Att få sätta sig ner och kolla igenom de turer man gjort är trevligt. Kolla på bilder, läsa och komma ihåg. Det är så lätt att glömma.
Ser fram emot att få börja paddla igen. Det är ett par månader bort. Först ska vi njuta den lätta delen av vintern, den med mer ljus och mindre tokkyla.
Skapade en lista med turer jag gjorde 2019 och en med turer jag gjorde 2020.
Skulle handla mjölk och lite annan vardagsmat idag. En vanlig händelse. Valde att göra mathandlingen på ett ovanligt sätt och det lönade sig med fina upplevelser.
Tog en liten ryggsäck på ryggen och skidade sedan från stugan i Tänndalen mot kalfjället och toppen av Svansjöliftarna. Solen kämpade mot Vättafjällets rygg och lyckades sprida ett flackt midvinterljus över omgivningarna.
Skidade sedan längs toppen av liftarna bort mot Hamra:s liftar. Där tog jag pisterna ner till dalstationen. Tog av mig skidorna och gick och handlade på närlivs innan det bar av hemåt via längdskidspåren.
Tänk att en så vanlig sak som handla smör, bröd och mjölk kan bjuda på så fina upplevelser. Det gäller bara att vara lite uppfinningsrik!
Klättare pratar ibland om ‘Husberg‘, jag fattar det som ett berg som på nätt sätt ligger nära hemma och som man klättrar ofta på. Brämön blir mer och mer av min ‘Husö‘, en ö ditt jag återvänder med kajaken ofta och gärna.
Startade som vanligt turen på Lörudden. Det var lugnt i fiskeläget, det märks att hösten är kommen och att sommargästerna gett sig av.
Väl ute på öppet vatten så kände jag att det blåste en frisk nordväst och att det gick bra med sjö. Mötte en 40-fots Malö som slörade med endast delar av rullgenuan ute. Fattade beslutet att gå den skyddade vägen moturs runt Brämön. Väderprognoser lovade att vinden skulle mojna mot aftonen.
Brämösundet bjöd på riktigt fin medvind på väg söderut, riktig ‘Champagne surfing‘. Hade ett brett leende på läpparna då jag rundad runt Brämöns södra udde och kom ut i lä på östsidan.
Hittade en fin klippa som jag gick iland på. I lä av vind och med solen som sällskap så blev det riktigt varmt och skönt. Hängde upp kläder på tork, lagade en Carbonara och sov en liten stund. Hade det precis så gott som man kan önska.
Efter kaffe och några kex så samlade jag ihop mina grejer och sjösatte igen. Vinden hade lugnat sig, det var inga som helst problem att runda den utsatta norra udden på Brämön.
Landade på sjösättningsrampen i Löruddens fiskeläge till ett härligt kvällsljus. Solen nådde fortfarande ner i hamnbassängen men värmde inte längre.
Lastade min grejer på bilen och drog hem, både mätt och nöjd och glad. En bra lördag eftermiddag i september!
Turens längd: 17,5km
Tid i kajaken: Cirka två timmar
Det känns att det börjar bli höst: Morgonluften är kall och det närmar sig paddelhandskar. Idag blev det en tur från Ortviken till Vindhem tur och retur.
Körde på under paddlingen, kände för lite puls. Blev typ 6×10 minuter med två minuters vila. Spanade in två stycken minitolvor som var ute och tränade på havet. Ute på Vindhem var det lugnt.
Förvånades över hur kallt det var i vattnet. Så fort jag stoppade ner handen så isade det. Kollade vattentemperaturen då jag kom tillbaka till Ortviken, vi har segelbåten där. Mätaren visade åtta grader i vattnet, inne i hamnen. Undra vad det var ute på havet?
Skönt att komma ut på havet och slita och jobba lite!
Någongång nu och då kommer Jessika och jag ut tillsammans på havet och paddlar. Denna gången blev det en tur kring öarna i Juniskär toppat med en trevlig lunch på en klippa.
Vi startade i Juniskär och paddlade sedan kanalvägen till Skigan, Högöns fiskeläge innan vi stannade på Fåret för lunch. Drällde bra länge på klipporna, Jessika badade och vi åt mat. Sedan paddlade tillbaka till Juniskär.
