Kröp i dubbla ullunderställ. Tog på mig tjocka vantar. En rejäl mössa på huvudet. Och ytterst ett stadigt skalställ. Ute var det minus sjutton grader, vindstilla och vackert. Såg fram emot att ta mig ut i Luleås skärgård på isarna.
I Luleå plogar de vägar på isen ut till ett flertal öar. Vissa stugägare har lättare att komma till sina hus på vintern än på sommaren. Min ursprungsplan var att köra ut en bit i skärgården med bil och sedan åka skidor. Men sikten var för dålig för att åka skidor långt ut i skärgården, så jag höll mig i den inre delen av skärgården närmare land.
Startade skidturen vid Lövskärs udde och gled sakta ut till några öar. Fascinerande vackert och tyst ute på isen. Det påminner om känslan då man är ensam på kalfjället. Jag skulle gott kunna tänka mig att packa en pulka och göra en tälttur i skärgården här upp under ett par dagar.
Himlen i midvinterfärger på väg åter mot bilen.
Minsta lilla vinden började dra fick jag dra upp huvan över skallen för att skydda ansiktet. Köldfaktorn blir fort bitande i skinnet. En balaklava hade varit skönt.
Den dåliga sikten gjorde att snötäcket och himlen flätades samman till ett. Jag fick anstränga mig för att urskilja horisonten. Vackert och mäktigt att stå i en miljö där allt flyter samman till ett.
Gled runt på skidorna ett par timmar innan jag packade bilen och åkte hem. Hade gärna varit ute längre. Men det får vänta, ännu är dagarna för korta för att vara ute till inpå kvällen.
Nästa gång jag går ut på isen ska jag ta med ett liggunderlag och fika. Hoppas den bitande kylan kan släppa snart så det blir lättsammare att sitta still och dricka kaffe och njuta.
