I flera dagar har det blåst hårt på fjället. Jag vankar av och an och blir allt mer rastlös: Ska min påsktur på fjället blåsa bort?
På påskafton tittar jag åter på prognosen: Det ser ut att bli en lucka i blåsandet från påskaftonskvällen och under påskdagens förmiddag. Trots att det blåser hårt så packar jag mina saker och drar ut.
Påskafton
Kör till Fjällnäs där jag parkerar och packar min pulka full med varma kläder och mat. Följer sedan den pistade skidleden upp mot fjället. Har siktet inställt på Skenörsfjället.
Så snart jag kommer upp på fjället så kommer vinden åt mig. Den river och rister i kroppen och piskar snöflingor i ansiktet. Trots det så känns det lugnare än jag inbillat mig vid bilen.
Vid foten av Skenörsfjället hittar jag en fin plats i en liten träddunge där jag slår läger. Har inte gått längre än sex kilometer, kort men nog. Snön driver, jag hoppas att prognoserna för påskdagsmorgonen stämmer.
Påskdagen
Blir väckt av riporna som håller hov utanför tältet, en trevlig väckarklocka. Sticker ut huvudet ur tältet och möts av en fantastisk morgon: I det närmaste vindstilla och solen kikar fram och kastar långa morgonskuggor över snön.
Tar på mig kläder och kliver ut i det vackra landskapet, det är så fint att det är svårt att ta in. Njuter en stund tills kaffesuget blir för stort.
Efter frukost bär det av tillbaka mot Fjällnäs. På vägen ser jag morgonpigga skidåkare som är ute och åker längdskidor efter hund på fjället. Klokt att vara ute tidigt, det ska börja blåsa.
Lagom vid bilen så mulnar det och vinden börjar så smått dra igen. Tur som en tokig har jag haft under denna turen: Fjället bjöd på en riktigt riktigt fin påskdagsmorgon! Och skönt att komma ut och tura!