Vaknade tidigt igår. Började jobba redan strax efter fem på morgonen. Blev klar med jobbet tidigt och passade på att använda eftermiddagen till en sväng i skogen.
Packade ryggsäcken med en kaffetermos, smörgås och ett liggunderlag. Promenerade upp mot Södra Berget. Trevligt att kunna tura utan att ta bilen.
Hittade en glänta i skogen med fri sikt mot solen och lite snö på marken. Ett träd fick bli ryggstöd för fikapausen. Hann bara få i mig första koppen kaffe innan jag råkade somna till.
Vet inte hur länge jag slumrade i solen, skönt var det! Tog en kopp kaffe till när jag vaknade. Sedan bar det av hemåt.
På vägen hem hittade en riktigt trevlig plats på Södra Berget där jag ska försöka tälta vid tillfälle…
Fick ett ryck idag: lastade kajaken på taket och bagageluckan full av paddelprylar. Tog även med kaffe och kanelbullar. Säsongspremiär! Så fantastiskt skönt att paddla igen, det var bra många månader sedan.
Sjösatte i Spikarna på Alnö. Tog en tur runt Rödön och några andra öar. Tog en sittfika i kajaken på vägen.
Det blåste mer än jag hade förväntat, så det var lite bistert på de sträckor där man paddlade i motvind. I lä och i medvind däremot var det varmt och skönt.
Håller tummarna för att det blir paddling snart igen. Kollar man på vädret så ser det ut som att det seglar in en del värme nu till veckan, så det finns hopp.
För drygt 20 år sedan köpte vi vårt första Hilleberg Staika. Det tältet har tjänat oss väl, men nu är det slut. Tältet är blekt, det är flera små hål i duken, revor har uppstått och alla kordor har tappat spänsten.
Tältet har sjungit på sista versen i flera år. Då jag och Kaspar var ute och tältade på Åstön nyligen så bestämde jag att det var dags för ett nytt Staika. Beställde ett nytt i början på veckan och det kom i fredags. Nytt vs. gammalt nedan.
I princip är Staika nu samma som Staika då. Det är ett två saker som skiljer sig i konstruktion, som jag märkt:
Borta är de heldragna stångkanalerna. Numer “klickar” man upp tältet vilket är mycket lättare.
I innertältet finns det en söm i golvet. I det nya tältet är sömmen tejpad, det var den inte i det gamla tältet.
Några andra skillnader mellan då och nu:
Numer finns det instruktionsfilmer på Youtube.
Numer följer det en instruktionsbok med tältet.
Hilleberg håller till i Östersund istället för Hackås.
Priset är dubbelt så högt nu mot då.
Hilleberg Staika är ett av mina absoluta favorittält. Om jag bara skulle ha ett tält så skulle det nog vara ett Staika, tror jag.
Försökte lista alla områden som gamla Staika:t varit med på paddlingar i:
1893 anlades fyrplatsen på Åstö Udde. Sedan dess har den stöttat sjöfarare på havet. Jag har passerat fyren med både segelbåt och med kajak. Natten mellan lördag och söndag tältade jag där med Kaspar. Vi samlade vårsol, hoppade bland klippblocken och upplevde fyren kasta sina livsviktiga strålar över havet.
Lördag
28 mars Letar tältplats på klipporna
Vi parkerade bilen vid Skeppshamns fiskeläge. Vi kom sent och parkeringen var överfull, bilar stod parkerade både här och där. Många var de som ville ut i naturreservatet på Åstön.
Att hitta en trevlig tältplats var svårt. Solen var varm men den hårda nordvästliga vinden var skoningslös och kall. Var man än försökte gömma sig så hittade vinden igen en. Efter lite letande fann vi en fin klippa skyddad från nordvästan av trevliga tallar. Vi slog läger. Det var skönt att vila trötta ben och njuta av utsikten över havet med solen i ansiktet.
När mörkret började lägga sig kröp vi in i tältet, tände gaslyktan och lagade oss lite mat. Kaspar läste Kalle Anka pocket och jag lyssnade på radio.
