• Ett varningens finger till känsliga läsare: Detta är ett långt inlägg om VKV Elite FE. Och det innehåller positiva ordalag. Det innehåller även en del tydliga tyckanden om kajaker. Inget ont menat 🙂

    Min paddelbakgrund

    Tänker att det är bra att börja med en kort bakgrund om mig själv som paddlare för att sätta min tankar i relation.

    Jag har paddlat sen slutet av 90-talet. Paddlade havskajak och turade i en fem till tio år. Sedan började jag motionspaddla och tävla. Har tävlat på motionsnivå på slätvatten, i kanotmaraton och i surfski. Mitt personbästa på 5000m är 21:47 och på 10000m är 44:11.

    Många turpaddlare väljer kajaker med klassiska epitet: Uppnosiga i ändarna, små sittbrunnar, bredden på mitten och skedda. Jag har aldrig förstått det. Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att jag inte förstått det. Jag gillar kajaker som är byggda för aktiv paddling med racinglik teknik och med bra fotstöd och roder.

    Denna VKV Seagull Elite är min tredje ”Mås”. Har tidigare har en Offshore och en Elite, bägge i glasfiber.

    Jag är 178 cm lång och väger 78 kg.

    Om VKV Elite

    1992 tillkom “Seagull Elite” (Måsen). Den är Ingvar Ankerviks version av den optimala långfärds-kajaken. Det bästa från den arktiska och nordiska kajaken i symbios med mycket stor erfarenhet av tävlingskajaker. En design lika tidlös som de vatten den skall färdas i. Seagull Elite är Ingvars önskekajak.

    Längd: 530 cm
    Bredd: 60 cm
    Vattenlinjebredd: 50 cm
    Maxlast: 160 kg
    Flyttankar: 250 liter
    Sittbrunn: 96 x 42 cm

    Bygget

    Vad kan säga om bygget annat att det är absolut förstklassiskt. Snyggt och prydligt! Har svårt att hitta något som är mindre bra. Skillnaden mellan Fischer Edition och standard VKV är bland annat mängden fästpunkter på däck. Uppskattar antalet kordor och fästpunkter som finns på Fischer-varianten.

    Det som många nog funderar över är luckorna med alla dess vred. Håller det tätt? Är det inte jobbigt med vreden? Jag har aldrig haft bekymmer med luckorna. De är täta och man vänjer sig vid vreden. Det man behöver tänka på bara är att vara snäll med tätningslisten. Den känns lite ömtålig, men vårdar man den ömt så är det inga problem alls.

    Lucka med vred. Observera tätningslisten på luckan.

    Ska jag säga något som jag funderar kring om bygget, så ska det möjligtvis vara fotstödet. Inställningsmekanismen känns en aning ”överingenjörad”. Jag hade gärna sett ett enklare lösning för att reglera fotstödet i längsled. Åtminstone för egen del: Jag ställer in stödet rätt och sen sitter det där, det behöver inte vara superduperenkelt att flytta stödet. Hellre en kosntruktion som känns riktigt robust och tål stryk.

    Fotstödet med en prydlig liten matta för hälarna

    Bakom sittbrunnen har VKV ett genomgående rör för stabilisatorer och självräddningslösningar. Jag beställde min VKV Elite FE utan det. Har aldrig använt röret på någon tidigare VKV och tycker att röret är i vägen för packning.

    Uppträdande

    VKV Elite är en högvolymskajak. Mig passar den utmärkt men jag kan tänka mig att mindre paddlare uppfattar henne som aningen stor, särskilt tom.

    Elite:n har ett rykte om sig att vara rank. Jag tycker inte det det. Särskilt när hon turpackas med tält, vatten och andra tunga grejer så är hon lugn i vattnet. Vill man ha lite extra stabilitet och marginal för rejält stökiga dagar; Ja då kan man beställa en lägre specialsits från VKV. Jag använder själv en sådan för att kunna vaddera upp sitsen ordentligt utan att tulla på marginalerna.

