I samband med upptagning av båten brukar jag börja fundera på förbättringar jag vill göra till kommande säsong. Listan brukar bli lång, längre än vad som är rimligt att göra. En av saker jag vill ordna till 2024 är en gennaker.
På förra båten hade vi en gennaker och till den hade vi en strumpa. Det funkar alldeles utmärkt då man är två eller fler ombord, en kan vara på fördäck och hantera strumpan och en i sittbrunnen och sköta skot. Men är man ensam är det inte lika enkelt.
Har börjat snegla på alternativet med Top Down Furler. Spontant känns det som en lämpligare lösning då man är ensam ombord, man kan hissa gennakern redan innan man går ut ur hamn och man kan hantera den helt från sittbrunnen.
Lösningen med strumpa vet jag är problemfri, vi har aldrig haft bekymmer. Frågan är om Top Down Furler är problemfria eller om de strular då och då? En annan fråga är om man kan köra med Top Down Furler på en Linjett 33 utan att montera peke, är inte sugen på att montera ett peke.
I nästan 20 år hade vi vår förra båt. Att masta av och och lyfta båten ur vattnet var något som gick på rutin och autopilot, det var inte mycket att fundera på. Nu med ny båt är det något annat, allt är nytt och behöver eftertanke.
Igår var första allmänna upptagningen med kranbil i hamnen. Hade mätt och mätt för att få vaggan att vara så nära rätt som den kunde bli när båten kom flygande som en tepåse. Hade även tittat och tittat hur andra Linjett 33 ägare la banden vid lyftet.
Bakre bandet la jag mellan köl och drev och främre bandet la jag en bit framför impellern till loggen. Båten vägde fint men till våren ska jag nog prova att ha främre bandet mellan kölen och impellern till loggen.
Vaggan som båten står i är samma som vi hade till vår gamla H35:a. Måtten är naturligtvis inte samma, så vi har fått ställa om vaggan en hel del. Under slutet på sommaren har jag uppskattat var båten skulle stå i vaggan, mätt däckmått och lodat från däck till vattenlinjen och mätt hur mycket smalare båten är i vattenlinjen. Med de måtten och djupgåendet gjorde jag en grov inställning av vaggan.
Det visade sig att vaggan passade båten bra när den kom på plats. Jag fick vinkla om de främre stödbenen lite men annars så funkade det utmärkt. Vi fick lyfta om båten någon gång och justera den i längsled i vaggan, men nu har jag bra riktmärken för nästa upptagning: Bakre stödbenet på vaggan ska vara vid aktre mantågsstöttan.
Nu ska det städas, konserveras motor och byggas täckställning.
Flytväst ombord borde vara en självklarhet. Men jag har noterat att jag slarvar. Inte bara då jag seglar med andra utan även då jag är ensam på båten. Det här måste jag göra något åt.
En del i det är att bara bestämma sig och göra en vana av att ta på sig flytvästen. Det ska vara lika naturligt som att ta på sig säkerhetsbältet i bilen. En annan del i det är att se till att ha en skön flytväst.
Sen alltid har jag använt klassiska seglarflytvästar på segelbåt. Det vill säga utan nackkrage men med bröstband, grenband och med krok till säkerhetssele. Utmaningen är att jag tycker dessa flytvästar är så vansinnigt obekväma.
Nu har jag börjar läsa på om uppblåsbar flytvästar. Jag har har varit skeptisk till dessa flytvästar tidigare men behöver nog ändra uppfattning och prova.
Igår var en fin kväll med värme och svaga vindar. Hade bokat in hjälp för avmastning efter jobbet. Lite spänd var jag då det var första gången jag mastade av nya båten, plus att den har genomgående mast och rulle som den gamla båten inte hade.
Hade förberett ordentligt innan hjälpen kom. Hade kopplat ur elektronik i mastfoten, tagit bort instrument i masttoppen, lossat på mastkragen i däck och börjat släppa på vant.
Själva avmastningen gick långt över förväntan. Nyckeln är att ta det lugnt och stilla, ha bra folk med sig och att vara väl förberedd. Från det att hjälpen kom till masten låg på land tog bara 20 minuter och på strax över timmen låg masten i mastskjulet med vajrar och spridare borttagna.
Nu återstår att skydda elektroniken i mastfot och masttopp inför vintern.
