I samband med upptagning av båten brukar jag börja fundera på förbättringar jag vill göra till kommande säsong. Listan brukar bli lång, längre än vad som är rimligt att göra. En av saker jag vill ordna till 2024 är en gennaker.
På förra båten hade vi en gennaker och till den hade vi en strumpa. Det funkar alldeles utmärkt då man är två eller fler ombord, en kan vara på fördäck och hantera strumpan och en i sittbrunnen och sköta skot. Men är man ensam är det inte lika enkelt.
Har börjat snegla på alternativet med Top Down Furler. Spontant känns det som en lämpligare lösning då man är ensam ombord, man kan hissa gennakern redan innan man går ut ur hamn och man kan hantera den helt från sittbrunnen.
Lösningen med strumpa vet jag är problemfri, vi har aldrig haft bekymmer. Frågan är om Top Down Furler är problemfria eller om de strular då och då? En annan fråga är om man kan köra med Top Down Furler på en Linjett 33 utan att montera peke, är inte sugen på att montera ett peke.
Hilleberg har testat hur man bäst ställer tältet när det blåser hårt. De testade med ett Nallo tunneltält och rekommenderar att man vänder fotändan mot vinden.
Känslan av att klara av kalla och lite svårare förhållanden på kalfjället är riktig härlig. Utsattheten och ensamheten lockar. Jag dras till frihetskänslan och ensamheten!
Över ett par år har jag jobbat fram ett sovsystem för vinterturer som ger möjlighet att klara nattförhållandena som möter mig. Jag har landat i ett traditionellt sovsystem som många använder sig av. Hur ser det ut?!
Basen i systemet bygger på bra liggunderlag, en stadig syntetsäck, fleeceinnerpåse i säcken och ullkläder. De här delarna använder jag mig av.
Liggunderlag 1: Therm-a-Rest RidgeRest Classic
Liggunderlag 2: Exped Dura 6R LW
Kudde: Exped AirPillow XL
Sovsäck: Mammut Tyin MTI Winter
Innerpåse i sovsäcken: En gammal fleeceinnerpåse som jag inte minns märket på. Fick den av frun i början på 2000-talet.
Strumpor: Ullsockar från Woolpower
Långkalsonger: Långa ullkalsonger från Woolpower
Tröja: Ulltröja från Woolpower
Balaklava: Balaklava från Woolpower
Blir det riktigt kallt tar jag även på mig dunsockar, mössa och tunna ullvantar.
Med detta system klarar jag natten i temperaturer ned till mellan femton och tjugo minusgrader.
Söker du en lättviktsdunjacka som är smidig att slänga med i packningen och som värmer bra, då är Klättermusen Liv 2.0 ett intressant alternativ.
Inledning
Jag ska erkänna att jag har en svaghet för Klättermusens utrustning. Jag minns då jag i slutet av 90-talet satt i baksätet på en bil under en resa och bläddade i en katalog från Klättermusen. Deras kläder verkade ouppnåeligt dyra för en ung mig.
Ursprungligen tycker jag Klättermusen var ett företag som hade en härligt galen kompromisslös inställning. Produkterna de tog fram var tänkta för en smal skara som ville vara ute året runt i alla väder och känna sig trygga och må gott.
Med de nuvarande ägarna tycker jag att Klättermusen har ändrat karaktär som bolag. Borta är delar av den galna kompromisslösa inställning som fanns i de tidigare dagarna. Nu är företaget tyvärr lite mer inriktat mot att flirta med konfektion och konsumption. Men det finns smycken i sortimentet och Klättermusen Liv 2.0 Jacket är ett av dessa smycken.
Vad är Klättermusen Liv 2.0
Klättermusen Liv 2.0 är kort och gott en lättviktsdunjacka och det finns många sådana på marknaden. Jag har inte testat någon annan modell så jag ska inte säga att jag kan eller vet vad som är bättre. Liv 2.0 har 800+ fill power dun, så den värmer ordentligt med tanke på vikten. Jackan är lätt och komprimerbar.
Enligt Klättermusen ska det det gå att använda Liv 2.0 under en skaljacka, utöver att den funkar bra att bära som den är. Själv gillar jag inte tanken på dun under skal, så jag har haft den som dunjacka ytterst under vår/kall sommar/höst. Ett exempel på tur då jag använt Klättermusen Liv 2.0 är den blåsiga paddlingen till Mjältön i början av novemeber 2022.
Liv 2.0 har två fickor och ska kunna packas i sin egen innerficka. Jag har skaffat en liten vattentät packpåse som jag förvarar jackan i på tur, det tycker jag är enklare och bättre. Jackan har en boxkonstruktion utan genomgående sömmar och har en justerbar resår i livet.
Liv 2.0 finns i en uppsjö av färger och den finns både som jacka och tröja, beroende på önskemål.
Plus för Klättermusen Liv 2.0
Jackan är väldigt väldigt skön, passformen är toppen. När man tar på sig jackan känner man sig bekväm, varm och ombonad.
Fickorna har lite mysigt flossigt tyg mot handryggen så det är trevligt att värma händerna där när man fryser.
Jackan är lätt att packa ner och komprimera. Då jag inte är på tur ligger jackan luftigt i en garderob så fluffigheten i dunet behålls.
Jackan är värmer bra, särskilt med tanke på vikt/volym.
Jag gillar att det är en diskret och snygg jacka utan massa designgrejer adderade. Jag uppskattar rak och okomplicerad design.
Jackan är välgjord och välsydd. Har inte upplevt några problem med den.
Jackan är lätt (450 gram) och tar liten plats.
Den bakflyttad handledsresåren är skön.