    Styrning är bra. Rodret har ett robust och bra grepp. I riktigt stora surfar kan rodret tappa greppet men då är det bara underliggande roder (som på surfskis) som gör jobbet. Surf med VKV Elite är riktigt roligt.

    Många säger att Elite:n är en snabb kajak. Tom tycker jag hon är lättdriven i måttliga farter, utan att vara ett fartmonster. I lastat skick däremot går hon nästan lika fort. Det är farterna i lastat skick som sticker ut och glänser.

    Kajaken är generellt sett torr i gången. Sittbrunnen är hög och ofta paddlar jag med ett halvöppet kapell. Det är bara vid fullastad kajak och god motsjö eller sned motsjö som det kan bli blött.

    Halvöppet kapell

    Att packa Elite:n är lätt. Den har stora luckor och rejält med volym. Man kan med fördel packa henne lite framtung. Jag tycker i alla fall hon går bättre så.

    Ofta när jag paddlar kajaken tänker jag att hon beter sig lite som är klassiskt skärgårdskryssare. Värdigt och i samklang med vattnet.

    Ergonomi

    Det märks att VKV har ett arv inom kanotracing: Skålad sits, stor sittbrunnsöppning, schysst pedalställ och gott om utrymme för kroppsrotation och benarbete. Riktigt bra!

    En sittbrunn anpassad för paddling

    En sak som jag skulle önska är att hon var lite smalare vid paddelisättet, så man kan komma närmare mittlinjen med paddeln. Säkert inte en enkel sak att lösa. Men det hade varit intressant att se om det gick att få till några urtag i däckslinjen för att bättra detta.

    Betyg

    Jag måste ta till en tiogradig skala för att ge betyg. Det är inte full pott men att ge en ”fyra” känns för lågt. Betyget för VKV Seagull Elite blir 9 av 10. Jag ser faktiskt inte någon annan havskajak på marknaden idag som jag hellre har.

    Länkar

    Vituddens Kanotvarv >>
    Kajakspecialisten >>

    ,
  • Efter två veckors arbetande var det verkligen dags att lufta tältduken. Och sinnet. Har länge haft en tanke att tälta på utsidan Brämön, så det fick bli planen.

    Fredag

    Sträcka: 7km

    Startade på seneftermiddagen på Lörudden. Fick en trevlig pratstund med en herre från en av sjöbodarna, han paddlade själv.

    Sjösatte. Ute på havet låg det en dyning från norr. Inte oväntat men mer än väntat. Blev hoppigt då jag rundande Brämö fyr på nordsidan. Det var skönt att till slut komma fram till tältplatsen.

    Badade i det varma havet innan middag. Strosade sedan runt på klipporna och njöt av kvällsljuset som lade sig sakta.

    Tältplatsen på utsidan Brämön. Finland ligger bortom horisonten.
    Mindre lyxig middag: Nudlar.
    Har samlat ihop kajaken och gjort klart för natt
    Kvällsljus i norr.

    Lördag

    Sträcka: 10km

    Vaknade som vanligt tidigt på lördagen morgon. Firade namnsdagen med frukostkaffe på klippa i tidigt solljus.

    Mycket fukt på tältet och kajaken. Lät tältet torka en stund innan jag vek samman lägret.

    Hade en underbar paddling tillbaka till Lörudden. Har ofta svårt att ta till mig och smälta alla intryck på tur. Nästan så att sinnena slår av och placerar sig i en glasbubbla. Fotona får påminna mig om vad jag varit med om.

    Tog emot morgonsolen i sittbrunnen.
    ,
  • Efter två veckors arbetande var det verkligen dags att lufta tältduken. Och sinnet. Har länge haft en tanke att tälta på utsidan Brämön, så det fick bli planen.

    Fredag

    Sträcka: 7km

    Startade på seneftermiddagen på Lörudden. Fick en trevlig pratstund med en herre från en av sjöbodarna, han paddlade själv.

