Kategorier
Turer Vandring

Februarinatt på Åstön

En månad sedan senast jag sov ute. Tiden går så fort. Nu var det dags för februari månads övernattning. Ännu en gång blev det en tur till vackra Åstön med tält, kaffe och en skön sovsäck.

Fredag

26 februariVarmt och skönt. Vårkänslor.

Parkerar bilen i Skeppshamn längst ut på Åstön. Solen värmer och den snö som ligger på marken är mjuk och sorbetlik. Utepremiär för keps under vandringen.

Slår upp tältet på en fin klippa med utsikt söderut. Solen värmer gott, nästan lite vårkänsla. Kokar en kopp kaffe och äter en kanelbulle. Livet på en pinne.

Kvällen bjuder på ett fantastiskt månsken. Kryper till kojs tidigt med en nyfådd bok. Somnar tidigt och sover drygt nio timmar i sträck.

Lördag

27 februariHärliga isformationer

Vaknar med tuppen. Kryper ur sovsäcken, tänder gaslyktan och sakta blir det värme i tältet. Natten har bjudit på någon minusgrad.

Tittar ut ur tältet och solen håller som bäst på att krypa upp. Brämö fyr blinkar vid horisonten.

Efter kaffefrukost viker jag samman tältet. Vandrar sakta mot bilen. Fastnar för den rosa morgonhimlen och isen som stilla vilar vid strandkanterna.

Hinner hem till längdskid-VM på teve. Skön avslutning på turen att sitta hemma i soffan med familjen.

Kategorier
Turer Vandring

Januarinatt på en klippa på Åstön

Jag har inte sovit ute sen slutet av augusti, det har gnagt i mig. Har verkligen längtat efter en natt utomhus! I helgen kom jag ut på en minitur till Åstön.

Lördag

23 januariStartar efter lunch

Efter en förmiddag hemma med huspyssel och skottning så blev det så dags att ge sig av ut. Hade packat och laddat ett par dagar så det var bara att resa sig upp och sätta sig i bilen. Körde ut till Skeppshamn på Åstön.

Jag hade lite tur: På parkeringen stod bara ett par bilar, så det var inte mycket folk i rörelse. Skidorna hade jag lämnat hemma, räknade med att det skulle vara mindre snö än i stan och det var det.

Vandrade ut mot norra delen av Åstö Udde där jag hoppades hitta en fin klippa med utsikt att tälta på. Klipporna gick det nästan inte att vandra på, de var glashala av fukten.

Slog upp tältet på en klippa med utsikt mot havet och kröp in. Tog lite lördagsgodis, läste bok, lyssnade radio och åt lite senare mat. Sen fortsatte jag lyssna radio och läsa bok.

Klockan åtta somnade jag för dagen. Utanför tältet mullrade havet och vågorna mot klipporna.

Söndag

24 januariSover ut

Sov hela natten som en stock. Makalöst gott faktiskt. Vaknade inte förrän klocka åtta på morgonen. Kan inte minnas när jag sov så länge senast och kan inte minnas när jag sov tolv timmar senast. Underbart!

Tog en lugn morgon med radio, kaffe och smörgås. Sen packade jag samman mina grejer. Om klipporna var hala på lördagen så var det ännu halare på söndagen. Tog vägen genom skogen tillbaka till bilen.

Snipp snapp snut så var turen slut!

Kategorier
Turer Vandring

Åstö Fyr

1893 anlades fyrplatsen på Åstö Udde. Sedan dess har den stöttat sjöfarare på havet. Jag har passerat fyren med både segelbåt och med kajak. Natten mellan lördag och söndag tältade jag där med Kaspar. Vi samlade vårsol, hoppade bland klippblocken och upplevde fyren kasta sina livsviktiga strålar över havet.

Lördag

28 mars Letar tältplats på klipporna

Vi parkerade bilen vid Skeppshamns fiskeläge. Vi kom sent och parkeringen var överfull, bilar stod parkerade både här och där. Många var de som ville ut i naturreservatet på Åstön.