Båtsäsongen 2023 närmar sig sitt slut och i helgen gjorde vi den sista segelturen. Konstigt, det känns som säsongen precis började. Men det är som det är, det är inget att hänga läpp över!
När vi vaknade på lördag så regnade det och var tråkigt. Vi tog en lugn morgon hemma och kastade loss från Ortviken vi lunchtid. Vi hade hoppats på segling men havet låg spegelblankt.
Landade långsides vid gästbryggan i Spikarnas fiskeläge. Där drack vi kaffe tills svärfar kom och plockade upp oss, de hade lagat fisksoppa och det tackar man inte nej till!
Åt 22-skriket blev jag skjutsade till båten medan dottern och frugan tog bilen hem. Frugan skulle resa bort tidigt på söndag morgon.
Satt en stund och njöt av septembermörkret i sittbrunnen. Det är nått magiskt med de sena höstkvällarna och mörkret efter sommarens ljusa kvällar. Somnade sedan i förpiken och sov som en prins.
På söndag morgon vaknade jag utsövd. Drack kaffe och slöade innan jag gick en kort promenad i fiskeläget. Spikarna är vackert och särskilt på morgonen när det är tyst och stilla.
När jag kastade loss gick det att segla även om det bara var ett par sekundmeter i grundvind. Snart dojjade det ur helt och jag fick gå för motor.
Mellan Vindhem och stan så mötte jag deltagarna i kappseglingen Sendraget. De fick sitt tålamod prövat i den svaga vindarna. Ett flertal Neptunkryssare och 606:or samt en Mini 650.
Nu ligger Festina Lente i Ortviken och väntar på att höstrustningen ska börja.
En lugn söndag med tid för både det ena och det andra. Bland annat har jag hunnit med lite seglingssurf på Youtube. Hittade igen filmer från årets VM för 12:or från klassiska Newport.
Extra kul att se dessa filmer då jag såg en av seglingsdagarna i verkligheten 1988 då 12:orna samlades för VM i Luleå (Midnight Sun Cup). Och just idag råkar jag vara i … Luleå!
Ifjol höst köpte jag Klättermusen Sigyn, en biologiskt nedbrytbar fleece tillverkad av 100% PLA-fiber baserad på majsstärkelse. Egentligen var det ett rent lyxköp då jag hade en liknande tröja som gjorde jobbet men jag blev nyfiken på materialet.
Som sagt, Sigyn var ett rent lyxköp då jag hade en liknande tröja som gjorde jobbet men jag blev nyfiken på materialet.
När jag fick jackan levererad och provade den hemma för första gången så blev jag besviken. Den kändes inte som någon hit och jag ångrade mig lite. Men jag ville inte skicka tillbaka den.
Sigyn hamnade på hyllan i garderoben och blev knappt använd alls förrän i somras. Då packade jag med den till semesterseglingen i båten.
Och konstigt nog så blev Sigyn en sommarfavorit i båten, trots att jag varit negativt inställd till den. Använde den mer eller mindre varje dag under semstern, den är vansinnigt skön att drälla i. Så jag är glad att den inte gick på retur.
Fakta
Sigyn är ett lätt, varmt och flexibelt biobaserat mellanlager av fleece för alpin bergsklättring som kan bäras under en skaljacka eller som ett fristående plagg vid mer aktiv träning.
Klättermusen
Väger drygt 300 gram.
Två fickor utan blixtlås.
Tillverkad av 100% PLA-fiber som gjorts av majsstärkelse för att få ett superlätt och mjukt tyg som är helt biologiskt nedbrytbart.
Sömfria axlar.
Normal passform.
Förslängt bakstycke.
Lätt stretch i materialet.
Reflexer fram och bak.
Plus
Lätt.
Skön mot huden.
Oväntat trevlig att drälla omkring i.
Rejält blixtlås.
Trevlig huva.
Avskalad design utan massa extra fickor med mera.
Skönt med det snedställda blixtlåset och hakskyddet så man slipper få blixtlåset mot hakan.
Minus
Halvdanpassform kring fickorna och magen. Den ser lite slarvig ut tycker jag. Däremot sitter den bra kring rygg och armar.
Dyr. Särskilt med tanke på hur enkel jackan/fleecen är.
Fickorna är halvers för att ha grejer i men sköna för händerna.