    Sjösatte. Ute på havet låg det en dyning från norr. Inte oväntat men mer än väntat. Blev hoppigt då jag rundande Brämö fyr på nordsidan. Det var skönt att till slut komma fram till tältplatsen.

    Badade i det varma havet innan middag. Strosade sedan runt på klipporna och njöt av kvällsljuset som lade sig sakta.

    Tältplatsen på utsidan Brämön. Finland ligger bortom horisonten.
    Mindre lyxig middag: Nudlar.
    Har samlat ihop kajaken och gjort klart för natt.
    Kvällsljus i norr.

    Lördag

    Sträcka: 10km

    Vaknade som vanligt tidigt på lördagen morgon. Firade namnsdagen med frukostkaffe på klippa i tidigt solljus.

    Mycket fukt på tältet och kajaken. Lät tältet torka en stund innan jag vek samman lägret.

    Hade en underbar paddling tillbaka till Lörudden. Har ofta svårt att ta till mig och smälta alla intryck på tur. Nästan så att sinnena slår av och placerar sig i en glasbubbla. Fotona får påminna mig om vad jag varit med om.

    Tog emot morgonsolen i sittbrunnen.
  • Helgen som gick de var sista dagarna innan det var dags att bege sig till kontoret för arbete. Vad bättre då än att få komma ut på en paddeltur med Lilla Frun. Solsken, värme och stilla väder.

    Det blev en kort paddling från Spikarna till Flatskäret. 16 kilometer enkel väg. Gott om tid för bad och slöande. Dit på lördagen och tillbaka på söndagen.

    ,
  • Husum och Sundsvall är kanske inte mest kända som vackra platser att starta paddlingar på. Men mellan de två orterna ligger världsarvet Höga Kusten som ett smycke. Jag gillar Höga Kusten, det är lätt att gilla Höga Kusten. Och med kajak kommer man lätt åt platser där få andra är.

    Natt på Värnsingarna

    Torsdag 18/7: Husum-Holmarna (9km)

    Familjen släppte av mig på Husums Båtklubb. En fin liten båtklubb med en sjösättningsvänlig båtramp. Frun bjöd på pizza bakad på Trangia-köket som middag innan jag kastade loss.

    Sökte mig utåt till Holmarna. Där såg jag inte längre Husums-fabriken och det kändes bra. Träffade ett par fiskare som tipsade om en övernattningsstuga. Jag tackade för tipset, men sade att jag föredrar klippor. De verkade inte förstå hur man kan gilla att bo på klippor.

    Tältplatsen på Holmarna
    Tältplatsen på Holmarna med stor utsikt.

    Fredag 19/7: Holmarna-Värnsingarna (40km)

    Öppnade ögonen tidigt på fredag. Hann inte mer än öppna dem så började det regna. Trynade i sovsäcken. Efter en timme slutade det regna och jag kunde fixa frukost. Dagens mål var att nå Värnsingarna, öster om Ulvöarna, som jag längtat efter att besöka.

    Kvällsutsikt i stolen på Värnsingarna.
    Kvällsutsikt i stolen på Värnsingarna.

    Paddlade via Skagsudde, Skeppsmalens fiskeläge, Grisslans fiskeläge, Vågön, Trysunda, Skrubban och sen ut till Värnsingarna. En fin tur där det hände saker för sinnet med jämna mellanrum. Dagen gick fort och plötsligt var jag framme.

    Värnsingar hade jag tänkt besöka redan ifjol sommar. Av olika anledningar blev det inte av. Jag har spanat på öarna på satellitbilder. Blev trots det positivt överraskad då jag kom dit: En finfin plats att tälta på. Hoppas alla som besöker öarna är fortsatt noga med att inte lämna några spår efter sig.

    Slöade och njöt hela seneftermiddagen och kvällen. Fy tusan vad skönt.

