Jag älskar havet

Den ursprungliga tanken med helgen var en fjälltur men dåliga snöförhållanden i fjällen höll mig hemma. Istället så blev det en övernattningstur till Åstön. Jag har tältat på Åstön flera gånger och det är lika vackert varje gång.

Viker ihop locket på jobbdatorn tidigt efter lunch på fredagen. Solen skiner från en nästan klarblå himmel utanför fönstret. Jag längtar ut. När jag kliver utanför dörren hör jag måsarna som sjunger nere vid Sidsjön, ett säkert vårtecken.

Packar ryggsäcken i bilen och styr norröver. Siktar mot Åstön och en tältplats jag besökt flera gånger, senast ifjol. Det gör inget att jag varit där förut, det är lika trevligt i alla fall. Och man har en fantastisk utsikt över Sundsvallsbukten.

Parkerar bilen vid Skeppshamn och börjar vandra Lotsvägen ut i naturreservatet. I första viken möter jag två sångsvanar, det är inte så ofta man ser sångsvanar. Går vidare ut på Åstholmen och till min tältplats.

Havet ligger spegelblankt. Reser tältet och bygger bo. Axlarna åker ner och lugnet infinner sig. Det har varit hektiskt sen i höstas och det har varit ont om tid att komma ut i naturen.

Firar att tältet är rest med en liten whiskey sen tar jag en tupplur. Förbaskat vad man sover gott då solen värmer tältduken lätt.

Vaknar sömndrucken och kikar ut genom tältöppningen. Går en promenad på min halvö. Isen sjunger i porslinstoner då den skaver mot klipporna, riktigt härligt att lyssna på.

På havet är sjötrafiken som vanligt intensiv. Räknar till fyra fartyg under eftermiddagen.

Vid femtiden kryper solen närmare horisonten och det är dags att smyga in i tältet och äta kvällsmat. Det blir en frytorkad middag, jag har inget emot det. Utsikten genom tältöppningen klagar jag inte på.

Innan jag kryper ner i sovsäcken tar jag några bilder över havet. Det är magiskt vackert, nästan obegripligt. Tänk om man hade mer tid att vara ute. Tid att njuta av allt det vackra som erbjuds i naturen.

Somnar vid åtta-tiden.

***

Sover som en stock i tio timmar. Vaknar strax efter sex på lördagen av att alarmet på telefonen ringer, alarmet har spelat i nästan tio minuter. Aldrig att jag sover så tungt och länge hemma. Tokskönt.

Kokar kaffe och äter någon smörgås. Viker ihop mitt boende i ryggsäcken och beger mig mot parkeringen och bilen. Prognosen lovar mulet men solen skiner genom träden och över havet.

I mindre än ett dygn är jag ute på tur. Lite kan tyckas men mycket nog för att känna sig levande och få uppleva saker som man aldrig ser hemma i staden. Jag älskar havet!