Sammanfattning och betyg
Skulle jag spontant ha betygsatt Sigyn då jag provade den första gången hade jag gett den två dragkedjor av fem möjliga. Hade jag provat den i butik hade jag nog aldrigt köpt den.
Men så här efter att ha använt den under hela båtsemestern och en del till så får den fyra dragkedjor av fem möjliga. Men. Den är inte prisvärd och man kan ha synpunkter på passformen kring fickorna.
Sommarens semester bjöd på tre underbara veckor med båten på Höga Kusten. Det är lätt att gilla Höga Kusten, det är en vansinnigt vacker plats. Delar av tiden seglade jag själv och delar av tiden med familjen.
Kastade loss från Sundsvall sent måndagen den 3:e juli. Ensam på båten kryssade jag ut mot Åkeröviken för nattvila. Dagen därpå sträckte jag hela vägen till Häggvik.
Häggvik är en av mina favorithamnar. Här ligger man tryggt och miljön är vacker. Dottern besökte mig på sin resa mot Finland för att träna.
Häggvik följdes av besök i Baggviken på Mjältön. Hittade en fin plats långt in på bryggan och kunde njuta av båtar som kom och gick.
Sprang två gånger upp till toppen. Första dagen såg jag ingenting då det var rejält med dimma medans andra dagen bjöd på underbart väder och vacker sikt. På toppen träffade jag ett danskt par som seglade en vansinnigt vacker träbåt som de byggt själva. Ett trevligt möte med en god stunds samtal.
Mjältön följdes av segling mot Trysunda. På havet möte jag en finsk seglare med en polkagrisfärgad genua.
Kastade ankar vid en av de privata sjöbodarna inne i viken. Hade sällskap av motorbåtar, övriga segelbåtar låg i gästhamnen.
Sprang några rundor på ön, besökte utsiktsplatsen, tittade till kapellet, badade och njöt av en whiskey i sittbrunnen i kvällsljuset.
Nu var det dags att hämta upp frun och sonen i Näske. När de kommit till rätta ombord tog vi oss ut till Högholmen. Högholmen har blivit en populär plats att lägga till på. Som tur var fanns det en plats över åt oss på bryggnocken mellan två segelbåtar.
Vi badade i vattnet som var varmt och njöt av en skön kväll.
Frun och sonen ville till Trysunda så det blev en sväng till dit. Sonen tog rodret och seglade oss tryggt. Som en seglarbekant sagt: ”Trysunda kan man ju ligga på i en vecka utan att ta Alvedon!”.
Från Trysunda la vi kurs mot Mjältön och därefter Bönhamn. På vägen fick vi följa starten av sista dagens kappseglingar i Ulöregattan. Det är härligt att se en samlad undanvindsstart med alla färgglada undanvindssegel.
Vi delade på att styra när vi var tillsammans på båten men jag försökte hålla mig från rorkulten så gott det gick.
På Bönhamn hade vi planerat att ligga still. Ruskigt väder med hårda sydostliga vindar var lovat och så blev det. Det blåste och regnade mycket. Men efter regn följer solsken och vi fick åter se Bönhamn bada i sol och värme.
Nu var vi rastlösa efter ett par dagar i samma hamn. Bestämde att det var läge att se till Ulvön.
Vi ligger väldigt sällan inne i Ulvö hamnområde. Hellre kastar vi ankare innan hamnen, på Ankarberget eller ’Snikviken’ som det kallas i folkmun. Denna gång var det väldigt lugnt vid Ankarberget, bara vi och två lokala segelbåtar.
Efter detta började det bli dags att fundera på hemsegling. Vi gjorde ett kort besök till på Mjältön innan jag släppte av familjen i Näske för hemfärd. Själv hade jag hemseglingen kvar.
Sträckte från Näske till Härnösands Segelsällskaps uthamn Lustholmen. På vägen fick jag se mäktiga Högbondens fyr på nära håll under segel.
Från Lustholmen gick jag direkt till Åkeröviken. Hade bestämt mig för att avsluta båtsemestern med att sitta in hemmamiljön i en hamn nära hemma. Lite ’varva ner semestern’ och vänja sig mjukt vid återtåget till vardagen.
Är väldigt nöjd och glad med de tre veckorna på Höga Kusten. Kommer tillbaka!
Redigerar bilder från sommarsemestern och seglingen på Höga Kusten. Det går långsamt framåt. Vad gör det för oj vad trevligt det är att återuppleva minnen!