    Underbara klippor på Värnsingarna

    Lördag 20/7: Värnsingarna-Svenskär (87km)

    Ännu en tidig morgon. Havet låg som en spegel. Det var en mäktig känsla att bryta vattenytan i tystnad. Passerade Ulvöhamns fiskeläge där de flesta sov. 

    Spegelblankt hav utanför Ulvöarna

    Paddlade vidare mot Bönhamn där jag hade planerat in lunchstopp. Som tur var hade Bönhamns Brygga öppnat redan klockan nio, så det var bara att beställa mat och njuta.

    Öl och räksmörgås i Bönhamn

    Efter Bönhamn gick det lite snett. Det slutade med att jag paddlade totalt 87km under lördagen. Hade svårt att hitta en bra plats att slå läger på söder om Gaviksfjärden. Har letat där tidigare och det är lite svårt om man är kräsen. Slutade i alla fall med att jag passerade Härnösand och ut till Svenskär i inloppet till Södra Sundet. På Svenskär blev det nattvila. 

    Frågan är om jag kommer paddla 87km igen. Det gick rätt ”lätt” men sådär himla skojsigt var det inte de sista tre milen. Men intressant att ha gjort det. Tog i alla fall strax under elva timmar i paddlad tid.

    Söndag 21/7: Svenskär-Spikarna (28km)

    Sista dagen skulle jag till Spikarna/Sundsvall för att bli upplockade av familjen. 28km kändes pyttekort efter dagen innan. Var lite öm i skinnet i vänstra handen men hade inte ont någonstans. Tur! Var lite orolig för axlarna som har kunnat strula.

    Tog en lunch på Flatskäret med bad och kaffe. Klipphängde tills det var dags att paddla in till Spikarna.

    En skön drällardag som värdig avslutning på en trevlig tur.

    ,
  • Det är sällan Jessika och jag kommer ut och tältar med kajaker. Det gör varje tillfälle mer uppskattat. Andra veckan på semestern hittade vi en lucka och drog till Hudiksvalls skärgård. Paddling i Hudiksvalls skärgård är vilsamt, vackert och trevligt. Passade på att slöa så mycket som möjligt.

    Tisdag 9:e juli

    Sträcka: 15km

    Vi startade turen i Saltvik någon mil utanför Hudiksvall. Det blåste friska nordliga vindar. Vi höll oss nära land och utforskade små vikar och skär. Paddlade Saltvik-Granskär-Brusen-Tunaolmen-Idenorsolmen. Hittade en fin tältplats på en strand på Idenorsolmen som vi slog läger på.

    Paddling i Hudiksvalls skärgård
    Rast på Tunaolmens sandstrand. Blåsigt på havet. Stilla på stranden. Inte en människa.
    Jessika tar igen sig efter första dagens middag
    Jessika tar igen sig efter första dagens middag. Hemgjord pesto, solvarm parmaskinka och färsk pasta tar tydligen ut sin rätt.
    Tältplats i Hudiksvalls skärgård
    Stilla tältplats på sandstrand på Idenorsolmen.

    Onsdag 10:e juli

    Sträcka: 18km

    Onsdagen bjuder på en fantastisk paddeldag. På morgonen ligger havet som en blank spegel. Vi paddlar Idenorsolmen-Ljusgrund-via blandade småskär-Innerstön-Kråkön-Drakön.

    Paddling i Hudiksvalls skärgård
    Jessika i sin Northshore Buccaneer från slutet av 90-talet.

    Hittar en finfin tältplats på en klippa på Drakön. Precis som vi ville ha det. Tyvärr läcker Jessikas uppblåsbara liggunderlag, så hon sover lite hårt på klippan.

    Attackslöade på klippan. Njöt av bad, radio och god mat. Jessika paddlar även till gästbryggan i Storhamn på Agön och kollar in läget, bara några få båtar ligger ankrade vid bryggan.

    Bad efter paddling
    Jessika badar fem gånger under onsdagen.
    Tältplatsen på Drakön
    Tältplatsen på Drakön.

