Kanonön som vi kallar den, eller Storholmen som den heter på riktigt, ligger strategiskt i Sundsvallsbukten. Från 1954 – 1996 disponerades den av försvarsmakten. När försvarsmakten la ner verksamheten på ön lämnade de bland annat tre stora kanoner och 5000 kvm bergrum efter sig. Ön ägs och förvaltas i dag av familjen Hjertman och de har satsat på att göra den tillgänglig för båtfolk.
Både frugan och jag började jobba denna vecka. Som tur var kan vi disponera arbetstiden, så när vädret blev tokfint tisdag och onsdag så valde vi att kasta loss med Festina Lente och segla ut. Jobbet får vänta till helgen då vädret ser instabilare ut.
Fina vindar dominerar då vi lämnar Ortviken. Vi turas om att styra. Vid Spikarna dör vinden och vi tar sikte på Storholmen. Vi får en fin plats långsides i den nypålade hamnen.
Efter hopp-i-land fika tar vi handdukar och badkläder och vandrar ut på öns östligaste udde. Vi hittar en trevlig plats bland klipporna att bada på. Vattnet är varmt!
Under dagen kommer en Elan 210 in och gör oss sällskap i hamnen. Badbåtarna lämnar framåt 18-tiden. Lugnet sänker sig över ön och vi får en alldeles fantastisk kväll.
Vi somnar med ett stort leende på läpparna.
***
Onsdag morgon vaknar vi tidigt, som vanligt. Våra båtgrannar sover. Solen bryter genom diset och molnen. Vattnet ligger spegelblankt. Det är knäpp tyst bortsett från lite fågelljud.
Frugan springer en runda efter frukost och jag slöar i sittbrunnen. Vi äter en enkel lunch och kastar loss strax efter vår båtgranne.
När vi kastar loss är det fortfarande för svaga vindar. Motorn får jobba. Efter bara en kort stund vaknar väderguden till och vi kan hissa vår oranga gennaker. Vi seglar hela vägen in till hemmahamnen i Ortviken.
Totalt var vi ute i 30 timmar men det känns som vi fått upplevelser motsvarande ett par dagar. Kanon!