand så mycket vi kan. Vattnet är fortfarande förvånansvärt kallt. Vi känner inte för att hamna i bekymmer på kallt öppet vatten i sjö och blåst. Snirklar Drakön-Kråkön-Innerstön-fastland-Saltvik.
Strävar mot vinden och sjön och kommer fram mosiga efter 25km. Jessika har sju riktig prydliga blåsor i händerna. Vi känner oss glada och nöjda med turen. Hoppas kom ut tillsammans igen snart.
Prova paddling i Hudiksvalls skärgård om ni har några dagar över!
Startade en paddeltur i Sundsvalls segelhamn igår, väl medveten om att ett oväder var på väg. Frågan var bara när det skulle komma och om meteorologerna skulle ha rätt. Hade siktet inställt på Hudiksvall, så fick allt anpassas efter vad som skulle komma hända.
Paddlingen ut ur Sundsvallsbukten var finfin. Tog en fika sittandes i kajaken i Juniskär. När jag rundade Lörudden så mötte jag sydlig vind, sur ilsken sydlig vind. Inget bra tecken. Sydlig vind skulle föregå ovädret. Mycket riktigt: Söderöver inne på land så såg jag vädret komma.
Det blev en kamp mot klockan att hinna ut till Brämöns södra udde innan regnet. Den sydliga motvinden gjorde vad den kunde i tvekampen. Vi kan väl kalla det dött lopp mellan mig och vädrets makter: Jag hann få regn på mig och bli lite blöt men jag hann in i tältet innan det small till på riktigt.
Och jädrar vad väder det blev: Haglet, regnet och vinden slet och rev i tältet ackompanjerat och åska av sällan skådat slag. Jag hade inte fått upp några tältpinnar att stadga bågarna med, fick sitta på insidan och hålla emot när tältet böjde sig i värsta vindbyarna.
Efter regn kommer solsken och det var uppehåll av och till så det gick att vara ute och njuta av ljuset och slöa på klipporna.
Innan jag somnade ringde frugan, hon skulle jobba på tisdagen. Jag beslöt mig för att sova natten och sedan avbryta turen mot Hudiksvall för att åka in och hjälpa till lite. Hälsingland och Hudiksvall finns kvar.