    Torsdag 11:e juli

    Sträcka: 25km

    Paddlingen hem från Drakön till Saltvik blir tuff. Den nordliga vinden är åter med besked. Det går rejält med vita gäss på vattnet och på sina ställen grov kort sjö.

    I lä bakom Innerstön
    I lä bakom Innerstön var det stilla och fint. På öppet vatten blåsigt .

    Vi väljer att gå i lä och följa strand så mycket vi kan. Vattnet är fortfarande förvånansvärt kallt. Vi känner inte för att hamna i bekymmer på kallt öppet vatten i sjö och blåst. Snirklar Drakön-Kråkön-Innerstön-fastland-Saltvik.

    Strävar mot vinden och sjön och kommer fram mosiga efter 25km. Jessika har sju riktig prydliga blåsor i händerna. Vi känner oss glada och nöjda med turen. Hoppas kom ut tillsammans igen snart.

    Prova paddling i Hudiksvalls skärgård om ni har några dagar över!

    ,
  • Startade en paddeltur i Sundsvalls segelhamn igår, väl medveten om att ett oväder var på väg. Frågan var bara när det skulle komma och om meteorologerna skulle ha rätt. Hade siktet inställt på Hudiksvall, så fick allt anpassas efter vad som skulle komma hända.

    Paddlingen ut ur Sundsvallsbukten var finfin. Tog en fika sittandes i kajaken i Juniskär. När jag rundade Lörudden så mötte jag sydlig vind, sur ilsken sydlig vind. Inget bra tecken. Sydlig vind skulle föregå ovädret. Mycket riktigt: Söderöver inne på land så såg jag vädret komma.

    Det blev en kamp mot klockan att hinna ut till Brämöns södra udde innan regnet. Den sydliga motvinden gjorde vad den kunde i tvekampen. Vi kan väl kalla det dött lopp mellan mig och vädrets makter: Jag hann få regn på mig och bli lite blöt men jag hann in i tältet innan det small till på riktigt.

    Och jädrar vad väder det blev: Haglet, regnet och vinden slet och rev i tältet ackompanjerat och åska av sällan skådat slag. Jag hade inte fått upp några tältpinnar att stadga bågarna med, fick sitta på insidan och hålla emot när tältet böjde sig i värsta vindbyarna.

    Efter regn kommer solsken och det var uppehåll av och till så det gick att vara ute och njuta av ljuset och slöa på klipporna.

    Innan jag somnade ringde frugan, hon skulle jobba på tisdagen. Jag beslöt mig för att sova natten och sedan avbryta turen mot Hudiksvall för att åka in och hjälpa till lite. Hälsingland och Hudiksvall finns kvar.

    ,
  • 1992 skaffade jag min första kamera, en analog systemkamera från Canon. Sen dess har jag bara använt Canon-kameror: Analoga, digitala, system och pocket. Så när jag valde en Panasonic Lumix LX15, i slutet på 2018, som min nya digitala kompakt så var det med viss nervositet.

    panasonic lumix lx15

    Fakta

    Mått: 105.5 x 60 x 42 mm
    Vikt: 310 g med batteri och minneskort
    Sensor: 1-type High Sensitivity MOS Sensor / 20.9 MP
    Optik: Leica DC Vario-Summilux / f 1.4 – 2.8 / 9 Diaphragm Blades. 24-72 mm zoom.

    Fakta på Panasonics hemsida.

    Kravbild

    Jag hade en enkel kravbild på min nya kompaktkamera: Tänkt för foto ej video, bra på stillbild/skaplig på bildserier, raw-format på bilderna, bra bildkvalitet, smidig, lätt att ställa in bländare/ISO/exponeringskompensation, vinklingsbar skärm, app för att styra kameran och relativt billig.

    Uppsättning av kameran

    Jag använder min Lumix mest för att fota stillbild. Allt som oftast med bländarautomatik. 99% av mitt fotograferande sker på det sättet.

