Startade en paddeltur i Sundsvalls segelhamn igår, väl medveten om att ett oväder var på väg. Frågan var bara när det skulle komma och om meteorologerna skulle ha rätt. Hade siktet inställt på Hudiksvall, så fick allt anpassas efter vad som skulle komma hända.
Paddlingen ut ur Sundsvallsbukten var finfin. Tog en fika sittandes i kajaken i Juniskär. När jag rundade Lörudden så mötte jag sydlig vind, sur ilsken sydlig vind. Inget bra tecken. Sydlig vind skulle föregå ovädret. Mycket riktigt: Söderöver inne på land så såg jag vädret komma.
Det blev en kamp mot klockan att hinna ut till Brämöns södra udde innan regnet. Den sydliga motvinden gjorde vad den kunde i tvekampen. Vi kan väl kalla det dött lopp mellan mig och vädrets makter: Jag hann få regn på mig och bli lite blöt men jag hann in i tältet innan det small till på riktigt.
Och jädrar vad väder det blev: Haglet, regnet och vinden slet och rev i tältet ackompanjerat och åska av sällan skådat slag. Jag hade inte fått upp några tältpinnar att stadga bågarna med, fick sitta på insidan och hålla emot när tältet böjde sig i värsta vindbyarna.
Efter regn kommer solsken och det var uppehåll av och till så det gick att vara ute och njuta av ljuset och slöa på klipporna.
Innan jag somnade ringde frugan, hon skulle jobba på tisdagen. Jag beslöt mig för att sova natten och sedan avbryta turen mot Hudiksvall för att åka in och hjälpa till lite. Hälsingland och Hudiksvall finns kvar.
