Idag sken solen gott på båtfolket i Sundsvall. Dagen började lite mulet och svalt men snart sprack himlen upp och det blev en underbar båtdag i hamnen. Fick tre jobb gjorda.
#1: Slipade botten på båten för hand. Det var varken jobbigt eller långrandigt. Idag föredrog jag att göra det för hand istället för med maskin. Nu ser botten okej ut och är redo för bottenfärg.
#2: La på ett lager lack till på rorkulten. Två lager till ska på, sen ger jag mig.
#3: Bytte offeranod på drevet och monterade på propellern.
Dagens båtjobb bestod av blandade småpyssel. Mesta tiden gick åt till att fara runt och köpa saker. Köpte bland annat: slippapper, pensel, t-röd, lack, lacknafta och offeranod till drevet.
Roligaste jobbet i båten var att bättringslacka rorkulten, den började se lite ledsen ut i slutet av förra säsongen. Slipade, avfettade och lackade ett lager med Epifanes klarlack. Nu får det torka över natten så får vi se om jag kan gå på med ett lager lack till imorgon. Tänker mig lägga fyra lager bättringslack.
Efter jobbet idag cyklade jag ner till hamnen. Ville ta av presenningen som täckte aktern och titta in i båten och se så att allt såg bra ut. Lite en smygstart på säsong tre med vår Linjett 33:a Festina Lente3.
Att ta av presenningen gick lätt och snabbt. Vek ihop presenningen och la den i sittbrunnen tills vidare. Sen kollade jag batterierna och de var laddade fullt, bra. Inne i båten såg allt okej ut i salongen, på toaletten och i motorrummet. Gott!
Tog en promenad i hamnen. Det ligger ingen is kvar på vattnet i hamnområdet, det brukar det göra den här tiden på året. Lite läckert med en båt i sjön och Södra Bergets snötäckta slalombacke i bakgrunden.
April månad och nu börjar det bli dags att fixa med båten. När solen tittar fram är det riktigt skönt i lä mot en vägg. Den 23/4 öppnar båthamnen, dvs föreningsutrustning plockas fram från vinterförvaring och jag tror även vattnet slås på då.
Idag blev det eftermiddagskaffe ute i solskenet på altanen. Gjorde en Tjuren Ferdinand och luktade lite på blommorna. Det är så ruggigt gött med vår och värme!
På mitt första jobb under andra hälften av nittiotalet fanns en examensarbetare som gillade att fjällvandra. Jag minns att han nämnde nått om ett solotält som hette Hilleberg Akto som han använde. Han måste ha varit tidig på bollen, i år fyller Hilleberg Akto 30 år.
Jag och frugan skaffade ett Akto på 2000-talet, jag minns inte exakt när. Ångrar lite att vi köpte ett grönt tält, jag tycker de röda är så mycket snyggare. Hilleberg Akto är inte mitt favorittält och inte det mest använda tältet men det har definitivt sin plats i tältsamlingen.
Luleå bjuder på enastående vackert väder idag. Solen gassar från en klarblå himmel och det blåser bara en svag vind över isarna. Det dräller av människor på isen och de njuter i fulla drag. Det promeneras, åks skridskor, åks skidor, springs, åks skoter, pimplas och till och med någon som kör bil.
Jag tar bilen och parkerar i närheten av Granuddens Båtklubb. Tar en promenad på isen och även en svängom in på båtklubben. Granuddens Båtklubb är fin. Hade jag haft båten i Luleå hade jag gärna försökt få plats på Granuddens Båtklubb.
Men för båtägarna får vänta ett tag innan det är dags för sjösättning. Jag frågade en herre som pimplade på isen hur tjock isen är: typ 6dm!
Två Linjetter under täckning: en Linjett 33 och en Linjett 34
Hade det lite långsamt. Roade mig med att leka i Lightroom och redigera om några gamla tältplatsbilder. Man kan med lätthet förlora greppet om tid och rum när man väl börjar redigera.
När första upplagan av Whitbread Round the World Race gick av stapeln 1973-1974 fanns flera av dåtidens stora seglare på startlinjen. Men när krutröken lagt sig vid målgång var det en Swan 65 under Mexikansk flagg som stod som vinnare.
Härom dagen låg jag och slösurfade på Youtube på soffan. Vilsamt. Snubblade då över filmen ”The Weekend Sailor” som handlar om Mexikos vinst i Whitbread Round the World Race. Riktigt sevärd. Kolla in den. Sekvenser från racet blandas med moderna intervjuer.
1992 köpte jag min första kamera. Jag var student och det var en stor investering att köpa en Canon EOS 1000F med ett standardobjektiv. Från 1992 fram tills i höstas har jag aldrig haft något objektiv med bländarring med siffror. Men, vilken skillnad i fotoupplevelsen det är att ha en bländarring med siffror.
Alla Canon-objektiv jag ägt från 1992 har varit utan bländarring, bländaren har ställts in med ratt på kamerahuset. Det första objektivet till min Fuji X-E4, Fuji 18-55mm f/2,8-4, hade en bländarring på objektivet men bländarringen var utan siffror och ändstopp. Skillnaden med att ställa in bländaren med en ratt på kamerahuset eller en oändligt roterande bländarring utan siffror på objektivet är hårfin.
I höstas köpte jag ett Fuji 35mm f/2, det blev mitt första objektiv som har en bländarring med siffror och ändstopp på objektivet. Och jag föll för känslan på en gång. Det är något visst med att titta ned på kameran, se bländarvärdena på optiken, vrida på bländarringen och höra klicket. Det spöar bländarratt på kamerahuset med hästlängder. Det spöar även känslan att vrida på en oändligt roterande bländarring utan siffror på objektivet.
Jag gillar verkligen den taktila närvarande känslan i objektiv som har en klickande bländarring med siffror. På nått underligt sätt blir man mer ett med kameran. Och jag vill inte vara utan den känslan!