En finfin liten lördagstur med mersmak!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Och man får bara finna frid i det. Hade laddat hela veckan för en paddling på Höga Kusten. Hade ställt på jobbet och planerat. Men, ibland blir det inte som man tänkt sig.
Kastade loss med kajaken från Docksta på torsdag eftermiddag. Sträckte ut mot Mjältön. Hittade en fin tältplats där jag gjorde läger. Men, sista halvtimmen av paddlingen hade det börjat svida rejält i väster höft. Oroande!
Trots fin kväll på torsdagen så hade jag svårt att njuta. Kunde inte sitta utan att det krampade och sved i höften. Fick ligga eller stå. Inget annat gick. Fick trots allt en fin natts sömn.
Vaknade på fredagen till en fantastisk morgon. Började dagen i dunjacka som snart gick över i kortärmat. Hade några telefonmöte innan jag satte mig i kajaken vid lunch och styrde mot Ulvöarna.
På en gång började höften klaga rejält. Kändes lite som att ha kramp i kombination med massa mjölksyra. Hoppades att det skulle släppa men det gjorde det inte. Efter dryga timmen stannade jag till på en klippa på utsidan Norra Ulvön. Besviken!
Käkade lite mat och somnade sedan en stund. När jag vaknade kände jag inte för att fortsätta turen. Höften klagade så fort jag satt. Slet ihop grejerna och vände mot Docksta igen.
Hankade mig fram. I två och en halvtimme slet jag med paddlingen innan jag var framme i Docksta. Inte ens bilresan hem var behaglig, även att sitta i den ombonade bilstolen sved. Köpte kaffe och kanelbulle som plåster på såren.
Nu blir det till att ha uppehåll från paddling tills det känns bättre i höften. Hoppas det blir bra snart.
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Synd på avbruten tur, för det var fantastiska paddelförhållanden på Höga Kusten. En annan gång…
Brämön är min lokala favorit. Hit har jag paddlat ofta och mycket. Det är en vacker ö som bjuder på fina upplevelser. Man kan både göra dagsturer hit eller övernattningsturer.
Startade turen på Lörudden. Det blåste mer än jag trodde det skulle göra. Styrde nosen mot Brämöns södra udde. Passerade sundet mellan Brämön och Brämökalven. Tänkte runda Brämön men kände ganska tidigt att det låg för mycket sjö på östra sidan ön. 7-10m/s sydost från havet kastade upp rejält stökig sjö nära land.
Valde istället att paddlad på västra sidan Brämön och upp till Brämö fiskeläge på norra udden. Trots att jag gick i lä så fick jag fina surfar på väg norröver.
Tog upp kajaken i den delvis skyddade hamnen på norra Brämön. Just som jag tagit upp kajaken flög en helikopter över huvudet på mig och landade upp vid fyren. Tydligen har en av sommargästerna för vana att flyga till ön.
Tog mig en kopp kaffe och vandrade sedan runt i fiskläget en stund. Fick en trevlig pratstund med ett gammalt pensionerat par vid en fiskebod. Kvinnan hade tillbringat tid i fiskläget alla somrar sen hon var ett år gammal.
Efter att ha strosat runt en stund så paddlade jag tillbaka till Lörudden. Fick en rejält skumpig och blöt retur, kändes lite som att åka tvättmaskin. Kul!
Turen blev 22 kilometer lång.
Agö i Hudiksvalls skärgård är inte en lätt ö att runda. Den östligaste udden med sin fyr ligger rejält utsatt långt ute i havsbandet. Havssjöarna speglas och korsreflekteras, vågorna reser sig plötsligt och oväntat. Det var många år sedan jag hade en möjlighet att navigera runt ön.
25 juli Sträcka: 25 kilometer
Startar turen i Saltvik, ett stycke utanför Hudiksvall. Här har jag startat förr och vet att det är bra. Lägger direkt blicken mot Ljusgrund och sedan mot Agöns västra udde. Paddlingen bär över öppna lugna vatten.