Att hitta en trevlig tältplats var svårt. Solen var varm men den hårda nordvästliga vinden var skoningslös och kall. Var man än försökte gömma sig så hittade vinden igen en. Efter lite letande fann vi en fin klippa skyddad från nordvästan av trevliga tallar. Vi slog läger. Det var skönt att vila trötta ben och njuta av utsikten över havet med solen i ansiktet.

När mörkret började lägga sig kröp vi in i tältet, tände gaslyktan och lagade oss lite mat. Kaspar läste Kalle Anka pocket och jag lyssnade på radio.

Kvällen blev ovanligt lång för att vara en utenatt, tror vi var vakna ända till 21-tiden. Sen somnade vi. Det är fantastiskt vad gott man sover ute.

Söndag

29 mars Kall morgon innan hemfärd

Morgonen var kall. Det var utlovat fyra minusgrader. Sovsäckens värme kändes som en trygg plats. Men, någon gång måste man samla sig för att ta sig hem. Efter gröt och kaffe var det slut på turen för denna gången.

Epilog

Då jag sitter på en klippa och blickar ut över havet och ser alla blinkande fyrar så kan jag inte låta bli att undra: Hur länge blir våra fyrar kvar. Många har släckts ner redan, många finns kvar.

Precis som skärgårdskapell så är fyrarna ett arv som behöver bevaras, även om vårt samhälle förändrats både tekniskt och hur vi lever. Jag är inte religiös men jag gillar att besöka skärgårdskapell, jag är inte teknikmotståndare men jag gillar fyrars sken!

Kategorier
Turer Vandring

Övernattning på Åstöns klippor

Åstön är ett naturreservat som ligger längst ut på Tynderölandet i Timrå kommun. I drygt 40 år var det skjutfält för LV5. 1982 lades skjutfältet ner och sen 2000 är området naturreservat.

Åstön är ett härligt område med klippig kustlinje. Ofta är sjögången tuff där ute när havet möter en udde. Att färdas på vattnet är inte alltid lätt och man förundras över fiskarna som levde här ute för 100 år sedan och mer.

Fredag 28/2

Flexade lite från jobbet och lastade bilen med en välfylld ryggsäck. Himlen var klarblå och solen värmde. En vårdag fast i februari. Vintern i år har inte varit som den ska vara.

Parkerade bilen i Skeppshamn. Vandrade sedan två kilometer ut till en klippa jag kollat på vid olika tillfällen. Slog upp mitt tält, bryggde en kopp kaffe och åt en kanelbulle.

Kunde inte låta bli att reflektera, med utsikt över havet, över den konstiga vintern vi haft här hemma. Mycket värme, mycket regn och en hel del blåst. Snön har lyst med sin frånvaro. Tillfällighet eller nått man får vänja sig vid?

Efter en slö eftermiddag på klipporna blev det en tidig kväll. Lyssnade radio och läste bok en stund, somnade redan vid halv åtta.

Lördag 29/2

Vaknade som väntat tidigt. Kallt utanför tältdörren. Trynade länge och väl i sovsäcken. Valde att äta frukost inne till ljuset av gaslyktan.

Tog sedan på mig allt dun jag hade med i ryggsäcken och tog mig ur tältets värme och ombonade miljö. Konstig känsla att i februari stå på kala klippor utan snö och titta på öppet vatten, ackompanjerat av vinterljus. Oavsett det konstiga känslan var det väldigt vackert.

Vek sedan ihop lägret och begav mig hemåt. Återigen ett 24 timmars äventyr som gav mersmak: Nära och kort kan kännas långt och mycket.

Lärdomar

  • Ta med två gastuber på kalla tältturer. En som gaslyktan kan sitta på och en till köket. Att skruva av och på saker flera gånger känns onödigt. Och att kunna ha gaslampan tänd i tältet hela tiden ger värme och mys.
  • Man behöver inte stuva undan dunjackan när man går och lägger sig. När den åker av och man kryper ner i sovsäcken så kan man lägga den över fotdelen på sovsäcken, då gör den nytta utan att ta nämnvärd plats.