Kolla igenom Lightroom och fastnar för ett par av tältbilderna jag tog under 2022. Ser fram emot paddelsäsongen 2023 och få tälta på både gamla och nya platser.
Bilderna är tagna på Stora Måkholmen/Västkusten, Drakön/Hälsingland, Idenorsolmen/Hälsningland och Mjältön/Höga Kusten.
Åstön är ett naturreservat som ligger längst ut på Tynderölandet i Timrå kommun. I drygt 40 år var det skjutfält för LV5. 1982 lades skjutfältet ner och sen 2000 är området naturreservat.
Åstön är ett härligt område med klippig kustlinje. Ofta är sjögången tuff där ute när havet möter en udde. Att färdas på vattnet är inte alltid lätt och man förundras över fiskarna som levde här ute för 100 år sedan och mer.
Flexade lite från jobbet och lastade bilen med en välfylld ryggsäck. Himlen var klarblå och solen värmde. En vårdag fast i februari. Vintern i år har inte varit som den ska vara.
Parkerade bilen i Skeppshamn. Vandrade sedan två kilometer ut till en klippa jag kollat på vid olika tillfällen. Slog upp mitt tält, bryggde en kopp kaffe och åt en kanelbulle.
Kunde inte låta bli att reflektera, med utsikt över havet, över den konstiga vintern vi haft här hemma. Mycket värme, mycket regn och en hel del blåst. Snön har lyst med sin frånvaro. Tillfällighet eller nått man får vänja sig vid?
Efter en slö eftermiddag på klipporna blev det en tidig kväll. Lyssnade radio och läste bok en stund, somnade redan vid halv åtta.
Vaknade som väntat tidigt. Kallt utanför tältdörren. Trynade länge och väl i sovsäcken. Valde att äta frukost inne till ljuset av gaslyktan.
Tog sedan på mig allt dun jag hade med i ryggsäcken och tog mig ur tältets värme och ombonade miljö. Konstig känsla att i februari stå på kala klippor utan snö och titta på öppet vatten, ackompanjerat av vinterljus. Oavsett det konstiga känslan var det väldigt vackert.
Vek sedan ihop lägret och begav mig hemåt. Återigen ett 24 timmars äventyr som gav mersmak: Nära och kort kan kännas långt och mycket.
Att tälta på klippor är sött och salt i samma tugga. Det är rent och snyggt och man kan hälla sig lätt. Men det är hårt och lite bökigt att fästa tältet.
I många år har vi fäst tältlinorna genom att helt enkelt lägga dem under stenar. Det funkar. Men ibland så kan det vara lurigt att hitta stenar som inte rör sig, för då är det lätt att linorna kommer loss.
Så såg jag en bild på Ivan Hedlunds hemsida. Han hade fäst linorna i remmar som han dragit fast på stenarna. Det har jag testat. Jag skaffade ett par vanliga packremmar på Biltema.
Det funkar riktigt bra måste jag säga: Lättare att hitta stenar som man kan använda och tältlinorna sitter stadigt i stenen. Och vill man flytta stenen för att få bättre vinkel på staglinorna, ja då följer hela paketet med i ett lyft.
Det var ett tag sedan jag var ute och tältade. Har inte haft riktigt tid till det. Det är så skönt och jag har saknat det. Ensamhet är bra av och till.
Packade vinterpulkan full med trevliga saker igår. Tog på mig skidorna på altanen och drog till skogs. Gick en timme från hemmet och slog läger. Sökte en liten hylla i skogen med utsikt.
Slöade någon timme och stirrade ut genom tältdörren innan jag tog tag i livet. Kring nollan i luften; lätt att bo ute då.
Middagen blev inte vad jag tänkt mig. Testade en ny påse frystorkad mat: Ingen påse jag rekommenderar. Smakade mest ingenting, grynigt och lite konstigt. Grå helt enkelt!
Tyst i skogen på kvällen, så tyst att man kunde höra hjärtat slå. Somnande vid 19-snåret och sov som en prins till 04:30. Åt frukost och sedan rev jag läger och åkte på skaren hem. Hann hem i lugn och ro till starten av Vasaloppet. Gött!