Kvällen blev ovanligt lång för att vara en utenatt, tror vi var vakna ända till 21-tiden. Sen somnade vi. Det är fantastiskt vad gott man sover ute.
Söndag
29 mars Kall morgon innan hemfärd
Morgonen var kall. Det var utlovat fyra minusgrader. Sovsäckens värme kändes som en trygg plats. Men, någon gång måste man samla sig för att ta sig hem. Efter gröt och kaffe var det slut på turen för denna gången.
Epilog
Då jag sitter på en klippa och blickar ut över havet och ser alla blinkande fyrar så kan jag inte låta bli att undra: Hur länge blir våra fyrar kvar. Många har släckts ner redan, många finns kvar.
Precis som skärgårdskapell så är fyrarna ett arv som behöver bevaras, även om vårt samhälle förändrats både tekniskt och hur vi lever. Jag är inte religiös men jag gillar att besöka skärgårdskapell, jag är inte teknikmotståndare men jag gillar fyrars sken!
Två svanar gör mig sällskap då det är dags att sova
Stilla börjar våren göra sig tydligt påmind. Nätterna är kalla och dagarna varma. Solen kliver upp allt tidigare och lägger sig allt senare. Ljuset motar mörkret med allt större kraft. Brytningstiden är härlig. Snart är det dags att ta fram kajaken.
Onsdag
18 mars
Efter jobbet slängde jag ihop mina friluftssaker i ryggsäcken och satte mig i bilen. Solen sken ikapp med 80-talsmusiken på radion. Styrde nosen mot Lörudden söder om Sundsvall.
På Lörudden finns det en besöksparkering för tillresande. Den ligger nära fiskeläget och klipporna vid havet. Parkerade och vandrade med min ryggsäck ut på klipporna vid Sundsvallbukten.
Hittade en klippa med fin lägerplats. Slog upp mitt tält innan jag slog mig till ro. Skönt att få en stund att lyssna på tystnaden och filosofera för sig själv. God utsikt norröver mot Åstö Udde och Höga Kusten.
Drällde på klipporna, tittade på svanar, lyssnade på vinden och fåglarna. Slött och still som kontrast till vardagen. Fotade även en del. Fastnade för de kortvuxna träden som kämpar på klipporna. Envist jobbar de för att hitta fäste i marken i den karga miljön.
Avslutade dagen med middag, bokläsning och radio. Somnade tidigt, nöjd med att vara ute.
Torsdag
19 mars
Vaknade lagom till att solen var på väg upp. Trynade länge och väl i sovsäcken innan jag kom mig för att kliva upp. Sällan jag ligger och drar mig i sängen hemma, men ute finns det ro till det.
Solen spred varma strålar på tältet och det var trivsamt att dricka morgonkaffe och kika ut genom tältets öppning.
Efter en lugn frukost samlade jag ihop mina grejer och begav mig hemåt. Hann hem till dagens första möte 08:45.
Jag har slitit på mina Mithril-byxor i 20 år. De är lite hängiga, jag har bytt bälte och jag har varit tvungen att lägga upp benen på dem. Men trots sin ålder så funkar de fortfarande och jag använder dem flitigt på vintern som plagg under skalbyxorna.
Under lång tid så var Mithril-byxorna borta ur Klättermusens sortiment: Nu är de tillbaka! På det stora hela påminner nya Mithril 3.0 visuellt om mina gamla Mithril. Mina saknar gylf annars ser de väldigt lika ut. Tror att materialet är tunnare i 3.0 än i mina gamla, men jag är inte säker.
Har inga direkta planer på att skaffa några Mithril 3.0: Jag har mina gamla Mithril som fungerar för det jag använder dem till på vintern. Och på sommaren trivs jag väldigt bra i mina Klättermusen Gere.
Jag gillar när leverantörer vågar låta bra produkter leva! Många företag byter idag namn på produkter eller byter ut produkter helt och hållet bara för att sälja mer. I botten är det vi som konsumenter som påverkar detta med vårt konsumerande. Våga köpa kvalité och våga köpa få saker som du gillar. Och våga använda saker länge!