Passerar i sundet mellan Drakön och Agön och ut på södra sidan Agön. Märker att det ligger för mycket sjö för att runda Agö udde bekvämt. Vänder åter mot Drakön. Hittar en fin tältplats i lä från vind och vågor. Får en riktigt fin kväll med vacker solnedgång.
26 juli Sträcka: 30 kilometer
Vaknar efter en skön natts sömn. Öppnar tältet och kikar ut. Det ligger en dimma över havet och det är lite kallt i luften. Härligt! Tar en lugn frukost medans solen letar sig över trädtopparna.
Är lite kluven på morgonkvisten: Är det en god idé att försöka runda Agö udde idag?! Beslutar mig för att prova, i värsta fall får jag bara vända.
Paddlar från Drakön ut mot södra sidan av Agön. Kikar in i Agö fiskeläge på vägen, här är vår dotter döpt i kapellet. Det sjöar inte så farligt vid fiskeläget så jag fortsätter mot Agö fyr. Det är lovat 7 m/s och upp mot 10 m/s på eftermiddagen. Hoppas det inte kommer plötsligt.
Ute vid fyren känns havet öppet. Att runda Agö udde vid fyren går bra, men sjön reser sig tydligt och speglas i klipporna. Lite mer sjö hade funkat, men då hade det slutat vara semesterbekvämt. Glad!
Paddlar sedan direkt från Agö udde mot Idenorsolmen. Det blir en tur över cirka nio kilometer öppet vatten. Andra häflten av sträckan bjuder på fina surfar, toppar kring 15 km/h i den bästa surfen.
Lunchar på Idenorsolmen innan jag fortsätter mot Saltvik och bilen. Avslutar hela turen med fika ute hemma hos föräldrarna.
En riktigt bra helg!
Höga Kusten är fantastiskt. Vi har seglat där i 20 år. Årets tur bjöd på skakigt väder: Vansinnigt fina dagar blandades med kalla och regniga. Totalt blev vi ute i två veckor. Här kommer fem saker jag gjorde under sommarseglingen till Höga Kusten.
Mjältön är Sveriges högsta ö. Och den växer för varje år. Enligt vårt sjökort är ön 236 meter över havet. Drällde upp till toppen fyra gånger. Lyckades med konststycket att springa in i en rejäl gren en av rundorna, har nu ett fult sår på höger lår.
Det är nått särskilt med fiskarkapellen ute i skärgården. Jag gillar dem. Detta år besökte jag Trysundas kapell och Grisslans kapell. Trysunda kapell är uppfört på 1600-talet.
Gennaker är ett fantastiskt segel. Det är lätthanterligt och ger massor med fint driv i båten. Årets toppnotering med endast gennaker uppe blev 7,5 knop. Inte dåligt för en gammal båt som siktar mot 50 år.
Sista dagen på årets segling bjöd på motorgång. Massor av motorgång. Lät “järngenuan” jobba från Mjältön till Sundsvall. Nästan tolv timmar med dielselmotorn brummande i öronen.
Att spela Yatzy är ett måste då man är ute med båten. Vi spelade otaliga omgångar. Sonen dunkade in en tangering av gällande familjrekord: 324 poäng. Inte illa!
Det känns nästan som att man paddlar runt bland skär långt långt ute på havet. Ingenstans ser man fast land, bara låga fina skär och vatten. Att få ströva med kajaken i Stockholms ytterskärgård är något jag sett fram emot. På kartan ser det oemotståndligt ut.
13 juni Sträcka: 25 kilometer
En dag senare än planerat kommer jag iväg, en envis förkylning och jobb kom i vägen. Rullar ner till Gräddö där jag tänkt starta turen. Hyr en parkeringsplats av Kajak & Uteliv och får även låna deras gräsmatta och brygga för att packa och sjösätta.
Jag får lite “panik” av alla människor och rörelse i Gräddö, vill ha tystnad. Skippar den planerade lunchen och hoppar i kajaken och paddlar ut. Har siktet inställt på Söderarm.
Inser snart att det här med navigationen kommer vara en liten utmaning på turen. Utan läsglasögonen har jag svårt att se kartan. Hemma behöver jag inte karta men här bland alla tusen öar behöver jag vara med på kartan.