Liv 2.0 packad i vattentät packpåse
Minus för Klättermusen Liv 2.0
Det är en dyr lättviktsdunjacka. Listpriset ligger på drygt 5000 sek. Jag köpte på en rea och kom undan betydligt billigare.
Jackan känns ömtålig. Jag häver och slänger mig inte hur som helst med jackan på.
Jag är kluven till den sneda dragkedjan, men det är nån grej som Klättermusen kör med. Inbillar mig att det skulle funka lika bra med rak dragkedja.
Blixtlåsen till fickorna är lite pickliga.
Axlarna sägs vara förstärkta. Men jag känner mig lite tveksam till hur tålig den är. Jag använder aldrig dunjackan då jag bär ryggsäck hur som.
Betyg
Jag gillar Klättermusen Liv 2.0 Jacket skarpt och använder den flitigt under vår, kalla sommardagar och höst. Att ge den en femma i betyg känns våldsamt så det fyra dragkedjor av fem möjliga för Liv 2.0 Jacket. Om jag inte hade någon lättviksdunjacka och skulle skaffa en så skulle jag definitivt titta på Liv 2.0 Jacket igen, men på rea.
För ett drygt år sedan skaffade jag en en Petzl Tikkina. Ville ha en enkel pannlampa att ha på huvudet då det börjar bli mörkt ute och jag t.ex. ska slå upp tältet. Ville också ha en smidig lampa då jag ligger i sovsäcken i tältet och läser bok.
Pannlampan får följa med mig ut så snart det blir mörka kvällar. I tältet använder jag även Black Diamond Moji. Moji använder jag som taklampa för runtomstrålande belysning. Både Tikkina och Moji använder AAA-batterier, vilket är praktiskt om någon lampa får slut på batteri.
Tikkina erbjuder belysning i tre steg: 6 lumen/120 timmar, 100 lumen/9 timmar and 250 lumen/2 timmar (ljusstyrka/lystid).
Pannbandet är fritt justerbart och i ett fjädrande material så lampan är lätt att anpassa beroende på om man har mössa eller keps på eller är barhuvad.
Belysningen justeras i tre steg med knappen på ovansidan lampan. Ibland kan jag tycka knappen är lite svår att hitta om man t.ex. är kall om fingrarna. Jag hade gärna sett en tydligare markerad knapp som var lättare att hitta.
Lampan är vinklingsbar nedåt i sin ”boett”. Jag brukar använda denna funktion om jag har något i knät eller nära kroppen på marken som jag vill belysa, eller när jag ligger i tältet och läser.
Tikkina finns fortfarande som modell hos Petzl. Nuvarande modell ser lite annorlunda ut i designen och de har gjort lampan ett snäpp starkare. Tikkina verkar idag kosta strax över 200 sek på nätet.
Betyg: Egentligen är detta inte någon speciell pannlampa på nått sätt. Men den gör jobbet bra och den känns trygg. Så jag ger den 3-4 pannlampor av 5 möjliga. Och den får fortsatt förtroende på tur!
Fick en rolig liten sak av familjen i julklapp i år: en stormtändare Primus PowerLighter. Tändaren finns i rött respektive svart, min är svart.
Bild lånad från primusequipment.com
Tändaren väger bara 67 gram och är inte större än att den lätt försvinner i handen.
Primus PowerLighter med spetslåga gör det enkelt att tända ditt kök eller lägereld. Temperaturen är på hela 1300°C, vilket underlättar tändning av flytande bränslen i dålig väderlek.
1992. Livet är enkelt. Jag har precis muckat från lumpen och börjat på högskolan. Det enda man behövde bry sig om var att ta sig ur sängen och pallra sig till skolan. Av någon anledning fick jag för mig att köpa en kamera och ett stativ.
Kameran lever inte längre men stativet tuffar och går. Det är ett Manfrotto stativ på kring tre kilo med en massiv kulled. Jag har kånkat på det otaliga kilmetrar genom t.ex Kebnekaisefjällen och Sarek.
För ett par sedan ville jag testa ett lätt stativ då jag ändå mest fotade med en liten och enkel kompaktkamera. La cirka 500 kronor på ett Manfrotto Compact Light. Compact Light stativet är det stativ jag ueslutande använt sista åren.
Sen i höstas använder jag en lite större kompaktkamera och på någon tur har systemkameran fått följa med. Har känt att jag saknat ett stativ som är stadigare än Manfrotto Compact Light men ändå smidigt.
Vad blev det då? Jo, ett Peak Design Travel Tripod. Första turen det var med på var till Idenorsolmen i oktober. Review kommer efter mer användning. Så här långt är jag väldigt nöjd, det är ett konstverk i kolfiber.
Att fixa med sittkomforten i kajaken har blivit ett återkommande tema. Vill gärna göra det lite skönare och lite skönare att sitta längre stunder i kajaken. Inte för att det är viktigt att sitta länge, mest för att det ska vara så trevligt som möjligt om jag vill det.
Det senaste projektet i raden av fix är att tilta sitsen framåt. Jag har två sitsar till min VKV Elite: en hög och en låg. Gjorde helt enkelt så att jag skar ner underredet 20 mm i framkant på den höga sitsen så den lutar mer framåt.
Använde den tiltade sitsen på turen till Mjältön i oktober och upplevde nog att jag satt lite bättre. Satt under den turen direkt på kolfibern i sitsen. Nästa steg är att montera tillbaka någon form at vaddering av kolfibern, får se vilken sorts vaddering det blir. Just nu lutar det åt en tunn båtinredningsväv med teflonduk på och utskuret för stjärtknölarna.