    Bländare: Det finns en fysisik ring på optiken där man ställer in bländaren. Skön old school känsla.
    Exponeringskompensation: Man kan programmera en vridbar ring på optiken. Där har jag placerat exponeringskompensationen. Smidigt att bara vrida för att öka eller minska exponeringen. 
    ISO-inställning: Man kan programmera en ratt vid höger tumme. Där har jag placerat ISO-inställningen. Smidigt att bara vrida för att öka eller minska ISO.
    Lagring av bilder: Jag har ställt in kameran på neutral bildåtergivning och jag sparar både RAW och JPG. RAW för efterbearbetning i Adobe Lightroom och JPG för att lyfta över till telefonen.
    Wlan: Man kan programmera Fn-knappar på baksidan av kameran. Där har jag placerat av/på av wlan i kameran. Då är det lätt att koppla samman kameran med mobiltelefonen.

    Plus

    • Väldigt lättarbetad kamera då man ställt in knappar och reglage som man vill ha dem själv.
    • Bra bildkvalitet. Raw-bilderna är lättarbetad och sticker inte i färg åt nått håll. Jpeg bilderna är lite mjuka.
    • Smidigt format. Passar lätt i jackor och benfickor.
    • Ljusstark optik.
    • Relativt snabb.
    • Helt okey zoom-omfång.
    • Känns gediget byggd.
    • Har en liten nödblixt.
    • Klart prisvärd (just över 4000 sek).
    • Touchskärm där man bl.a. kan markera var man vill ha fokus i bilden.
    • Kul att kunna styra kameran via wlan. Och kopplingen når förvånansvärt långt.

    Minus

    • Halvdan batteritid. Den duger ok men det är bra att ha ett extra batteri med sig.
    • Lite liten internbuffer för bildtagning i serier. Den hade gärna fått vara dubbelt så stor.
    • Mobilappen är sådär: förstår inte varför kameratillverkare inte kan göra en snygg, enkel och användarvänlig mobilapp. Appen funkar men man kunde ha jobbat med enkelheten. Den är lite plottrig och ingenjörsmässig.
    • Hade varit schysst med en blixtsko för extern blixt.
    • Plottriga menyer på touch-skärmen. Jag använder dem så lite som möjligt.

    Sammanfattning och betyg

    Är väldigt nöjd med kameran. Saknade helt fog för oron då jag beställde kameran. Skulle jag beställa en ny systemkamera, och inte hade Canon-optik sedan tidigare, då skulle jag nog faktiskt ta en kik på Panasonics systemkameror oxå.

    Betyg: 4 av 5 bländarringar.

    ,
  • Rödögubben är en fyr som ligger öster om Sundsvall. Den ligger på ön med samma namn. Den anlades när den nya lotsstationen i Spikarna byggdes 1965. Fyren blev som ny felmålad, röd-svart istället för vit-svart. Numer är den vit-svart.

    Efter allt midsommarfirande packade jag kajaken på söndagen. Sjösatte inne i Sundsvall och paddlade de 17 km ut till Rödögubben. Skönt att komma ut på vattnet. På vägen ut mötte jag lokala SSRS som övade. Fick en pratstund med skepparen på Rescue Runner:n. 

    När jag kom fram till Rödögubben hängde det regn i luften. Molnen mullrade och hotade. Hann få upp tältet innan regnet. Åt middag medans det regnade. Sedan klarnade det upp och det blev en fin kväll. Lyssnade på radio och spanade in ön.

    I måndags skulle jag bara ta mig in till Spikarnas fiskeläge där familjen skulle plocka upp mig. En kort paddling på 5 km. I Spikarna hann jag njuta det klara sommarvädret en stund innan familjen dök upp. Då blev det träning för fru och dotter och bageribesök för mig och sonen.

    Ibland kan det kännas ”meningslöst” med miniäventyr men allt som oftast är man nöjd efteråt.

    ,