Så snart jag kommit ut till farleden där finlandsfärjorna angör norra skärgården lugnar det ner sig med båtar på vattnet och hus på öarna, så skönt! Även öarna byter karaktär och blir flintskalligare.
Når Söderarms fyr på seneftermiddagen. Här möter verkligen skärgården havet. Häpnar över skönheten och lugnet. Ser inte en enda människa: hör bara vinden, vattnet och måsarna. Söderarm är mäktigt!
Hittar en fin tältplats strax söder om Söderarm. En liten ö med en höjd på. Höjden ger fin utsikt åt alla håll. Somnar med radion på och öppet tält redan vid 20:30. Vaknar vid 22:00 av att det surrar mygg runt huvudet på mig. Så kan det gå. Viftar ut myggen och somnar om.
14 juni Sträcka: 47 kilometer
Höjden vid första nattens tältplats ger fin skugga på morgonen, solen kommer inte åt tältduken på morgonkvisten. Vaknar av mig själv. Trynar en stund innan jag kliver upp. Morgonkaffet smakar gott. Utan att skynda kommer jag iväg tidigt med kajaken. Hela dagen ligger framför mig och flera nya skärgårdar att besöka.
På väg mot Norrpada, strax innan en överfart, får kan syn på en litet navigationsmärke på en ö. Märket ser ut som en gjuten kantig plint. Konstigt nog vrider märket på huvudet. Det visar sig vara en riktigt stor havsörn, det är en rejält stadig fågel. När den lyfter blir måsarna och tärnorna oroliga och börja störa örnen.
Paddlar genom Norrpada. Norrpada är en mysig liten arkipelag med gott om skydd. Öarna är lite skogiga och ger bra vindskydd. En ensam Linjett 33 ligger i naturhamn, lyxigt. Stannar inte på Norrpada utan siktar vidare mot Fredlarna.
Överfarten från Norrpada till Fredlarna går bra. Vattnet ligger stilla och man välja att gå mellan öar eller över öppet vatten. Jag väljer öppet vatten.
Mötet med Fredlarna blir en verkligt positiv överraskning. Det är så vansinnigt vackert: låga öar, bulliga öar, någon lagun och vackra små sjöbodar. Ett myller av fantastiska rastplatser.
Tar lunch på Fredlarna och badar även. Det är varmare i vattnet än väntat. Inte så man vill simma men väl tvätta av sig. Slöar på rygg en bra stund. Fredlarna blir min favorit under turen. Hit vill jag komma igen och bo över någon natt.
Efter lunch och bad vänder jag sedan nosen norröver igen. Tar vägen via Ängskär skärgård innan jag landar på en liten ö mellan Norrpada och Rödlöga skärgård. Eftermiddagssolen är väldigt väldigt intensiv, ovant för en norrlänning.
Med 47 kilometer under bältet är det lätt att slöa och bara njuta utsikten. Lyssnar en del radio innan jag kryper till kojs. Hinner stänga innertältet denna gången innan jag somnar. Kvällen är vacker.
15 juni Sträcka: 28 kilometer
Sämre väder är lovat på tisdagen, det är lovat åska och regn, Väljer att ge mig av mot Gräddö för att resa hem. Tar vägen via Rödlöga. Har aldrig varit på Rödlöga förr. Rödlöga hamn ligger tyst en måndag morgon i mitten av juni. Kan tänka mig att det är full kommers här under semesterveckorna.
Turen mot Gräddö färgas av en motig nordlig vind som ligger rakt i nosen på kajaken. Får jobba för varje meter: Det är som det är, det är inte alltid medvind.
Strax innan Gräddö få jag syn på turens andra havsörn. Denna örn är lite mindre än den första. Den sitter och vakar på en ö och låter mig komma väldigt nära innan den lättar och flyger vidare.
I Gräddö är det lugnt då jag landar vid lunch. Det är stor skillnad mot när jag startade turen. Packar samman mina saker, tackar för lånet av bryggan och startar resan med bil norrut.
Stockholms ytterskärgård gav verkligen mersmak. Det finns flera skärgårdar kvar att utforska och jag vill återvända. Däremot så är jag inte så sugen på den mellersta- och inre skärgården.
